Eragon [privat]

..........

Hon fortsätter titta mot väggen.
"Ni andra får gå ut härifrån. Jag måste koncentrera mig. Det här blir inte lätt. Jag måste läka kroppen och leda tillbaka själen dit den ska. Det kan hända att själen går sönder när jag försöker.

Häxan suckar.
"Du måste stanna, annars går det inte."
Vi andra går ut ut rummet i spänd förväntan.

''Bra'' säger jag. Murtagh tvekar innan han lämnar rummet.

"Tror ni verkligen att vi kan lita tillräckligt mycket på henne? Hon verkar en aning... Galen."
"Ja Sildak, det kanske hon är. Jag vet inte, men för tillfället måste vi lita på henne, och jag tror att vi kan göra det utan att vara oroliga."
Murtagh verkar känna sig lite osäker och obehaglig i situationen men jag frågar inte mer.

Angela mumlade en lång ramsa

"Varför rymde ni egentligen?" frågarMurtagh
"Jag funderar lite. Det känns så länge sedan att jag inte minns.
"Vi... Var oroliga för att vi skulle bli skadade."
Det är bara halva sanningen, för egentligen var det Shea som var orolig att jag skulle bli skadad.

Jag tittade orolig på henne

Jag ser på de att de inte helt tror mig, men de säger inget mer.
"Och varför kom ni i sådana fall tillbaka?"