This feeling I have...Could it be... love?

Ginny.:.Weasley det får du i nästa kapitel...

***

Hittade lite söta/fina RosieScorp bilder på DA:

http://browse.deviantart.com/?qh=§ion=&q=rose+weasley+chibi#/d3fh6c9

http://browse.deviantart.com/?qh=§ion=&q=rose+and+scorp#/d21k0ou

http://browse.deviantart.com/?qh=§ion=&q=rose+and+scorp#/d4dg3gd

http://browse.deviantart.com/?q=roseandscorp&order=9&offset=24#/d48hb4r

http://browse.deviantart.com/?qh=§ion=&q=scorpius+malfoy+chibi#/d4a79x4

... ^^

Men åh vill ju veta nu!
-----

söta bilder! Älskar den andra♥

LoveLoveLove!!! ♥♥♥

Och karaktärerna har bra musiksmak Evanescence, Green day, My Chemical Romance, Coldplay, Yiruma, Muse m.m.

mer , när kommer det om scorpius och rose ? ♥

haha, håller med ^^



Dom kommer tyvärr vara osams ett tag till

***

Och NU får ni se vad stackars James råkar ut för >8D
ENJOY THE EVILNESS! ♥

---

Kapitel 29 - Skam

James

Jag visste ju att hon skulle få reda på – eller gissa – att det var jag som hade gjort det. Att det var jag som hade skickat sms:et till ”gulleponken-Scorp” och gjort slut med honom på hennes räkning. Men att det skulle ske så snart, det visste jag inte.

”JAMES SIRIUS POTTER!”
Ropet skallade genom stenväggarna som om minst tio stycken Rose Weasley hade stått där och skrikit. Jag frös, svor tyst för mig själv och vände mig sedan med ett stelt leende på läpparna mot min rasande kusin.
”Ja, kära Rose?” frågade jag med ett skämtsamt artigt tonfall, som om ingenting hade hänt. Rose verkade inte uppskatta mitt tonfall. Trots att hon var huvudet kortare än mig kändes det som om jag krympte ihop då hon grep tag i min klädnad framtill och ilsket stirrade upp i ansiktet på mig. Jag tänkte flyktigt och förskräckt om min klädnad skulle fatta eld av den blotta intensiteten i hennes ilska. Hennes vanligtvis vackra ögon brann och hon skakade där hon stod. Under en kort sekund stod hon bara där, morrade nästan genom sammanbitna tänder. Jag kände hur mina kompisar backade bakom mig, och såg över hennes skakande hägra axel hur en grupp elever samlades för att titta på. Jag suckade, viftade förstrött med handen mot min kompis Lucas som omedelbart skrek åt gruppen elever att dra från platsen. De skingrades direkt, och mina kompisar drog sig ännu mer tillbaka, tills det bara var jag och min kusin i korridoren. Då exploderade hon.
”HUR FAN KUNDE DU, DITT JÄVLA SVIN?! FATTAR DU VAR DU HAR GJORT? HUR DU HAR SÅRAT MIG?! FAST DET TÄNTKE DU SÅKLART INTE PÅ, VA! DU BRYDDE DIG SÄKERT INTE OM DU FÖRSTÖRDE RESTEN AV JULEN FÖR MIG, KROSSADE MITT HJÄRTA OCH FICK S-SCORPIUS ATT H-HATA M-MIG?!”
De sista orden snyftade hon fram, och jag såg hur några glänsande tårar rullade ner på hennes bleka kinder. Märkligt, hennes ögon brann ju. Hon slet i min klädnad, som på vissa ställen hade antagit en aningens mörkare nyans efter hennes tårars väta. Jag gjorde ett försök.
”Rose jag ville aldri-”
”JASÅ, SÅ LÅTER DET?” skrek hon, ”MEN NU ÄR DET SÅ! OCH JAG KOMMER INTE LÅTA DIG GÅ FÖRRÄN DU HAR BETT MIG OM FÖRLÅTELSE! INTE FÖR ATT DET KOMMER HJÄLPA, MEN DET KANSKE RÄDDAR DIG FRÅN ATT DÖDA DIG!”
”Rose, snälla!”
”NEJ! JAG ÄR INTE SNÄLLA ROSE LÄNGRE! OM DU INTE HAR MÄRKT DET, SÅ ÄR JAG FLY FÖRBANNAD JUST NU, OCH DET PÅ GRUND AV DIG, JAMES SIRIUS POTTER! BE OM FÖRLÅTELSE NU, ELLER SÅ STRYPER JAG DIG!”
Jag suckade igen.
”Okej, okej!” sa jag och höll avvärjande upp händerna. Jag undvek hennes blick, eftersom den nu inte bara brann utan också var så djupt sårad att det var outhärdligt att se.
”Förlåt mig, Rose! Men jag ville ara inte att du skulle vara ihop med honom, okej?” fortsatte jag, och ångrade mig genast då hennes händer drog åt slipsen runt min hals.
”Och varför då?” väste hon – det var nästan värre än hennes skrik. Det lät mer som: ”Någon sista önskan?”.
”Därför att han kommer lämna dig i alla fall! Han är en Malfoy, Rose, en player och en idiot!”
”SÄG INTE SÅ OM HONOM!” skrek hon och drog om slipsen ännu hårdare. ”Hon kanske stryper mig oavsiktligt” tänkte jag skrämt. ”SÄG INTE SÅ! HAN HAR SJÄLV SAGT ATT DET ANTAGLIGEN BARA VAR PÅ GRUND AV AHNS SLÄKTNAMN HAN HAMNADE I SLYTHERIN! HAN ÄR EN GOD MÄNNNISKA – TILL SKILLNAD FRÅN DIG!” fortsatte hon och släppte mig slips. En kort sekund undrade jag varför, innan hon örfilade mig så hårt att min kind tyckte brinna. Jag stapplade bakåt ett par steg och såg upp på henne. Hon såg på mig med tårarna rinnande nerför kinderna – elden i hennes ögon verkade ha slocknat.
Rose vände på klacken och sprang bort genom korridoren, och hennes snyftningar ekade mellan stenväggarna.

O.O.O.O
Mer, nu kan jag knappt vänta på mer

två ord: Girl-Power!!!!!

hahaha där fick han , mer

Herregud va bra!!