And what about home? [Rollspel]

(( det är svårt att låta som en varg men det ska inte vara ett hund skall!))

"umfvof" "Morr" Jake tycker alltid det är svårt att komunucera i vargform men eftersomm hans kläder exploderar i 1000 små bitar när han byter form kan han inte bli mäniska framför henne. (Han blir nämligen naken då) "ufmbvoff"

Janice kröker läpparna till ett konstigt känslolöst leende.
"Det kanske händer samma med din slags varulv som de i min värld." Säger hon och menar att de blir nakna. "Fast samtidigt är jag ganska säker på att du inte vill låna något en blodsugare har haft på sig." Fortsätter hon och lyfter upp det röda tyget.

blek...blek...blek...blekare tänkte jag panikslaget. "Legolas! Titta på mig, ser jag blek ut?" sa jag befallande. Jag Försökte få tillbaka känslan av att ha kontrol över vattnet. Min blick föll instentivt mot skålen på en lite pelare längre bort. Jag lyfte hande mot den. Det enda som hände var att det darrade till.

Jake flinade ett elakt flin inombords men ha tittade på henne och sänn på hennes kappa och menade att han kunde låna ett litet slag för han ville berätta vad som hännde där inne för henne även fast hon var vampyr.

Janice räcker fram den till honom. Väntar på att han ska ta den, eller neka den. Varken eller så bryr sig inte Janice.

Janice räcker framm kappan, han byter form och tar kappan snapt så ingen ser, han sättet den framför honom och nickar "tack jag uppskattar att du gav den så jag kan låna." " men jag ville ha nån att prata med och eftersom vu ska stanna här i ett år tillsamans så kan vi lika järna prata" Jake visste inte vad Janice skulle säga så han väntade.

"Okej." Svarar Janice och kan inte låta bli att tro att det är något, något som är fel. Samtidigt så vet hon att vad det än är, är det antagligen något hon kan överleva.

" jag sårade Alyss så mycket där uppe så jag vart så arg på mig själv så jag hoppade ut igenom ett fönster på andra våningen och bytte skepnad och var på väg att hoppa ner för ett stup och dö men jag vet redan att du inte bryr dig så du måste inte svara för jag ville bara säga det!" Jake tog upp en sten och kastade den en kilometer, hemma brukade han kunna kasta en mil med ett år yngre är Elina med svagare! Jake tittade in i hennes ögon och väntade på en reaktion.

Det är okej...han vet inte hur det är i mitt land. tänker jag. Jag tittade ut genom fönstret som Jake hoppade ner från igen. "kanske om jag går ut i skogen där borta." mumlar jag och tittar ner. "Jake gjorde det." mumlar jag och känner själv jur dumt det lät. "Om du dör kommer du kanske hem.." mumlar jag och hoppar...

Janice håller sig lika lugn som innan men egentligen försöker hon komma på ett bra svar.
"Troligtvis skulle jag inte stoppa dig om du gjorde det. Men jag skulle fortfarande bry mig. Även om det bara är lite. Iallafall så skulle jag vilja påstå att en ursäkt är på sin plats." Säger hon till slut. Lika känslolös som när hon kom hit. "Fast jag är nog inte rätt person att berätta saker som detta för." Tillägger hon och tittar på honom med sina röda ögon.