Narnia

Hon ler lite när hon hör Andrew i alla fall tala. "Det är okej med mig." säger hon lugnande och tar hans hand. Det var visserligen inte sant, men det var bättre stält med henne än med honom. Faunen rengör såren och undersöker blånaderna innan han bandagerar och åter känner försiktigt över de brutna revbenen och Sam flämtar ofrivilligt till av smärtan. Hon slänger en blick på Andrews ben, men kan inte se det utan att känna att det vänder sig i magen, så hon ser svagt leende i hans ansikte istället.

När Sam tar Andrews hand ler han och håller fast i hennes hand. Fast varje gång det skickas en il av smärta ifrån benet kramade han ofrivilligt om den. Han tror inte heller på det hon säger om att det är okej med henne. Men han argumenterar det inte, mest för att han inte orkar göra det just nu. Men fru bäver skulle väl enkelt kunna få detta såret rent och bandagerat. Han kanske inte skulle komma på fötter på några dagar, men snart åtminstone. Han log svagt tillbaka emot Sam, innan han hörde att fru bäver gjorde en ledsam suck. Sedan vände hon sig till Andrew, det såg ut som om hon hade tårar i ögonen när hon letade efter ord att säga.

Sam känner hur han kramar hårt åt hennes hand men motstår frestelsen att ta undan den för att han inte skulle klämma sönder handen. Men sen när fru bäver ser på honom med tårar i ögonen ser Sam skrämt på henne och gör en häftig rörelse som får smärtan i revbenen att åter sprida sig och det flimmar för ögonen men hon håller sig häftigt kvar vid medvetande, "Vad är det fru bäver?" säger hon oroligt och med desperation i rösten.

Andrew ser oförstående på henne. Hon såg ut som om hon skulle ge honom en dödsförklaring. Vilket hon mer eller mindre gjorde i sekunden efter den tanken.
"Andrew.. du har fått en hemsk.. infektion. Svärdet som gjorde såret kan inte ha varit värst rent alls. Och en sådan här infektion är inte bara allvarlig. Den har inte haft en enda överlevande hittills i hela Narnias historia" säger fru bäver. Det tar några sekunder innan Andrew faktiskt förstår vad det är något hon säger. Att han praktiskt taget låg på dödsbädden.

Sam bara stelnar till och sen ställer hon sig häftigt upp, "Nej, det kan inte vara sant. Det får inte vara sant." skriker hon och faunen kommer till henne för att försöka lugna ner henne. Men att ta det försiktigt för egen del när Andrew låg för dödsbädden tilltalade henne inte alls. "Jag tänker inte låta honom dö, inte sen jag tog kol på den där jäkla besten och blev mosad av den, jag tillåter det inte." skrek hon och stampade i golvet då hon försökte ta sig fram till fru bäver som hade backat undan av Sams missvisande vrede, det var inte fru bäver hon var arg på, men nu fick hon ta hela smällen. "Dotter av Eva, dotter av Eva." försökte faunen men det hjälpte inte, flera sjukvårdare kom och drog tillslut bort henne där ifrån för att få henne lung så hon inte skada mer sig själv.

Andrew reagerade mycket lugnare på det hela än vad Sam gjorde. Men det han reagerade på var att det var Sam som räddat honom. Han blev tvungen att släppa hennes hand då hon blev så arg. Sjukvårdare fick slutligen dra ut henne. Då vände han sig till fru bäver.
"Så det finns inget som kan bota det?" frågade Andrew oroligt. Fru bäver skakade sorgset på huvudet. "Inte ens Aslan?" frågade Andrew sedan tyst. Han trodde inte riktigt att man kunde utnyttja Aslan på det sättet. Aslan skulle vara tvungen att vilja hjälpa honom. Men tänk om han inte ville det?

När de dragit ut Sam så knuffade hon sig tillsist loss från dem, i sin vrede var hon stark och kunde inte riktigt kontrolera sig. När hon tillsist kommit loss kick hon rakt mot det tillhåll där Aslan var. Soldaterna vek åt sidan och helt ohövligt bad hon honom att göra Andrew frisk. Aslan bara stod lungt och såg på henne, "Varför skulle jag dotter av Eva?" sa han och hon sa om profetsian, om Narnia om ja allt. "Men du kan regera själv" sa han lungt och hon skakade bara på huvudet nu tyst och hon var lugn. "Så varför dotter av Eva, varför vill du att han skall leva?" säger han åter med sin mörka röst, "För....för...jag älskar honom." sa hon och nu rann tårarna efter hennes kinder, tårar som hon hållt inom sig i åratal. För hennes bröder, för föräldrarna, ja för alla och mest för Andrew.
Aslan bara nickar och lämnar henne där men styr stegen mot tältet som Andrew var i.

Fru bäver nästan släcker allt hopp för hon säger att hon inte vet om Aslan ens är kvar för tillfället. Andrews ögon börjar till och med tåras, smärtsamt döljer han ansiktet med händerna. Det kändes nästan som om han kunde känna hur infektionen spred sig över kroppen. Han vände bort huvudet, så fru bäver inte såg hans ansikte. Han stängde ögonen och väntade. Mest på att Sam skulle komma in i tältet igen. Men när han tror att Sam kommer tillbaka, så när någon kommer in i tältet säger han högt: "Sam?" Men till svar fick han bara "Son av Adam, titta på mig" säger en mörk röst. Han tittar åt hållet rösten kom ifrån. Där stod Aslan.

Då Aslan gått vänder sig Sam om och går långsamt tillbaka mot tältet, varje steg smärtar, hennes revben mådde tydligen inte bra av då hon slagit sig loss och sprungit iväg. Nu skäms hon över sitt beteende, att knuffa undan faunerna och skrika åt fru bäver...Hon går långsamt in i tältet men fru bäver nickar åt henne att hon skall lämna Aslan och Andrew ifred och tar Sam längre in i tältet där faunerna oroligt ser över henne och hon ber alla om ursäkt för sitt uppförande.

Andrew såg Sam komma in i tältet, och han försöker få henne att komma dit till honom, men hon ser honom inte och går längre in i tältet istället.
"Son av Adam, jag är här för att Sam kom och berättade om hur ditt tillstånd var" säger Aslan och Andrew nickar förstående. Sedan kommer Aslan närmare och gör precis likadant som han gjort med Sam på släden. Han andas på honom, och smärtan upphör lika snabbt som den kommit. Eller inte riktigt upphör, det finns en liten smärta i benet kvar men det känns knappt.
"Tack Aslan" säger Andrew, och Aslan nickar till svar innan han går därifrån. Andrew sätter sig upp och ser på benet. Ett inte så djupt sår var kvar från det väldigt djupa såret som han hade fått av monstret.