In the dark PRS Vidomina & Medi

Han såg över axeln och nickade.
"Oroa dig inte rustningarna kan jag alltid kopigera med någon formel. Vi kan göra dem starka och sätta Willhelm som vakt hos Alice." Han såg sedan på honom med ett leende.
"Jesper hos Isabelle och Nicolai." Han började sedan att se sig om. Det skulle bli bra det här.

"Det låter som att du har allt under kontroll, Pul.", sa Ivan med ett leende på läpparna och kände lättnaden i honom. De kanske skulle klara det här. Och nu, med häxorna på deras sida, skulle de vara ännu mer starka.
Nöjt gick han efter de andra i salongen för att upptäcka Ivy i sällskap med de andra häxorna. Han presenterade sig för dem och förklarade situationen. Ivy verkade mindre bekymrad efter att ha hört Ivans ord.

"Jag spelar kanske dum för andra men de som betalar för mina tjänster får se hur smart och genomtänkt jag kan vara." Han log och började rita mönster på insidan av alla och såg sedan sig om innan han började mumla en formel.

Ivy gick fram till Pul. "Vad sa du till Ivan? Han verkar på bra humör och inte bara för Nicolai tror jag. Han sa något om att vinna ett krig- är det sant?" Hon lät allvarlig och försökte möta hans blick, men det var svårt medan han uttalade en formel.

"Jag sa att vi ska andvända hans rustningar för kriget. De kommer inte att dö eftersom de är rustningar. Plus blir någon söndersparkad kommer det att kopieras och bli en till. Så det kommer aldrig att sluta." Han såg på hene.
"En lätt formel faktiskt."

Ivy gapade. Men kom kom snart ifatt sitt förnuft och skakade på huvudet för att återfå medvetandet. "Det låter som att vi ska göra som du sa tidigare då.. Dags att vänta.", suckade Ivy och blickade mot rummet intill där Ivan var kvar med de andra häxorna. Hon önskade att Rion och de andra inte skulle komma än, inte när Ivan och Isabelle fått sin lycka till världen.

Han satte sig ner och såg på henne.
"Du trodde att jag var korkad? att jag inte hade sådan magi?" Han suckade.
"Ivy min magi är stark. Kanske starkare än din på något sätt."

"Säg inte det. Du har inte sett allt jag kan.", sa Ivy lågt, men bestämde sig för att inte ta diskussionen. Hon hade redan tillräckligt mycket att tänka på. Dessutom hade hon börjat längta hem till sitt eget. Hennes tid med Ivan kanske började ta slut.
"Jag ska se hur det går för Isabelle.", sa Ivy och vände sig från Pul för att gå därifrån upp till Ivan och Isabelles sovrum där Isabelle fortfarande var kvar. "Isabelle? Det är Ivy, är du okej?" Hon knackade på dörren och pressade upp den så att den svängde inåt rummet.

Han flinade retsamt och såg efter henne och nickade bara.
Isabelle satt upp och såg upp.
"Ivy åhh." Hon log mjukt och vaggade Nicolai i famnen.
"Han är lite sval. Jag tror det är för att Ivan är fadern. Jag tror han är någon slags blandning." Viskade hon tyst.
"Vill du se honom?"

Ivy klev in i rummet och kunde inte låta bli att le när hon upptäckte Isabelle med Nicolai i famnen. När hon talade om honom som sval nickade hon långsamt, eftertänksamt. "Så kan det säkert vara. Han är hälften vampyr.", mumlade Isabelle och gick fram till sängen där Isabelle satt. "Jag vill gärna se honom.", sa hon och böjde sig över Isabelle för att ta en närmare titt. "Han är så söt! Så vacker. Nicolai. Det namnet passar honom fint."