|
Borttagen
|
Jag skriver en bok just nu. Har precis börjat. C; Får se om jag lägger upp den i Kreativt kanske, om den blir bra.
Om jag orkar skriva klart den lär den bli åtskilliga sidor lång, kanske till o med kan få den utgiven. Det är en bra idé, problemet är att jag sällan kommer på bra slut och därför ger upp.
Jag älskar att skriva, det är ett sätt att komma bort från vardagen. I min fantasi är allt möjligt.
3 jun, 2012 14:45
|
pardus
Elev
|
Skrivet av Borttagen:
Jag skriver en bok just nu. Har precis börjat. C; Får se om jag lägger upp den i Kreativt kanske, om den blir bra.
Om jag orkar skriva klart den lär den bli åtskilliga sidor lång, kanske till o med kan få den utgiven. Det är en bra idé, problemet är att jag sällan kommer på bra slut och därför ger upp.
Jag älskar att skriva, det är ett sätt att komma bort från vardagen. I min fantasi är allt möjligt.
Åh gud vad spännande!!!! Säg till om du lägger upp den, jag vill gärna läsa den!
Jag har samma problem... Har hur många bra idéer som helst, men kommer aldrig på ett bra slut...
Ja, det är jätteskönt att skriva. Lycka till hördu!
We fight, we score, we are the House of Gryffindor.
3 jun, 2012 15:18
|
Minidjuret
Elev
|
Mitt bidrag:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Sista veckorna av skolan är alltid lättast, men inte detta året.
Sista året på denna skolan, sista gånger jag får gå i samma klass som alla, och allt är mer stressigt än vanligt.
Jag klagar inte, det ska bli skönt att slippa alla sen.
Efter sommarlovet mellan sexan och sjuan förändrades alla.
Mina vänner blev som andra personer, hjärntvättade kändes det som.
Jag var nog den ända som lyckats överleva.
Om man nu ens kan säga så.
Vad jag vet har jag inte förändras något alls under min skolgång.
Jag har väl alltid varit den tysta killen som suttit längst bak i klassrummet, smultit in med väggen och aldrig riktigt blivit noterad.
Jag kan inte påstå att jag inte hade några vänner, tvärt om hade jag ganska många egentligen, två stycken.
Innan på mellanstadiet och lågstadiet hade jag fler, men det var då alla lekte med alla, och ingen brydde sig om utseendet.
Jag saknar den tiden.
Nu är allt förändrat.
Personerna som innan var sådär snälla och duktiga i klassen är nu dem som väsnas mest och stör en massa.
Det ska som sagt bli skönt att slippa dem, jävligt skönt.
Alla utom Tobias.
Hans perfekta blonda hår som är sådär fint rakt och som alltid lägger perfekt, även om han drar handen igenom det.
Varje gång han gör det känns det som om marken försvinner under mig och som om jag faller.
Tobias är vacker.
Jag rodnar djupt bara jag tänker på honom.
Det kommer aldrig bli vi, aldrig.
Killar kan inte tycka om killar, så är det bara.
Då är man knäpp, dum i huvudet, äcklig, och ja allt.
Man borde inte få finnas, man är en bögjävel och ett misstag.
Jag vet om det själv, jag har sett så många andra som blivit mobbade på grund av det, och jag tänker inte vara en av dem.
Ändå kan jag aldrig sluta tänka på honom.
”Så idag är sista dagen i skolan, hur känns det?”
Man hör knappt vår lärare som pratar, alla är högljudda och skriker och kastar saker runt om kring sig.
Vår lärare avslutar sitt tal och bryr sig knappt om att ingen lyssnat, hon vill bara slippa oss också.
Till sist ringer klockan och alla rusar ut så snabbt de kan.
Alla utom Tobias.
Jag tittar mot honom och kan inte låta bli att notera allt med honom i mitt minne.
Hans sätt att gå på, hans speciella doft, hans vackra leende, allt.
Tobias tittar upp och jag möter hans blick, han ler och tittar sedan bort.
Jag rodnar och vänder ner huvudet och skyndar mig ut.
”Math! Hallå vänta!”
Jag stannar och vänder mig om.
