The mugglis games nummer jag vet inte vad... - uppföljaren [SV]

^ sorry jag tänkte inte på det

Jag dog
Ja, men det är väl det som händer när man gör sin karaktär blind...

Clementin, åh, det betyder For The Way! 8D

Jag trodde du skulle vinna o___O

Jag tycker att din karaktär var jättecool i alla fall! c:

^ Jag tyckte också det var en kul idé

Jag med

saganda!

Superbra kapitel!!!

kotte7: jag ska göra allt i min makt för att vinna(om Luna.Lovegood går med på det vill säga )

Dag 3

Hon springer. Springer, springer och springer. Bakom henne är det helt svart och marken faller sönder ner i ett stort svart djup som inte tycks sluta någonstans. Hon springer för sitt liv mot ingenstans, bara bort från det stora svarta okända. Till slut går det upp för henne att det inte finns något att springa mot. Inget vackert eller roligt finns att få och hon kommer bli tvungen att springa för alltid. Inget finns att få. Hon saktar ner och marken under hennes fötter ger vika. Hon faller, faller, faller, faller...

Lills vaknar med ett skrik. Hon sätter sig käpprakt upp och ser sig omkring.
”Det var bara en dröm” intalar hon sig själv. ”Bara en mardröm.”
Allt hon vaknat från är bara en dröm, men det hon ser nu när hon ser sig omkring är i allra högsta grad verklighet. Arenan är verklig och hon kommer aldrig komma ut därifrån. -Taggsvans- ligger bredvid henne och sover djupt. klonken sitter lutad mot ett träd och sover hon också. Lills går fram och knuffar till henne för att hon ska vakna.
”Du skulle ju hålla vakt!” väser hon ilsket.
”Va...?” gäspar klonken sömndrucket.
”Du skulle hålla vakt! Det är livsfarligt att somna nu. Vi kunde ha dött allihopa!”
”Jag kunde inte hjälpa det. Jag sov dåligt förut och det gick helt enkelt inte att hålla sig vaken.”
”Du kunde sagt till någon!”
Lills börjar bli riktigt irriterad på klonken. De två fungerar inte ihop egentligen. De kan inte ha en pakt tillsammans, det kommer sluta med att de dödar varandra. Deras röster har höjts mer och mer och -Taggsvans- har vaknat. Hennes röst hörs bakom dem nu.
”Kan ni två lägga av nu?”
Lills och klonken vänder sig hastigt om. Ingen av dem har märkt att hon har vaknat.
”Är det så himla svårt?” fortsätter -Taggsvans-. ”Bara lägg ner, så lever ni längre!”
klonken blänger på Lills, som i sin tur blänger ner i marken. -Taggsvans- har rätt, de måse skärpa sig. Bara det att det är så mycket svårare än det verkar.

Hermia är fortfarande inte helt övertygad om att hon faktiskt kom undan igår. Flera gånger i timmen tittar hon över axeln efter förföljare och hon undrar om hon verkligen lever eller om det här är vad som händer efter döden. Trots det har hon faktiskt fått sig lite sömn under natten i en skyddad grotta. Nu har hon gått utanför den igen och tänt en brasa. Om hon bara hade något att steka över den...
Knappt hinner hon tänka tanken innan en svävare syns på himmelen. En fallskärm singlar ner och landar en meter från brasan. Hermia går fram till den och får se en ryggsäck. Hon öppnar den och får se en en-liters vattenflaska, två brödlimpor och en kycklingklubba. Hon sätter kycklingen på en pinne hon hittar på marken och håller fram den över elden för att grilla. Resten sparar hon till senare. Det här kan bli en riktig festmåltid.

kotte7 är ute och letar efter mat. Hon är inte långt ifrån lägret, så amanda1104 skulle utan problem hinna komma och hjälpa henne om hon skulle få problem. Hon har redan fångat en kanin och plockat lite svamp när något knakar i buskarna. Hon snurrar runt och får se ett ansikte i buskarna. Ett spjut kommer farande och träffar henne i magen och hon faller ihop. Hon skriker högt av smärta. Slytherin1234 har klivit fram ur busken och tittar på kotte7. Han tittar snabbt bort igen. kotte7 letar i sin ficka efter den lilla asken. Hon vill få ett slut på det här fort. Hon hittar den inte. Hon har tappat den! Hon tittar upp mot slytherin1234 som håller något svart i handen. Asken med nattskattan.

