jag älskar dig ju din idiot [SV][PG]

Ett sådant perfekt kapitel!

Ny läsare här!

Vill Inte stressa, men när kommer det ernått kapitel?

Kanske kan försöka skriva något idag, för mina kompisar är typ bortresta... (såvida ingen kom hem igår eller idag)

Ja!!!!!!!!! Omg!

jättebra mera mera

Det var länge sen det kom nåt kapitel... O.o den en ny läsare kanske kan göra så du skriver, mican00

Snälla mican00

Meeeeeeeeeeeeeeeeer

Hej igen, ett år senare! Ska försöka avsluta den här nu när ginny" påminde mig Förlåt mig för att jag inte skrivit, jag är bara inte så nöjd med hur denna historia blev... Det är egentligen inte riktigt min favorit genrer med kärlek, men nu ska jag försöka avsluta den!

Förresten så har jag ändrat så att när någon säger något så står det "Hej" sa Alvira. Istället för -Hej, sa Alvira. Hoppas det är okej!
__________________________________

Kapitel 20.
Rose var inte svag. Nej minsann, om någon skulle beskriva henne så skulle ingen någonsin få lov att använda ordet svag. Det var därför hon bestämde sig för att strunta i Scorpius, strunta i att hennes hjärta var krossat, och låtsas som ingenting. Nu satt hon därför i fåtöljerna i uppehållsrummet och gjorde läxor med Alivia och Ellen. Eller egentligen var det bara Alivia som gjorde läxorna, Rose koncentrerade sig på att tänka på allt utom Scorpius, vilket bara åstadkom att han utgjorde större delen av hennes tankar och Ellen satt och fnissade samtidigt som hon gjorde wingardium leviosa på de andra elevernas hattar, som förgäves sprang runt och försökte fånga dem medan de tittade surt på Ellen.
"Kom igen nu Ellen, gör dina läxor och låt dem vara!" sa Alivia samtidigt som hon försökte dölja ett flin.
"Äh tråkmåns" svarade Ellen och vände koncentrationen till historieuppsatsen igen. "Jag fattar ändå inte ett skit av det här!"
"Om du hade lyssnat..." började Alivia men blev avbruten av Rose.
"Vår lektion börjar snart"
Alivia tittade lite förvånat på Rose. Det var det första hon sagt på ganska länge.
"Vad har vi?" frågade Ellen.
"Förvandlingskonst med McGonnagall" svarade Alivia snabbt. "Är det säkert att allt är okej Rose?" frågade hon försiktigt, vänd mot henne.
"Jadå" svarade Rose och log ett falskt leende.
Hon såg att Alivia inte trodde på henne, men orkade inte övertyga henne. Hon fick tro vad hon ville, Rose hade lagt allt bakom sig. I alla fall intalade hon sig det.

Lektionen med McGonnagall gick riktigt bra. De skulle förvandla uggleburar till möss. De hade aldrig förvandlat så stora saker förut, McGonnagall sa att de var bra att öva på stora saker, så att man skulle kunna förvandla sig själv i framtiden. Efter några försök lyckades Rose förvandla sin bur till en fet men söt liten mus. Hon var först i klassen med att lyckas med det. Sedan kom såklart Alivia. Den tredje personen var Scorpius.
Idiotiska Scorpius! tänkte Rose. Som jag inte bryr mig om, han är som vilken elev som helst till mig. Bara något mer idiotisk. Och söt. Hon kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Inte nu. Inte nu. Tänkte hon. Scorpius är inte alls söt, bara en falskspelande idiotisk orm.
De hade en genomgång om lektionen och sedan skulle de plocka ihop. Det var skönt, för tårarna var nära nu.
"Rose?" hördes en röst.
Rose vände sig om och såg rakt in i Scorpius isgrå ögon. Hon vände tvärt ner blicken mot sina böcker och försökte låtsas som han inte var där.
"Eh, jo det var ju sålänge sedan vi sågs... så jag undrar liksom om du skulle vilja vara med mig nu i eftermiddag?" sa han nervöst.
"Nej det vill jag inte" svarade Rose stenhårt och kämpade för att rösten inte skulle spricka.
"Va..?" sa Scorpius förvånat och om möjligt ännu mer nervöst.
"NEJ MALFOY, JAG VILL INTE GÅ UT MED EN IDIOTISK FALSKSPELANDE ORM SOM DIG! TROR DU ATT DU KAN GÅ RUNT MED VILKEN FLICKA SOM HELST OCH TRO ATT ALLA SKA TYCKA OM DIG? JAG TÄNKER ALDRIG NÅGONSIN GÅ UT MED DIG MALFOY!" skrek Rose och tårarna började nu rinna.
Alla elever hade nu stannat upp i sina rörelser och stirrade på Rose och Scorpius.
McGonnagall tittade ursinnigt på Rose. "Rose! Kvarsittning ikväll klockan 17:00!"
Rose brydde sig inte utan tog bara sina böcker under armen och stormade ut genom klassrummet.
Rose var inte svag. Bara väldigt, väldigt förbannad på alla i hela världen.

bästa kapitlet hitils!