Tobias kommer springande efter mig och stannar bredvid mig.
”Jo jag bara undrar, ska du med och ta ett dopp i havet. Du vet, första sommarlovsdagen, sista dagen vi ser alla” han ler snett mot mig och jag blir helt paff.
Han frågar mig, om jag vill följa med honom, okej hela klassen men ändå, och bada.
”Åh, sure...” svarar jag och försöker le snett tillbaka, men misslyckas nog.
”Nice, då ses vi väl på stranden. Klockan 18. Hare bra!” Tobias ler och försvinner sedan ut ur skolan.
Jag står kvar, osäker på vad jag precis varit med om.
Väl på stranden klockan 18 är jag väldigt nervös, varför vet jag inte, jag bara är det.
Jag har mina badbyxor direkt på mig för att slippa byta om, och en tröja över det.
Det är fortfarande varmt ute, runt 27 grader.
”Math!”
Jag vänder mig om och ser Tobias komma emot mig, han ler stort och ser lycklig ut, jag ler tillbaka och börjar gå mot honom.
Jag funderar lite snabbt på om han kanske gör detta för att lura mig, men skakar bort tanken.
”Haha, vem bjöd in dig hit?”
Jag stannar.
Några andra killar från min klass skrattar och går mot mig.
Vi har väl aldrig varit ovänner, men de har nog aldrig riktigt tyckt om mig.
Jag börjar gå åt ett annat håll, men hör hur någon börjar prata igen.
”Jag bjöd hit honom, så om du har något emot det kan du ju dra åt helvete” Jag vänder mig om och Tobias blinkar mot mig.
”Haha, titta bögparet! Tobias och Math, fint!” alla skrattar, Tobias också.
”Och om det nu är så, vad fan ska du göra åt det?” Han ler fortfarande och pratar lugnt.
Men killarna slutar inte.
”Tobias, du kan inte vara seriös!” de skrattar mer och Tobias bara står kvar där och ler.
”Hål klaffen, jag skiter i vad ni tycker och tänker. Math är cool” Tobias vänder sig om och går mot mig.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, jag bara står där och ser dum ut.
”Gå du din fegis!” ropar killarna efter Tobias, men han bara ler och fortsätter mot mig.
”Vad säg som om vi gå någon annan stans och badar?” frågar han mig när han kommer fram.
”Men...Du strunta i mig, det gör inget” jag försöker låta oberörd.
”Åh nej, så lätt slipper du inte mig. Jag struntar i de där idioterna, du är mycket coolare och roligare, haha” han skrattar och ler mot mig.
Jag ler tillbaka och vi går mot den andra stranden.
Det tar kanske tio minuter och sen är vi framme.
”Du vill fortfarande bada va?” frågar Tobias.
Jag nickar.
”Men jag antar att du inte vill?” svarar jag och ler trotsigt.
Han skrattar och drar av sin tröja.
Sen dyker han rakt ner i det mörka vattnet och kommer upp några sekunder senare.
Jag gör samma sak och lyckas ganska bra.
Vi skrattar och dyker och hoppar från hopptornet i kanske en timme innan jag bestämmer mig för att gå upp.
Jag tar min handduk och sätter mig på bryggan.
Det är lite kyligt ute, solen håller på att gå ner och det är otroligt vackert.
Tobias kommer upp efter en stund och sätter sig bredvid mig.
Hans hår droppar och han ser på mig.
En hårslinga har trillat ner framför hans högra öga.
Jag hinner inte hejda mig själv innan jag sträcker fram handen, lägger hårslingan bakom hans öra och drar sedan tillbaka min hand för att inse vad jag gjort.
Jag blir förskräckt.
”Tobias jag menade int, alltså det bara, förlåt jag...” men hinner inte avsluta.
Tobias lutar sig fram och lägger sig hand bakom min nacke, sen kysser han mig, rakt på munnen.
