Förändrad värld Lupple & Medi

"Du läkte mig redan." Viskade hon men nickade.
"Viktigt att äta. Orkar mer då." Sa hon och såg på sina ben.
"Var de hemska?" Frågade hon och nickade mot benen.


Flora ryggade tillbaka när hon såg kniven. Hann inte dra bort armen och kved när knivseggen drogs mot huden.
"Tack mästare." Viskade hon och såg blodet löpa från de små såren.

Han log. "här inne." Förklarade han och la handen över hennes hjärta. "De var skadade. " svarade han osäkert. Vad skulle han säga? Vad behövde hon höra?

Han log stort och slickade hennes sår. Gick över mot brösten och gjorde små snitt där också.

Hon såg på honom och nickade. Sedan lade hon sig mot hans kropp.
"Ska aldrig rymma igen." Viskade hon tyst.
"För kommer straffas lika hårt.."

Hennes tankar avbröts och Flora spärrade upp ögonen. Smärtan gick inte att förklara och hon flämtade till. Men hon kunde inte få bort honom och hon drog ett flämtande andetag.

Rafael hade inte hjärta att berätta att om hon skulle rymma igen så skulle straffet vara ännu hårdare så han satte bara ned henne i sängen och la filtar om henne.

Allan log upphetsat och såg blodet rinna. Han slickade ivrigt i sig allt.

Hon såg på honom och drog filtarna om sig och drog upp benen, rädd att se dem och lutade sig mot Aurora.
"Kan vi se någon lättsam ffilm?" Viskade hon.


Flora flämtade. Smärtan fick henne att vilja skrika. Hans kyla ville få henne att dra filten om sig och hon såg på honom. Att han ens ville skada dem var banalt.

"absolut. Inget läskigt." Sa hon leendes och Rafael klickade igång tv och startade en film, en tecknad film om lejon på deras språk och lämnade dem sedan.


"Jag tänker att du inte behöver läka. Du behöver blöda. Då lär du dig.' Log han när han var klar.

Hon såg på henne och slöt sedan ögonen. Lyssnade medan hon sakta vaggades av musiken.

Skulle hon blöda? Kunde man inte dö då?
"Jag först¨r mästare. Kommer jag att dö?" Frågade hon tyst.

Aurora tittade nyfiket på skärmen. Den verkade spännande.

Rafael gick ned till sin bror och såg på honom. "Vi behöver sova. Jag är helt slut." Sa han på ett språk bara de kunde i huset.

"Du har mellan fyra och sex liter i din kropp. Jag tror du överlever." Sa han strängt och slängde kniven på sängen. "Gör rent den." Väste han argt.

Rhiannon öppnade ögonen och tog lite snacks innan hon såg på Aurora.
"Har du köpt något nytt medan jag var borta?"

Theodore såg på sin bror och drog handen genom håret.
Han var lika trött och nickade.
"Du är nog tröttare. Du var med Allan. Skulle varit trött själv."

Flora såg skrämd ut men plockade upp kniven. Bugade med huvudet och såg sig om. Vad skulle hon göra den rent den med?

Aurora log svagt. "Berättar sen." Viskade hon. Märkte att Rhiannon var trött.


"Han är helt sjuk i huvudet. Jag menar, hon tog sig bara utanför byggnaden. Det är ju stora murar till yttervärlden. Hon skulle aldrig tagit sig längre och han valde det strängaste straffet. " Sa han irriterat. "Jag orkar inte tänka på honom nu." Fortsatte han trött och såg på sin bror. "Du har inte sovit på länge. Ska vi båda lägga oss?" Undrade han.

"Lös det." Sa han, han såg hennes förvirrade blick innan han lämnade rummet. Gick in till Jimmy som började att bli lite blek. Men ändå satt han där, på knä. Som han var lärd. Allan sjönk ned framför honom, öppnade en av sina vener och lät Jimmy dricka. Vilket han gjorde ivrigt. Såren läktes och färgen började komma tillbaka till honom. "Du är ledig imorgon. Vila." Viskade Allan och gav honom en puss på huvudet och lämnade rummet.