Power (Ett rollspel för alla)

Nik var inte speciellt förvånad över att hans namn ropades upp. Men vad det handlade om var en annan sak. Flrst hade han trott att det hade med hans mördade mamma att göra, fast det var ju klart.. Ingen förutom hans familj visste ju om hans handling eftersom.hans pappa hade ljugit föe polisen.
Motvilligt tog han bort hörlurarna ur öronwn och såg på de andra vars namn hade ropats upp.

((Han kan ju berätta att de har en gåva som de ska upptäcka, men inte vad.))

((DE SJÄLVA!))

(( ^^ Håller med... Har hittat ett bra sätt för Annabeth att känna av sina krafter, redan xD Det blir kanke lite Percy Jackson-style..

EDIT: Måste gå snart... Så om jag försvinner vet ni varför ))

((tycker som er, ledsen för datorbekymret igen. Får den förhoppningsvis den här veckan.))

Francesca fryste. Vafan? Vad ville rektorn henne, nu när hon inte ens gjort något otillåtet? Förutom att röka på rummet då. Anna! Hon hade väl sprungit iväg till någon lärare så fort hon lämnat rummet.
Francesca såg att även Anna stannade kvar, och borrade in sin blick djupt i Annas rygg. Hon skulle få betala för det här.
Men sedan hann Francescas tankar ikapp henne. Alla i det här rummet kunde väl inte ha brutit mot någon regel redan första dagen? De flesta såg inte ut som sådana som skulle göra något sådant. Sådana som henne själv. Men synen kunde ju bedra.

Annabeth kände hur någon spände blicken i henne, och vände sig om och stirrade tillbaka. Hon upptäckte att det var Francesca. När hon tänkte tillbaka insåg hon att Francesca också blivit uppropad. Annabeth stirrade stint tillbaka, men vände sedan bort blicken, tillbaka mot rektorn igen. Hans blick gled över alla i rummet, och när den stannade på Annabeth gjorde hjärtat en volt. Rektorns ögon var isblå, röntgande, och hon hade en känsla av att hon sett de någon annanstans.

När de uppropade eleverna var de enda som var kvar, ställde sig rektorn mitt på scenen och slog ihop sina händer. En klapp, men endå så effektiv.
Serah vände uppmärksamheten mot rektorn.
"Jag är Dominus. Välkommna, ni begåvade."
((Någon får fortsätta med talet nu))

Liz bankade fortfarande på dörren, men hennes röst hade blivit till en viskning.
"...öppnaöppnaöppnaöppnaöppnaöppnaöppnaöppnaöppna..."
Liz brydde sig inte om vad rektorn ville. Hon måste ut.

"Ni undrar väl varför ni blivit uppropade."
Det lät inte som en fråga.
"Alla här tänker väl på något dåligt de gjort under dagen. Rökt på rummet, kommit försent, inte lyssnat på talet..." Hans blick landade på olika elever för varje sak han sa. När den hamnade på mig kunde jag inte hjälpa att jag skämdes.
((Någon annan får fortsätta!

EDIT: Måste gå nu, kanske kommer tbx senare i kväll ))