Harry Potters liv efter striden!

Vet du hur lite man vill höra det?

Förlåt...

När man ändå snackar vänskap tycker jag synd om er som bara har 4-8 vänner. (inte på ett dumt sett. Jag, blir bara förvånad... Jag är inte van md att bara ha några stycken att vara med...)
Min klass håller ihop och alla är kompisar med alla. Det kanske kommer några små bråk ibland, men annars är vi nästan alltid överens. Så det betyder att jag har..... 25 nära vänner, plus er.

Japp, så är det för vissa Ibland kanske jag är med fler, men det är inte särskillt ofta.

Aha. Fast att du är kompis med hela din klass... Jag räknar det inte på samma sätt, om du fattar.


Jag skulle, om jag räknade efter, säga att jag har två irlvänner som jag inte skulle klara mig utan och en av de är Aivilio.
För varje inlägg av er där ni säger att ni har så där många vänner skriker något till mig att det är fel på mig, bara så ni vet. DET ÄR JU TYDLIGEN INTE NORMALT ATT HA SÅ LITE VÄNNER SOM JAG OCH DET ÄR JU MITT FEL.

(Förlåt för raseriutbrott men jag orkar inte låta snäll och jag menar inget illa, jag menar bara att ni kan sluta framkalla de tankarna.)

Nej. Du är helt normal, det är många i min skola som bara har en vän. Eller ingen... Och det är inte ditt fel. Jag lovar.

Fast när jag var på Aivilios kalas bröt jag ihop för att jag gillade hennes vänner bättre än mina vänner..

Jag har mina vänner här, för jag har lättare att få kontakter där jag kan vara mig själv. Jag antar att det är så man får vänner, men i min klass är den person jag är inte fullt accepterad (Va?? Sminkar hon sig inte varje dag?? Tycker hon om att läsa??) bland alla och det är väl det som har lett till att det är så.

Hoppas-på-att-detta-är-sista-diskussions-inlägget

Tro inte att det där var sista inlägget i den här diskussionen! Det härkommer att bli fasansfullt långt och antagligen rätt egoistiskt, men jag har längtat efter att få skriva av mig, så här kommer mitt bidrag till den här diskussionen:
När jag var liten var jag populär (Om man nu kan vara populär på dagis), både i Ungern och i Sverige. Nästan alla vill va med mig för att jag var snäll och delade med mig.
Någon som behöver en blå penna? Låna min!
Teckningen var inte snygg? Jo det var den visst det!
Skadat dig? Kom igen nu, någon kan väl hämta en fröken, så stannar jag och tröstar!
Men så blev jag kompis med en tjej vid namn Linnéa på dagis (I Sverige). Men hennes kompis tyckte inte m det och ville ha Linnéa för sig själv, så hon var elak mot mig. Detta var jag inte van vid, så det rubbade mitt starka självförtroende. Linnéa och jag började på samma skola, och den andra tjejen glömdes bort. Men mitt självförtroende var fortfarande inte lika starkt. Detta kommer att låta egoistiskt, men jag var van vid att alla gillade mig och därför så tog det hårt när det inte var så.
Trots detta gick det bra i nollan (Vår skolas första klass), och det visade sig att jag varduktig i skolan. Mitt sjävförtroende byggdes sakta upp igen. Jag hade aldrig några problem med att tala inför en grupp och sade alltid vad jag tyckte, även om ingen höll med mig. Sedan gick vi upp i Ettan. Då började mitt utseénde att ändras. Jag kom tidigt in i hudpuberteten, vilket gjorde att killarna avskydde mig redan då. Men mina tjejkompisar hade jag i alla fall kvar. Det fortsatte att gå bra även i tvåan, också började vi i trean, det vill säga mellanstadiet. Eftersom at ingenslutade retas hamnade mitt självförtroende på botten, men trots det å fortsatte det att sjunka. Jag hatade att tala i grupp, och jag sade nästan aldrig vad jag tyckte om jag inte var 110% säker på at dom andra höll med. Och plötsligt så verkade det nästan som att några utav tjejerna började undvika mig. Det var dom tjejerna somsåg perfekta ut, dom som alla killar vill ha. Men även om dom undvek mig i skolan var dom gärna med mig på fritiden. Också plötsligt, ingen vet riktigt varför blev jag allra bästa vän med den mest omtyckta tjejen i klassen, en utav dom som inte undvikit mig. Nora heter hon. Hon, jag och en annan tjej hade lekt mycket i lågstadiet, med det hade liksom alltid varit Nora och den andra tjejen, dom varsom ett paket. Såg man den ena, såg man den andra.
Med hjälp utav Nora överlevde jag även trean och fyran.
Men i april var jag först att få det hemska beskedet att Nora skulle flytta. Jag blev glad för hennes skull, hon var nämligen mycket entusiastisk. Jag antar attdet inte riktigt ville sjunka in, och det var därför jag blev glad. Men när den andra tjejen fick veta började hon storgråta och sprangin på toaletten. Det var då det sjön in. Ändå kom inga tårar. Jag vet inte varför. Jg tror att jag tänkte att det var mycket tid kvar, hon skulle ju inte flytta förän i Augusti. Men tiden gick fort. Under månaderna som gick flyttade en utav mina andra bästisar och Granne i sommarstugan i skåne. Sedan dess har jag träffat henne en gång. Min tredje bästis bytte skola. Jag lekte med Nora dagen innan. Vi lekte en massa knäppa lekar med mina små plast figurer i form utav djur. Jag har kvar nästan allihop. Jag frågade vilken hon gillade mest. Hon älskade skäldpaddsflickean, som också var en utav mina favoriter. När hon åkte hem ägnade jag all tid åt att styla och fylla en liten kartong. De blev grön, en färg jag visste at Nora älskade. Inuti la jag flera olika saker, men det enda jag mins är sköldpaddsflickan.

Efter det var ingenting som vanligt. Skolan började igen, men det var värre än vanligt. Ingen peppade mig att öra mitt bästa, ingen sade åtmig attinte bry mig när killarna var elaka. Jag levde mitt liv i datorn och böckernas värld. Ditt kunde jag efter skolan försvina och vara någon annan, inte behöva tänka på det dåliga ett tag. Men någon måste ha hört mina böner, för hon som bytte skola kom tillbaka. Efter sommar lovet hade det börjat en ny kille i vår klass, Ludde. Han varmycket med oss tjejer, ingen et varför han inte fick vara med killarna annat än på rasterna nere vid fotbollsplan. >Jag började gilla killen, som mer än den shyssta och roliga vän han var. Men under jullovet bestämde sig Ludde för att nu fick det vara nog, så han bytte skola.

Den 19 augusti har det gått ett år sedan Nora flyttade, och ett år och en dag sedan jag senast trffade henne. Jag har nu tre - fyra kompisar som jag träffar regelbundet och en "Bekant". Och snart ändras det till två - tre kompisar, då bonusbarnet (Min kompis som i princip bor hos oss) i min familj byter skola efter sommarlovet.

Wow, det blev mycket längre än vad jag trodde, men jaja, spelar roll.

Jag kände igen mig lite i det där faktiskt.

Ingen som skriver i den här längre?