amanda1104 stannar upp mitt i en rörelse. Ett skrik! kotte7s skrik! Hon rusar mot stället som skriket kommit ifrån och får se kotte7 ligga med ett spjut i magen på marken. Hon rycker som i kramp. amanda1104 rusar fram och sjunker ner på knä bredvid henne. kotte7 blir svagare och svagare och orkar knappt röra sig mer. amanda1104 tar hennes hand i sin.
Snart märker hon att kotte7 försöker säga något.
”Vad är det?” viskar hon.
”Nattskattan” får kotte7 fram. ”Nattskattan.”
Först fattar amanda1104 inte vad hon menar.
”Nattskattan” upprepar kotte7 igen. Det verkar kosta henne all kraft hon kan uppbåda. Då förstår amanda1104 vad hon menar.
Det är först då hon inser att slytherin1234 också befinner sig i gläntan. De är inte ensamma. Hon tittar upp mot slytherin1234 som står som fastfrusen. Han tycks ha jobbigt för att se kotte7, men för chockad för att ge sig av. Han håller i den lilla asken med bäret.
”Ge mig asken” säger amanda1104 till honom. Slytherin1234 skakar på huvudet.
”Ge mig den!” nästan skriker amanda1104. Hon får inget svar. Hon blir så arg på slytherin1234 just då. Han vägrar ge kotte7 det som hon nu ber om. Det sista som hon ber om. Det hon ber om i panik för att slippa smärtan.
Hon reser sig upp, för arg för att kunna kontrollera sig. Hon kastar sig fram mot slytherin1234 och tar ett hårt grepp om hans hals. Han blir snart blå i ansiktet av syrebristen. Han faller ihop och ett kanonskott hörs.
amanda1104 tar asken från den döda kroppen. Ilskan har avtagit lika snabbt som den kom och nu är hon bara ledsen. Hon går fram och sätter sig hos kotte7 igen. Väl där öppnar hon asken. kotte7 andas snabbt nu och svetten rinner i pannan. Det syns att hon plågas.
”Det är snart över” viskar amanda1104 till henne. ”Snart.”
Hennes hand darrar när hon plockar upp bäret ur asken och stoppar det i kotte7s mun. kotte7 slutar genast rycka och andningen upphör. Det hörs ännu ett kanonskott. Det rinner strömmar av tårar nerför amanda1104s kinder. Hon sitter kvar länge, länge och håller kotte7 i handen. Till slut släpper hon taget. Hon stryker det svettiga håret ur kotte7s panna. Sen vänder hon sig om och går tillbaks till lägret.

lumos1 är ensam nu. Ensam. Arenan känns plötsligt större och farligare än förut. Kanonskotten som hörts nyligen skrämmer henne ännu mer. Vad kommer hända med henne? Vad kan hända med henne? Hon vet redan svaret. Hon kommer dö. Enda frågan är hur och hur snart.

Lavender3088 håller sig fortfarande undan så gott hon kan. Hon är inte redo för det här, det har hon aldrig varit. Hur länge kan hon hålla sig undan? Inte särskilt länge, tror hon. Och hon kan inte döda. Vad ska hon göra? Hon har en kniv från sin ryggsäck, men hon kan ju inte använda den. Är det värt att kämpa? Nej, inser hon. Hon kan inte vinna. Hon tänker tillbaka på förra årets spel. Celest Gaunt klarade inte av att döda fler. Hon vann ändå, men det var bara för att hon hade vänner som offrade sig för henne. Lavender3088 har inga vänner som skulle göra samma sak? Kanske vore det bäst om allt fick ett slut med en gång, innan någon hinner plåga henne?

Karriäristerna har stannat i lägret idag. Malva Lovegood har dragit på sig en omgång magsjuka och de andra vill inte lämna kvar henne ensam. Hon ligger i en sovsäck vid elden och sover just nu. Miskel och -Patronus- har hittat en lång tråd som de har knutit till en stor ögla. Miskel försöker nu lära -Patronus- hur man leker en lek med snöret som heter vaggan. Det är ett ganska bra tidsfördriv i brist på bättre.
PotterHunger som mer och mer tar på sig rollen som ledare i gruppen är otålig. Hon vankar fram och tillbaka i lägret. De andra karriäristerna är som en flock småungar i år, bara leker och leker. Malva Lovegood är den enda som faktiskt ser samma allvar i det hela som PotterHunger och låter bli att leka.
Ingis och Clementin sitter i gräset och har det skönt. Vädret är vackert. De sjunger igen. Det har inte gått en dag utan att de har sjungit än så länge och de gör det bra. Den här gången sjunger de broder Jakob i kanon.
Efter säkert tio rundor så ger Clementin upp och slänger sig baklänges i gräset. Ingis lägger sig också ner bredvid henne och de skrattar högt. De hade säkert kunnat fortsätta om de inte hade hört mugglislåten spelas. Ovanför visas kotte7 från distrikt 5 och slytherin1234 från distrikt 12.

Superawesome! Jag lever än!