Ursäkta om det blev flummigt :c
3 jun, 2012 15:55
|
Jossan
Elev
|
MItt bidrag!  :
Spoiler:
Tryck här för att visa!ÄNTLIGEN SOMMAR LOV! - ELLER? -
Det började som en underbar dag. Solen smög sig upp längst horisonten och fåglarnas kvitter började sprida sig i det lugna kvarteret, morgonen för den sista dagen hade anlänt och sommarlovet väntade runt hörnet. Den röda lilla väckarklockan visade nu 06.59 och en minut senare väcktes Rebecka av det irriterande ljudet som spred sig i rummet, hon smällde till klockan som snabbt tystades av slaget och vände sig om för att somna igen. Några minuter senare smög hennes lillebror upp i hennes säng, hon tvingades öppna sina ögon och inse att sista skoldagen hade anlänt.
”Linus, vi måste skynda oss. Spring ner till köket och ät din frukost” Rebecka visste att hennes mamma hade ställt fram allt till honom, från ett kokat ägg till en tallrik med hans namn på. Hon kände hur Linus gled ner från sängen och hörde hans lätta steg i trappan, hon blundade och suckade högt innan hon satte ner fötterna på golvet. Spegeln som hängde på andra sidan väggen visade nu en tjej på 14 år, med långt lockigt hår och stora gröna ögon, hon försökte att le. Som hon försökte göra varje morgon, slutade med att hon tryckte fram något som skulle ha skrämt en bebis till tårar.
Det hängde en vit klänning på garderoben, hon hoppade ur sitt nattlinne och slängde på sig klänningen. Hon knöt en rosett i ryggen, borstade genom sitt hår och tog lite rosa läppglans på sina torra läppar. Rebecka gick ännu en gång för att bevaka sig i spegeln, nu såg hon mer välvårdad ut och hon visste att killarna i hennes närvaro ansåg henne som snygg. Ännu en gång försökte hon trycka fram det leende som hennes vänner såg, men samma skräckinjagande försök till leende prydde hennes läppar och hon gav upp.
När hon kom ner till köket såg hon att Linus fortfarande satt kvar på sin stol i köket, med o’boy runt hela munnen och nutella upp till pannan drog hon in honom i badrummet. Hon skrattade åt hans kladdighet och åt det faktum att han fortfarande inte, efter 7 år, kunde äta som en normal människa.
”När ska du någonsin lära dig att maten ska vara i din mun?” frågade Rebecka sin lillebror med fnitter i rösten. Hon kysste honom på hans nytvättade panna innan de gick hand i hand uppför trappan till hans rum. Snabbt klädde hon på honom de kläder deras mamma hängt fram på hans garderob och sen begav de sig snabbt ut i sommarvärmen för att hinna fram till skolan innan skolavslutningen var över.
”Du kommer ihåg att du ska följe med Matteo hem idag va?” frågade Rebecka medan de gick mot skolan.
”Just det... Men, jag vill hellre vara hemma med dig!” Linus tittade med stora ögon på sina storasyster med en bedjande blick.
”Jag vet, men det är viktigt att du umgås med kompisar i din egna ålder. Jag eller mamma kommer och hämta dig ikväll, då kan vi leka. Okej?” han tittade ner i marken och sparkade på en sten som legat på stigen. ”Sluta se så deppig ut Linus. Det är ju sista dagen i skolan, du är äntligen fri!” då lös han upp lite. Han har velat gå tillbaka till lekis sen första dagen i första klass, det var Rebecka väl medveten om.
”Okej då, vet du om mamma kommer att komma idag?”
”Förmodligen inte, hon behöver jobba. Men jag kommer finnas i publiken och se dig uppträda!”
Mer än det hann de inte säga innan de möttes av sina vänner från de olika klasserna, Rebecka vinkade hej då till sin bror när hans vänner drog iväg honom till hans klassrum och hennes vänner gjorde det samma. I samma sekund som hon hade satt foten på skolgården kände hon hur hennes humör hade förändrats, hon log och barnen grät inte.
I klassrummen sa hennes lärare adjö för sommaren och önskade alla ett riktigt gott sommarlov, när alla hade fått sina omdömen på hur de uppfört sig och hur de skött sig i de olika ämnena bads eleverna att gå ut på skolgården. Där skulle klass ett framföra ‘Den blomstertid nu kommer’ och 9:orna framförde två låtar av eget val, Rebecka log stort när hon såg Linus stiga upp på scenen men lyssnade inte lika noga på 9:ornas framträden då hon hade fullt upp att diskutera sommarens planer med sina vänner.
