Den du minst anade [SV]

Nej, hur kan man hata en sån awesome person som du?? Nej, det går inte!! I'll always love you ♥

Det gör absolut ingenting. Och vi kommer aldrig att kunna leva med oss själv om vi skulle hata dig bara för att ett kapitel blir försenat, ta det lungt och skriv när du har tid! ♥

^Tack, men jag ska försöka skriva snart så att det kommer imorgon. men jag lovar inget. ♥

Okej, längtar ♥

Okej, såklart att du inte måste lova något, eftersom du kan skriva när du känner för det! ♥

Okej, jag hann visst färdigt idag. Tack vare avifors som sa till mig. Tack ♥

-

Kapitel 13.
Jag vaknade. Men det betydde inte att jag öppnade ögonen. Jag hade armarna runt någon, och denna någon höll för tillfället på att leka med mitt hår. Jag log ett litet leende och tog för mig av stunden, andades in Harrys doft och letade mig upp till hans mun och tryckte mina läppar mot hans. Jag tror inte han var beredd på det för han satte handen bakom ryggen på sig själv för att kunna kyssa mig tillbaka. Men sängen tog slut där och vi ramlade ur den båda två med en duns.
Jag vet inte hur länge vi skrattade. Men när jag hade återhämtat mig från skrattanfallet viskade Harry i mitt öra:
”God Jul, Alice Isabella Hamilton” Jag log, kramade honom och viskade tillbaka:
”God Jul, Harry James Potter” Hans underbara leende skulle jag aldrig bli trött på. Jag tittade runt omkring mig och såg att vi själva hade inte bara åkt ner från sängen. Massor med julklappar och täcket hade även följt med oss.
Av någon underbar anledning även Harrys julklappar lagt vid fotänden vid min säng. Och jag var väldigt tacksam för det.
Juldagen var underbar. Jag spenderade den med personen som betydde allt för mig. Den personen vars ögon fick mig att känna mig yr som om någon hade drogat mig. Ibland önskade jag att jag var en snöboll. ”Födas genom kramar, flyga genom luften och träffa någon man smälter för”
Vi hade mitt mest underbara snöbollskrig någonsin på eftermiddagen. Alla som kom förbigående blev träffa. Detta inkluderar professor McGonagall. Hon fick en mycket kall snöboll i ryggen av ’’Pojken som överlevde’’. Men han fick igen. Världens bästa mulning också.
Jag skrattade så jag trodde jag skulle ramla omkull. Det gjorde jag också. För Harry kom springande mot mig med hela famnen full med snö och brottade ner mig så jag blev dyngsur.
Fast, jag blev varm ganska snart igen när jag fick världens varmaste och mjukaste kyss.
Jag tittade upprymt på Harry. Varför? Här, där alla kunde se? Han log.
”Jag var tvungen, jag kunde inte motstå impulsen.” Den meningen och den kyssen var den bästa julklappen jag någonsin har fått.
Vi bestämde oss att gå ner till Hagrid och vi blev sittande där resten av eftermiddagen och pratade om allt mellan himmel och gjord. Detta inkluderar Ginny.
Medan jag satt i en av Hagrid fåtöljer med Fangs huvud i knät började Hagrid prata om Ginny och Harrys förhållande. Jag fick lust att gå fram och kyssa Harry för att visa Hagrid att det Harrys satt och sa om att allt var bra bara var en stor fet lögn. Men det gjorde jag inte. Jag satt kvar i fåtöljen, med min blick fokuserad på Fang och lät Harry ljuga på. Efter tre minuter tystnaden han mitt i en mening.
Jag tittade upp, in i de gröna ögonen, de förtvivlade, vilsna och rädda ögonen. Hans underläpp darrade. Mina egna tårar började svida bakom ögonlocken och när Harry återhämtade sig och fortsatte prata om Ginevra Molly Weasley orkade jag inte mer.
Jag puttade undan Fangs huvud, reste mig upp, tittade varken på Harry eller Hagrid när jag halvsprang ut från stugan. Tårarna forsade när jag hade tagit mig ut.
Jag sprang.
Sprang, även om jag hörde den där rösten som får mitt hjärta att stanna ropa efter mig.
Jag sprang till det ända stället jag kunde komma på.

Super, jätte bra

Guud så awesome Erica!! Jag kan inte beskriva med ord, det är för awesome!!

Haha, tack. Yah made my day today ♥

And you made mine ♥