Lily Potters första år [SV]

Mer, sjuktbra kapitel!

♥såååå bra!

Kom igen Beata!

Du är duktig på att skriva, så kom igen! Visa din lilla talang!
________________________________________________________________________________________________
"Just det tretton av oss mot en enda kille som inte får lov att utföra trollkonster- vi har inte en chans."/Fred

Tack, tack, TACK för alla fina kommentarer och jag är jätteglad att ni tycker om den ♥


Kapitel 15

Lily satte sig upp med ett ryck, klarvaken. Hon andades häftigt och hennes nattlinne var fuktigt av svett.
Hon försökte minnas vad hon drömt om men hennes minne var en suddig dimma. Hon skakade på huvudet för att få det att klarna, men utan resultat.
Hon suckade.
Nu var hon vaken och hon visste att hon skulle ha problem att somna om igen. Hon kastade en blick på sin klocka på nattduksbordet.
Fyra på morgonen.
Lily stönade tyst och lade sig ner igen, slöt ögonen och försökte att slappna av.
Det kändes som om hon låg där i evigheter, men när hon öppnade ögonen, efter vad som känts som flera timmar, så hade det bara gått en kvart.
Esther snarkade högt och efter tio minuter gav Lily upp sina försök att somna om. Hon reste sig upp ur sängen, tog på sig sin uniform och gick ner till Sällskapsrummet. Hon hade bestämt sig för att sitta och vänta tills någon annan vaknade. Kanske läsa en bok.
Men vid foten av trappan stannade hon till.
Det satt redan någon där inne, i soffan framför elden. När personen vred på huvudet för att se hur mycket klockan på väggen var(som var halv fem) så lyste eldens lågor upp hans ansikte. Lily höjde på ögonbrynen.
Alexander reste sig sakta upp, nästan motvilligt, som om han inte riktigt ville det.
Till Lilys förvåning så gick han mot porträtt hålet, utan att se sig om.
Lily tänkte precis kliva ut ur skuggorna och fråga vad han gjorde när porträtt hålet stängdes och han var borta.
Hon blev misstänksam.
Vad höll han på med? Hur tänkte han egentligen?
Och vad ska hon göra nu?
Gå efter och fråga ut honom. Det är vad hon ska göra.
Lily följde efter Alexander från den Tjocka Damen till Ingångshallen. Hon var nu väldigt misstänksam, men också en gnutta nyfiken. Hon ville veta vad han skulle göra. Det var därför hon inte än hade ropat hans namn och börjat "förhöra" honom. Hon ville veta var han skulle. Och hon visste att ända sättet att få veta det var att följa efter honom.
När han gick ut ur den stora porten tvekade hon. Ville hon verkligen göra det här?
Hon var osäker men bestämde sig för att hon ville det.

En dimma låg över skolområdet och Quidditchplanen. Gräset var blött av dagg.
Lilys strumpor fylldes med vatten (hon hade varit tvungen att ta av dem, så att inte Alexander skulle höra hennes fotsteg) och hennes tår blev snart kalla. Det var ganska ljust och kyligt ute och himlen täcktes av en gråvitt täcke av moln.
Lily visste att hon inte skulle kunna gömma sig om Alexander kastade en blick bakåt, men hittills hade han inte gjort det.
Han gick framåt med snabba steg, med händerna i fickorna.
Närmare och närmare den Förbjudna Skogen kom dem och Lily kunde se Hagrids mörka stuga på avstånd.
Alexander gick, utan att tveka, in bland träden och försvann ur sikte.
Lily stannade vid utkanten av skogen.
Hon förstod inte. Vad höll Alexander på med och hade han verkligen, precis nu, gått in i den Förbjudna Skogen? Mitt framför hennes ögon? Hade Alexander varit den skumma personen i Sällskapsrummet?
Om hon ställt sig den frågan för några timmar sedan skulle hon sagt nej. Nu var hon nästan helt säker på att det var han.
Men varför?
Hon ville så gärna ha svar men det var för sent nu. Hon visste att hon inte skulle kunna hitta honom i skogen, inte när det fortfarande var ganska mörkt (ännu mörkare inne i självaste skogen) Och hon var säker på att Alexander skulle förneka allt hon sett nästa gång hon såg honom.
Lily vände sig om och tog ett steg. Men sedan frös hon till.
Vad var det där? Tänkte hon.
Hon hörde det igen. Det lät som ett....andetag.
Lily höll andan, lyssnade och kände hur skräcken steg.
Varför gick hon inte? Varför sprang hon inte?
Hon ville, men kunde inte. Hennes ben vägrade röra sig.
Det prasslade bakom henne. Lily vred försiktigt på huvudet.
Är du galen, är du galen, ÄR DU GALEN! Lilys mindre skräckslagna del av hjärnan skrek åt henne.
En kvist bröts och en man klev fram ur skuggorna.

Alltså, hur ska det här gå?
Nån som vet? Vill veta nu. (Förstås)

Mer!!! Ooooooo, du måste skriva snart!

Mer! Super, mini J.K Rowling!

MEEEEEER!