”Det ska bli så otroligt skönt med sommarlov, skita i denna jävla skolan! Tänk er, bara ligga på stranden och sola, sova hur länge som helst, inga läxor!” sa Rebecka till sina tjejkompisar som fortsatte diskussionen med sina planer. Rebecka satt och log hela tiden, hon smög in en kommentar då och då men satt för det mesta och lyssnade på de andra. När föreställningen var slut och rektorn hade hållit sitt tal och sagt hej då till alla började alla skrika och springa omkring.
Sommarlovet var här och alla började löpa amok!
Rebecka gjorde detsamma som de andra, hon följde vågen och skrek ett glädjetjut när hon sprang mot grinden som sågs som gränsen mellan verklighet och skola. Väl ute kysste hon sina närmsta vänner på kinden och kramade de andra i sin klass, sommarlovet var nu ett faktum och det började redan bli svårare att hålla uppe leendet. När alla skingrats och gått åt olika håll begav sig Rebecka hemåt, bredvid henne gick hennes goda vän Emma.
”Gud vad det ska bli skönt med sommarlov!” skrek Emma ut i tomma intet.
”Äntligen! Slippa vara fast i skolan i tre hela månader, underbart!” svarade Rebecka och log stort mot Emma.
”Vi får ses snart Beckis! Ha ett bra lov” sa Emma och kramade om Rebecka när de kommit fram till Rebeckas hus. Leendet var fastklistrat på hennes läppar enda fram till dörren, hon satte in nyckeln och vred, dörren gled upp och hon steg in i det tysta huset. Smällen bakom henne berättade att hon var instängd från omvärlden och att ingen kunde se henne sårbarhet.
Knäna smällde i golvet när hennes ben gav vika, tårarna var nu omöjliga att hålla borta och leendet var bortsuddat. Smärtan smög sig sakta fram från den låda hon stängt in den i, hon var ensam i kampen nu när den enda plats som räddat henne tagit sommarledigt.
Hon hade ingen aning om hur länge hon legat på det smutsiga golvet i deras hall när hon väl kände att hon hade kraften att resa sig upp igen. Hon hängde av sig jackan och torkade bort tårarna, sparkade in sina skor i garderoben och tog modet till sig för att gå uppför trappan.
Dörren mittemot hennes rum öppnades sakta då hon tryckte ner handtaget, med ett djupt andetag steg hon in i det stinkande sovrummet och fann sin mamma.
”Gå ut” rösten ekade i rummet och kvinnan i sängen vände sig om för att slippa ljuset från hallen. Doften av alkohol och cigarettrök spred sig till hennes näsa och hon började hosta.
”Håll käften unge, jag försöker sova” snäste kvinnan och drog täcket tätare om sig.
"Mamma snälla. Linus behöver hämtas och han har inte sett dig på tre dagar.” Rebecka försökte städa upp sin mamma som numera endast levde på nätterna efter Linus somnat. Hennes mamma vände sig om och stirrade på Rebecka, sakta reste hon sig upp ur sängen och gick fram mot sin dotter. Rebecka visste vad som skulle ske härnäst men stod på sig, det var enda sättet att få sin mamma att göra sina hushålls sysslor.
”Hade du kunnat hämta honom efter vad han tror är ditt jobb?” sa hon och försökte att inte låta hennes rädsla spelas med i hennes röst.
Första slaget träffade henne i magen, andra och tredje slaget siktades mot hennes höft. Hennes mamma visste vad hon gjorde, slagen siktades där ingen kunde se blåmärkena, där ingen kunde se vilken smärta och ondska som utspelades inom de fyra väggarna där folk trodde att en lycklig familj bodde. När slagen kom till ett slut reste sig mamman från Rebeckas magra kropp, vid ett slag hade en ring gått genom hennes hud och den vita klänningen hade nu spår av rött. Hon visste att under de närmsta tre månaderna skulle slagen komma oftare och att vistas ute i en bikini var helt uteslutet. Men hon fick i alla fall sin mamma att resa sig ur sängen och gå ut ur sitt rum, hon hörde duschen sättas igång och Rebecka visste att de skulle få en lugn kväll. En familjekväll.
