~~Hedviggs liv~~

Super mega bra!!!!!! Som vanligt!!!!!!!!!!!

Sooopeer : DD

Tack, tack tusen gånger, men du får nöja dig med att jag citerar dig tre gånger :I

Haha varsegod :3
Kan du inte skriva mer nue? xD

Skulle vilja, men får inte för min mamma O__O
Skriver imorgon mina underbara läsare

P.s Jag förgyller din dag Vattenblå
~~~~

Oki

Ja, du förgyller verkligen min dag ♥

Superbra.

kan bara skriva ett mini inlägg nu :I

Kapitel 58
~LOVET~

Det hade gått en vecka sedan Cedric dött och nu skulle jag som vanligt tillbringa sommarlovet hos Carolle och hennes familj i Irland.
Jag, Joanne och Carolle satt på tåget till King Cross när Joanne sa:
-Jo, jag och min syster Avery ska åka till Frankrike, hon undrade om ni ville följa med,
Carolle såg jätteglad ut. Jag kollade på henne.
Hon nickade entusiastiskt mot mig.
-Visst! Svarade vi samtidigt.

Den följande dagen låg vi på varsin solstol och solade till Frankrikes underbara sol.
Trots smärtan efter Cedric kändes allting faktiskt okej.
-Ska vi ta någonting att äta? Frågade Joanne
Jag och Carolle nickade glatt.
-Bra, vi kan väll bara gå till en sådan där, vad är det dem kallar det? Ehmm... Kosk? Joanne såg fundersam ut.
Carolle skrattade högt och skakade på huvudet.
-Kiosk, heter det och ja, det kan vi, sa jag och skrattade jag med.
Vi gick fram till en vanlig mugglar-kiosk och köpte varsin chokladglass.
När vi skulle gå stoppade flickan i kiosken oss och viskade lågt:
-Ni är häxor va?
Carolle var riktigt nervös och Joanne låtsades spela förolämpad.
-Ja, det är vi, viskade jag tillbaka.
-Vadå, är du det? Frågade Carolle och lade huvudet på snedden.
Flickan nickade.
-Jag är mygglarfödd och mina föräldrar tvingar mig att jobba här, sa flickan som jag nu märkte verkade vara lika gammal som oss.
-Vilken skola går du i? Frågade Carolle ivrigt.
-Å, jag går på Beauxbatons, ni går väll på Hogwarts? Jag såg er där, synd att den där pojken dog föresten, svarade flickan.
Då slog det mig igen, Cedric var död.
En tår föll sakta ner för min kind och det blev fler och fler.
Någonstans långt borta hörde jag röster.
-Vad är det med henne?
Jag bet mig i läppen för att sluta gråta, men det gick inte
-Det var hennes pojkvän,
-Å,
Nej, nej, nej! Han var död, hur kunde han lämna mig?!
Det var det sista jag tänkte innan jag föll ihop på marken.
''Hur kunde han, hur kunde han lämna mig?

Det gröna är gammalt

Super!!!!!!!!!!!