Memories Of Bellatrix Lestrange (SV)

^ Åhh! D: nu är jag verkligen sad för att inte ha fått läsa kapitlet... iaf awsome! ♥

Om det hjälper så tror jag säkert att dina följande kapitel kommer vara minst lika bra

Även fast det var en sammanfattning så tyckte jag att det var jättebra!

Det skulle kommit igårkväll men here it is :


10

Det taktfasta dunkandet från tåget och de uppspelta ropen och skratten, det var igen tvekan om att Hogwarts expressen var på väg. I just den här kupén satt det tre flickor. Den mörkaste låg ner på ena sätet medan de två andra spelade knallkort under högljudda skratt. Den minsta, hon med de ljusa flätorna vände sig mot den liggande tjejen och sa.
”Vad synd att Lavinia inte kunde åka med Hogwartsexpressen”
”Nej, det var nått hon var tvungen att göra” svarade den mörka, det var först nu man såg hur otroligt lika dem ändå var.
”Ska det bli roligt att komma tillbaka nu då ?” frågade Andromeda nyfiket, hon hade passat på att vinna omgången medan Narcissa var ofokuserad.
”Självklart” utropade Bellatrix och Narcissa nästan exakt samtidigt.

Den stora salen var precis som tåget fylld med skratt men lyssnade man noga så kunde man höra ett dystert mummel från ena ändan av Slytherin bordet.
”Vart är hon?”
”Tänk om det hänt något”
Alla tre flickorna var delaktiga i samtalet men det var bara Bellatrix som såg orolig ut. Hennes som i början av middagen varit lätt förväntansfull till orolig innan hennes blick mörknade. Hon såg flera gånger ut att vara på vippen att sticka men ångrade sig i sista stund. Narcissa hade börjat prata med några yngre tjejer och Andromeda försökte fånga en Huffelpuff elevs blick. Ett tjejgäng påkallade Bellas uppmärksamhet men hon verkade tillfälligt både blind och döv för deras viskningar och tysta hånanden.

Dörren slogs upp på vid gavel och Bellatrix stormade in i rummet. Hon suckade besviket precis som om hon väntat sig att finna Lavinia där. Hon gick sakta runt i rummet och stannade upp brevid fönstret, på fönsterkarmen låg ett brev, det var täckt av damm men det gick ändå lätt att läsa texten på framsidan.
”Bellatrix”
Det var ett enkelt vitt papper inuti, bara den lilla fjärilen i hörnet sa att det inte var en helt vanligt tomt pergament. Sakta visade sig en text på pergamentet. Sex bokstäver var det.
”Förlåt”

Det var kolsvart utan för och dem andra tjejerna snusade i sina sängar. Bellatrix satt uppkrupen i fönstret med kinderna randiga av tårar och ögonen fulla av sorg och aggressivt hat. Hon verkade granska någonting i sin hand, det såg ut som en pytteliten parfymflaska. Djupröd med guldfärgad utsirad kork. Bella drog loss korgen och förde flaskan till läpparna.

1 September 1967

Förrädare. Förrädare . Förrädare. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna hata någon mer än vad jag hatar Jane. Men hon tar priset. Hur kunde hon. Jag litade ju på henne. Förlåt, som om jag skulle göra det? Aldrig i livet. Hon har aldrig kallat mig Bellatrix. Aldrig. Alltid Bella eller Ella eller något. Men det var hennes handstil. Och dammet, det var inte något som plötsligt hänt hennes föräldrar. Hon hade planerat det. Kanske rean första gången vi sågs. Kanske har hon kokat ihop det med Jane ? Kanske har dem skrattat bakom min rygg hela året för vem skulle vilja vara kompis med Fula äckliga Bellatrix. Jag var inte värd vackra Lavinia. Jag är svag också. Jag vill få slut på mitt eländiga liv men när jag väl satt där med giftet i handen så kunde jag inte, men jag vill inte leva. Istället har jag en rad fula skärsår vid handlederna. FUL.

// Hon som inte är värd livet
_____________________________________

Vad tyckte ni ? Inte nöjd med kapitlet.

INTE NÖJD?!?!?!
Det var ASM!
Stackars Bella

Superbra som alltid

Jättejättebra!

Jättebra!

Borde det inte var 6 bokstäver, det stod 6 ord

Awsome

^ Mm borde det inte va bokstäver? O.o

Jätte bra!!! hur kan du inte vara nöjd!???