Mordet - Dramione

Tycker den här ff:en är riktigt bra, men jag skulle uppskatta fler detaljer. Vad känner dom, vad tänker dom, vad luktar det?

Jättebra men du skulle dela upp i stycken lite mer så inte man tappar bort vart man är om man skulle råka göra det

Jättebra skrivet längtar till nästa kapitel!

Superbra!

Oj, var inte meningen att skicka det!

Tänkte att det var kort!

Tack för alla fina kommentarer och tips! Blev som vanligt jätteglad! Ni får gärna komma med fler tips hur jag ska förbättra min text, jag tar inte illa upp Men iaf kommer nästa kapitel här, hoppas ni gillar det!

Kapitel 21.

Hermione:

När vi kommer hem till vår lägenhet, äter vi kvällsmat, och vid tio tiden går Ron och lägger sig. Men jag är inte trött så jag stannar uppe. Med en kopp te sitter jag vi köksbordet och tänker på alla jag har gillat:
Harry, Ron, Dean Thomas, Draco, och Krum, räknar jag upp. Dean Thomas hade jag bara gillat en vecka, första terminen på Hogwarts. På tal om Draco förresten, det var länge sedan jag pratade med honom. Sen den kvällen i hans lägenhet hade jag inte hört någonting av honom. Imorgon skulle rättegången hållas mot honom. Och jag hoppades innerligt på att han skulle slippa ett straff. Dessutom var det jo delvis Maffians fel. Jag suckade tungt, för att han inte kunde berätta det. Det var i fredags Liam kom in till mig och snackade. Men det kändes som för en vecka sen, trots det bara var två dagar sen. Idag var det söndag, och jag skulle vara tvungen att gå upp tidigt imorgon. Jag kastade en blick på klockan. Halv elva, inte jätte sent, och jag bestämde mig för att vara uppe en stund till. Jag försöker tänka på vad jag ska göra imorgon, men det är omöjligt, tankarna dras hela tiden till Draco. Utan att tänka vad jag håller på med börjar jag skriva ett brev, och inleder brevet som alla andra jag har skrivit till honom.

Kära Draco
Det var länge sedan jag hörde något från dig, hoppas att du mår bra!
Något nytt som har hänt?
Förlåt att jag stör så här, mitt i natten nästan, men kan inte sova, och behöver någon att prata med. Hoppas att jag inte väcker dig
//Hermione

Sen släppte jag ut min uggla Alice med brevet jag hade skrivit. När hon försvann bakom några hus stängde jag fönstret och sjönk ihop på en stol. Vad hade jag gjort egentligen? Jag måste vara helt dum i huvudet, skicka en uggla till Draco så här sent, utan att det stod något intressant. Vad hade jag tänkt egentligen? Jag visste inte, och kände mig dum och bort-gjord. Och hade jag tänkt att han skulle bli min väninna typ som jag pratade med, om alla tjej problem. Jag flinade lite år tanken, att jag och Draco sitta i ett rum och diskutera killar ihop, och vilken parfym som luktade godast. Medan Alice var borta studerade jag vårt lilla kök. En liten spis, med en stor fläkt ovanför. Bredvid fläkten, och hela vägen till väggen hängde skåp. Bredvid spisen fanns det skåp, och längst borta i ett av skåpen fanns det en soptunna. Där fanns också en diskho, och bredvid stod ett diskställ. Vi hade ingen diskmaskin utan fick diska för hand. På andra sidan hade vi en tom vägg, endast pryd med några tavlor, en klocka och ett foto med mig och Ron på. Jag tar upp en av tidningarna vi slarvigt ha kastat på bordet och börjar läsa en artikel, i brist på annat att göra.

Det knakar till på fönstret och jag hoppar högt. I mörkret kan jag nätt och jämt urskilja en uggla som sitter där. Jag öppnar fönstret, och Alice hoppar in med ett brev från Draco i näbben.

Azum! Ny läsare...

Superbra!

jag gillar det inte!