”Beckis, hade du kunnat hämta Linus så börjar jag på middagen?” skrek hennes mamma från duschen med normal röst. Utan att svara gick Rebecka snabbt in på sitt rum, tog fram ett av bandagen ur en av sina många gömmor och lindade in sin onda midja. Hon slängde sin klänning i tvättkorgen som hon visste skulle tömmas så fort hon lämnat huset för att dölja alla bevis på vad som nyss skett och slängde på sig en annan klänning.
”Jag går nu!” skrek Rebecka innan hon stängde ytterdörren bakom sig och började gå mot Matteo.
Hon gick på grusgången fram till det blåa lilla huset, hon knackade på dörren och Matteos pappa öppnade dörren. Hon såg Linus lekandes i vardagsrummet, lycklig och utan några problem. Som hans storasyster visste hon att det skulle förbli så också, han skulle aldrig få reda på vad som dagligen sker och inga bekymmer skulle läggas på hans axlar. Linus skulle få förbli det barn han var och inte behöva växa upp för snabbt, som Rebecka tvingats göra vid deras pappas hastiga död. Rebecka skulle skydda Linus oavsett vad.
Därför skulle hennes svar alltid förbli;
”Åh Rebecka! Vad roligt att se dig, allt bra med dig idag?”
”Självklart, allt är helt underbart! Nu när det är sommarlov och allt!” svarade hon Matteos pappa med ett stort påklistrat leende på läpparna.
Hoppas ni tyckte om det!
Spana gäna in min fanfiction:
3 jun, 2012 17:28
|
Lunah~
Elev
|
Mitt bidrag kommer någon gång idag! Jag är klar och så, men den ligger på min andra dator D:
3 jun, 2012 17:32
|
Victoire Weasly
Elev
|
Jag hinner inte... Är med nästa gång 
~ MY TUMBLR~
3 jun, 2012 17:34
|
PerfectFreak
Elev
|
Har man på sig till midnatt? C;
3 jun, 2012 17:43
|
|
Borttagen
|
Ja, det tror jag nog. Vi säger till midnatt!
3 jun, 2012 18:19
|
PerfectFreak
Elev
|
Här kommer min, fick börja om på en ny så det här var vad jag fick ihop på typ en timma..
Den är lite konstig och ganska kortfattad. Och man får aldrig direkt veta något mer om personerna än att det är en tjej och en kille. Men det är lite saken också..
Men hoppas nån kan gilla den C;
Spoiler:
Tryck här för att visa!3 september
Täcket höjs och sänkts synkat med andetagen. Tysta, lugna andetag som kom från den människan jag hade svårast att förstå och lättast att älska. Jag sätter mig upp och rör fötterna mot toan och sköljer ansiktet i det kalla vattnet. Jag tittar mig i spegeln, du är dum i huvudet om du gör det här.
21 juni
Jag tittade ner på våra fötter som snabbt dansar omkring på golvet bland många andra, min fot råkar landa på hans, vi snubblar till och jag tittar upp på ett ansikte som strålar. Han skrattar och vi slutar för att gå ut till kvällsolen. Vi sätter oss tysta i gräset och tittar på varann. ”Om jag skulle gissa nån som skulle vara här skulle du vara den sista jag gissat.” Jag ler och viskar ” Det är kanske därför jag här.” Han skrattar och lägger sig ner i gräset.
5 juli
Jag tar ett djupt andetag och dyker i. Vattnet känns som silke mot min kropp när jag simmar fram under det djupa, varma vattnet. Jag simmar mot ytan och tar ett djupt andetag. Jag hör ett skratt och hinner knappt öppna ögonen innan jag ser hur vatten ytans bryts upp till tusentals vatten droppar. Han drar ner mig i vattnet och jag känner hur det svider i ögonen när jag öppnar dom för att se på honom som ler mot mig omringad av tusentals liter av vatten och kysser mig snabbt innan han skyndar sig upp mot vattenytan för att hämta luft.
