The Vampire Diaries[Roll]

Rebekkah gick in genom dörren och gick till köket för en påse med blod. Hon öppnade det benvita skåpet, men då tog någon tag i hennes midja och slängde henne åt sidan. Det var Kol.
"Det där var min hämnd." Sa han och började gå ut från köket.
Men Rebekkah var så arg att hon hoppade på honom som en vildkatt.
När slagsmålet var över, kände hon sig mycket bättre.
Kols t-shirt var sönder vid halsen och han var röd på kinden från hennes hårt knutna hand.

Klaus stannade mitt i steget och vände sig tvärt då han hörde Damons röst. Att den idioten alltid var lika irriterande.
"Din bror?"sade Klaus lugnt. "Jag har inte sett Stefan på flera dagar."
Han blängde på Damon med ilskna ögon. "Reta inte upp mig nu, korkskalle, jag varnar dig..."

Samtidigt som Klaus lade sin jacka på Carolines axlar och hon ryste av beröringen hörde hon Damons ursinniga röst bakom sig.
Hon vände sig snabbt om och tittade undrande från Damon och till Klaus. Vad handlade detta om?
Hon bestämde sig för att iaktta situationen, för hon kände på sig att det inte var rätt att lägga sig i.

Hon orkade inte med detta, hon ville inte vara inblandad i ett bråk, hon var trött, för trött.
Om detta utvecklades, skulle hon inte stanna på platsen. Men hon pratade med Damon.
" Han blev säkert bara upprörd över något, och bestämde sig för att åka iväg, det kan till och med ha varit du som retade upp honom om jag känner dig rätt? ", sade Caroline och höjde på ögonbrynet.

Damon tittade från Caroline till Klaus, kanske hade inte Klaus gjort något ändå. Men vart var Stefan då? Han visste inte, och det gjorde honom riktigt irriterad.
"Säg till om ni ser honom", sade Damon till slut med en blick på Klaus och en nick mot Caroline. Sedan satte han sig i bilen och körde iväg.

Klaus blev förvånad över hur lätt han hade blivit av med Damon, han brukade alltid vara envis av sig och uppkäftig...
Just som han skulle vända sig mot Caroline och säga något så vibrerade det i hans högra ficka. Med en tung suck drog han fram mobilen, Kol... Det verkade som om han hade problem med Bekah. Klaus skickade iväg ett snabbt svar att han var på väg innan han tittade upp mot Caroline och gav henne ett snabbt leende.

Efter att förklarat för Elena vad som nyss hade hänt, var även hon förvirrad.
"Men var kan han vara då?", frågade hon oroligt.
"Jag vet inte...", svarade Damon ärligt. Men sedan kom han på något. "Han kanske är och jagar"

" Ja, det var underhållande, men jag måste verkligen hem nu ", sade Caroline med ett leende.
" Det är bara några meter kvar, så jag klarar mig, fortsatte hon.
" Men jag uppskattar att du tog dig tid att följa med mig, det var schyst ", sade hon glatt och motstod tanken av att krama Klaus.
Hon vinkade till honom och började gå hem, hon var alldeles lycklig inombords.

"Sweet Dreams Caroline", sade han endast åt henne. Men han var noga med att följa henne med blicken ända tills hon försvunnit in i huset, efter det skyndade han sig hem. Bara inte Kol och Rebekah hade rivit ner hela huset..

Jag var nära att hoppa på Kol igen, men ändrade mig och gick ut till vardagsrummet istället.
Finn satt i soffan, men jag skrek åt honom och han gick upp för trappan med en suck.
Jag slängde sig i soffan och gömde mig bakom kudden.
Det här var verkligen inte likt henne. Hon brukade alltid vara så tuff, men nu....
Jag kollade fram ur kudden och såg hur Kol stod i dörröppningen till vardagsrummet och kollade fascinerat på henne. Hon glängde på honom och la ner huvudet i kudden igen.

Klaus small igen dörren till huset med en smäll.
"Vad smäller du för?"muttrade Elijah som stod i hallen.
"Inget..."muttrade Klaus och gick ut i vardagsrummet.
"Där har vi gullegossen", retades Kol. "Nå? Hur gick det med Caroline?"
"Äh, gå och dra nåt gammalt över dig", muttrade Klaus och såg sedan på Rebekah. "Vad har du för fel då?"