Sjunde året på Hogwarts

- Med mej?, ja det är vällan bra, sa jag och log men ändrade mig sedan.
- Vill du vata sanningen så mår jag hemskt, jag har inte sovit på två dygn och jag vill inte sova för alla mardrömmar.
Jag var så rädd att mista dej, och jag var hemskt skrämd i Azkaban.
Jag har torterat och mår hemskt över det, jag var så elak mot dem.
Jag svor, fräste och hotade och alla var rädda för mig, det var hemskt, sa jag med en snyftning.

jag nickade och det var som jag trott och jag höll om henne
"Det är ingen fara. det går över" sa jag lätt och strök henne över håret och önskade att jag hade haft en dryck som kunde hjälpa henne. men jag kunde inte göra något.
"Tack" sa jag lågt och försökte le mot henne, jag hade varit så elak mot dem sist ändå hade hon hjälpt mig

Jag log tacksamt mot Cara och lutade mig mot henne.
- Det är inget att tala om självklart kommer jag och räddar dej vad du än befinner dig i för knipa, sa jag och såg alvarligt på henne.
- Jag gör allt jag kan och du gör allt du kan, mer kan man inte begära, sa jag och tänkte på det hon hade sagt innan vi skildes.
Undra om hon tyckte att jag var så dålig?
Och att hon alltid var tvungen att rädda mig?

jag nickade allvarligt
"Ja men efter vad jag sa så trodde jag inte du ville prata med mig, jag är så ledsen för vad jag sa. jag menade inte att ni var dåliga, det är bara det att..." jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. jag orkade inte ta hela grejen med att jag oroar mig för dem, jag ville inte att de sklle känna sig dåliga. jag hörde en dörr som slogs upp och hoppade till och stirrade förskräckt på Scabbior som stod i dörren och grep tag i Laura och hoppades nu att hoon var verklig

- Självklart ville jag prata med dej, jag förstår dig, men det gjorde jag inte när jag försvann från er.
Men jag har lärt mig att jag klarar av mer än vad jag tror, sa jag vänligt och hoppade till när dörren slogs upp och Scabbior stod i dörren.
Jag tog fram Caras stav ur klädnaden och gav den till henne.
Sen svor jag för mig själv att jag inte lagt på skydsförtrålningar eller hade kvar min dödsätar klädnad.
Jag drog min stav och ställde mig upp.
- Vad vill du?, fräste jag åt honom.

jag tog förvånat i mot staven men kunde inte göra något, jag bara stirrade skrämt på Scabbior
"Det verkar som jag har skrämt mörkrets härskarinna" sa han retsamt och gav mig en elak blick och jag ryckte till och Kaname morrade
"Nej men vad har vi här? måste du ha vakthjälp? du är svagare än jag trodde" snäste han och riktade staven mot mig och jag visste inte vad jag skulle göra och han pratade sedan igen utan att släppa mig med blicken
"Jag är här för att hämta tillbaka min fånge, vem är du?" sa han till Laura

Jag såg ilsket på Scabbior, men sa inget försen han vände sig till mig.
- Jag är den som hämtade din fånge och jag tänker inte lämna tillbaks henne, sa jag ilsket till honom.
Jag kastade en skyuddsförtrållning mot killarnas rum och en över Cara och hoppades på att de skulle fungera.
- Du vet vad jag kan göra, du verkade inte särskilt stursk när vi sist möttes, jag hoppas att du tänker lämna oss nu, sa jag ilsket och såg på honom.

jag kastade en blick på Laura och hade ingen aning om vad som skulle hända, jag stirrade sedan förskräckt på Scabbior men min vän slängde en skyddsförtrollning över mig och jag hoppades den skulle funka.
"Jaså det var du det? men nu när jag vet det kan jag skada dig utan att någon bryr sig och sedan tar jag tillbaka fröken där till sin cell, hon verkade trivas" sa han och log elakt och jag drog upp knäna till hakan och hoppades att Laura skulle klara av det här för jag knde inte röra mig

- Tror du ingen skulle bry sig?, sa jag sarkastiskt och hoppades på att det skulle låta trovärdigt.
- Jag räddade dej från att bli dödad när Viole och Cara ville döda de, och jag ångrar det djupt.
Men ett liv för ett liv?, sa jag och såg på honom.
- Tror inte det, sa han elakt och kastade en förbannelse som jag duckade ifrån.
Han kastade ännu en och jag duckade.
- Spring du flicka lilla, jag kommer att få tag i dej, sa han med ett elakt flin och kastade ännu en som jag undvek.
Jag kastade en lamslagningsbesvärjelse men den avväpnade han och han log elakt och jag började få panig.
Jag lyckades kasta en förbannelse och ett djupt sår fick han över kinden.

jag såg förskräckt på Laura och hoppades hon skullle lyckas och Scabbior skrattade lite när han arrerade förbannelsen och skrek sedan till när han fick ett djupt sår över kinden
"Du din satans unge" sa han argt och torkade bort lite blod med handen och skickade iväg iväg ännu en förbannelse och gick sedan mot mig och jag försökte backa bakåt och letade efter något sorts skydd när han plötsligt stannade och jag andades ut lite, Lauras skyddsförtrollning hade funkat, men jag såg fortfarande skrämt på honom och han svor till och vände sig mot Laura
"Jag ska döda dig, ingen lurar mig ostraffat! och jag ska ha min fånge" sa han och blängde hatiskt på mig och jag kröp ihop. jag hade aldrig varit så här rädd innan och jag hoppades att Laura skulle klara det eller att någon skulle komma och hjälpa henne