3 september
Jag går ut i den tidiga morgonen solen och går ner till bryggan. Jag tar av mig mina kläder och hoppar i. Vattnet känns kallt och jag vet att det här blir mitt sista dopp här. Jag simmar ut till en boj femtio meter ut i vattnet och vänder. Jag stiger upp och känner en kall bris mot min kropp och en aning kramp i armarna efter den snabba simningen. Jag drar handuken runt mig och går in mot den lilla stugan.
21 juli
”Va fan håller du på med?” Han tittar på mig med ilska och en aning sorg i blicken. Jag försöker röra mig framåt för att ta tag i hans arm men jag snubblar och hamnar på golvet. Jag sätter mig besvärat upp och harklar fram ” Jag försöker ha ett lite roligare liv än vissa andra här!” Han suckar och sätter sig ner på en stol. ”Men va fan tänker du med? Fattar du hur jävla orolig jag var?” Han lutar sitt huvud i sina händer och jag börjar tyst gråta och viskar tyst ” Förlåt.” Jag lägger mig på golvet trött av alkoholen och med tårar i ögonen när han tyst kommer och lägger sig bredvid.
”Det är okej, jag blev bara så orolig.” Han blir tyst en stund och säger ” Jag älskar dig.”
23 juni
”Vart ska vi?” Jag sitter bak på hans cykel och håller ett hårt grepp om hans midja. ”Jag sa ju att det är en överraskning.” Vinden leker med mitt hår när jag suckar och lutar mig mot hans rygg och säger tyst ”Jag hatar överraskningar.”
Vi har kommit fram till ödslig liten stuga just bredvid en stor vacker sjö. ”Vad är det här?” Jag tittar frågande på honom och han ler och säger ”Mitt, jag har ärvt det av farmor.” Han ler mot mig och jag kastar mig i hans famn. ”Det är jätte fint.”
3 september
Jag smyger tyst in i sovrummet för att hämta kläder. Jag ser på hans siluett och det rufsiga håret som vilar mot kudden. Jag ler för mig själv och känner hur mitt hjärta börjar klappa. Vad är det jag håller på med egentligen? Men sedan skakar jag på huvudet och tar mina kläder som ligger i en kasse vid dörren.
14 augusti
Jag tar en stor tugga av mackan och går ut i solen när jag hör cykeln rulla in på tomten. ”Var har du varit?” Jag lägger ifrån mig mackan och går fram till honom. Han tittar konstigt på mig och säger ”Vaddå? Får jag inte röra mig utan att du ser mig eller?” Jag orkar inte bråka och går in mot stugan. ”Hallå? Vänta, vad menande du?” Han tar tag i min arm och jag vänder mig om. ”Nä, men inget. Glöm det.” Jag tittar ner i marken och han skakar på huvudet. ”Nej, jag tänker inte glömma det.” Han släpper min arm och tittar på mig. ” Du tror att jag träffar någon annan eller hur?” Jag tittar upp och skakar på huvudet. ”Nej, jag var bara orolig.” Han fnyser och vänder sig om. ”Du är fan otrolig.”
3 september
Jag packar ihop mina sista saker och ställer ut dom. Jag tittar ut mot vattnet och det känns som om en stor bly klump rör sig inuti min kropp. Jag tar ett djupt andetag och går försiktigt in igen och sätter mig på golvet bredvid hans sovande kropp. Jag drar försiktigt bort en hårslinga från hans ansikte och känner hur tårarna tyst börjar rinna ner för mitt ansikte. Jag kysser honom försiktigt utan att väcka honom och går som förut.
3 jun, 2012 21:38
Detta inlägg ändrades senast 2012-06- 4 kl. 16:06
Antal ändringar: 2
|
LucyMalfoy 
Elev
|
Skrivet av PerfectFreak: Skrivet av LucyMalfoy : Skrivet av PerfectFreak: Ska försöka skirva något ikväll, är alltid kreativast på kvällen/natten av någon konstig anledning.. Har dock ingen aning vad jag ska skriva 
Samma här Becka
bra vi är xD
Ja jätte
Jag lever mitt liv 402 meter i taget.
4 jun, 2012 07:31
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen