Rollspelare & Wolfy prs

Jason höll hårt om henne och drog fingrarna genom hennes hår.
"Min lilla bebis." suckade han och la sina händer på hennes kinder, pussade på hennes ansikte flera gånger.

Helst ville hon ju inte att han skulle uppmärksamma hennes ansikte på det där viset, hon skämdes för de sår Damon lämnat som bevis på hennes dumhet. Men hon klagade heller inte utan njöt av pussarna.

Jason kramade om henne och suckade lågt, han hatade verkligen sig själv för att ha lämnat henne.
"Förlåt så mycket." sade han tyst och drog handen genom hennes hår.

”För vad?” Leah gav honom en förvirrad blick. Vad exakt hade han att be om ursäkt för? Det som hänt hade han inte haft något att göra med. ”Om det är någon som ska vara leden så är det jag. Jag menade inte att göra dig ledsen.”

"Jag borde inte ha låtit dig gå." mumlade han och smekte hennes kind. Han skakade lite på huvudet och pussade henne lite överallt igen.

”Jag skulle ha gått ändå.” Hon ville inte att Jason skulle anklaga sig själv för det som hänt då det inte var hans fel. Hon var bara glad över att ha fått komma tillbaka till honom igen.

"Men jag borde ha följt med." sade han och smekte hennes kinder. Han suckade lågt och kysste henne mjukt, orkade inte käfta emot mer.

”Det är inte mycket vi kan göra åt saken längre.” Det som var gjort var gjort, de kunde inte ändra på det som hänt. Hon smekte hans kinder med sina tummar och gav honom ett försiktigt men trött leende.

Jason drog med henne till väntrummet och satte sig ner med henne i knät.
"Jag vill att du sover." viskade han och smekte hennes rygg.

Leah lutade sin kind mot hans axel och slöt ögonen, intalade sig själv om att hon bara skulle vila en liten stund. Det dröjde ändå inte många minuter förrän hon somnade. Hon sov inte särskilt djupt utan en aning oroligt, vilket gjorde att hon lätt ryckte till med jämna mellanrum.