Förändrad värld Lupple & Medi

"Åh mästare." Pigan såg upp och skyndade sig fram.
"Inte ska ni behöva komma in hit." Hon log ömt medan hon såg över hans axel.
"Var krämen bra?"

"Men det är bra nu. Inte lika varmt. " Sa hon och nickade.

Flora pressade fram ett leende och nickade. Spg sedan över axeln och kände hur trött hon var.

Rafael log. "De behövde egentid." Sa han enkelt. "Jättebra." Sa han lugnt. "Vi behöver glass." Log han.

Han gick till lådan och studerade sakerna. Vad skulle han göra?

"Det fixar vi." Hon log ömt mot honom och nickade sedan.
"Vi har många olika så ska jag ta fram några?" Sa hon med sin lena röst.

Flora sååg efter honom och skruvade på sig. Hon hade dragit upp fötterna och såg då och då på Allan.

" Gör det lite kalasaktigt." Log han. "Många smaker." Förklarade han leendes.

"Det ska bli mästare." Hon såg på honom.
"Vart ska jag ta det?" Frågade hon sedan.
"Vardagsrummet eller deras rum?"

"Deras rum." Sa han lugnt. "De ska se film. Så lite varm choklad, chips, godis. Inte allt på samma gång men lite då och då." Log han.

Kvinnan nickade och såg sedan på klockan.
"Så ett film maraton altså?" Sa hon med ett leende och nickade.
"Då tar vi hissen och då ses vi snart."

"Hittar ni något mästare?" Flora satte ner fötterna och betraktade honom. Hon hade hört skriken när de var på kontoret och ryste till.

Han nickade. "Då ses vi snart." Log han och lämnade köket. Gick tillbaka till flickorna. "Du åt." Log han berömmande. "Är ni redo för film?" Undrade han.

"Stressa mig inte." Röt han argt. Plockade med de olika sakerna

Hon nickade och torkade sig om munnen.
"Den var godare sval. Det var bra." Hon höll i hans arm och suckade sedan.
"Vill ni bära mig?"

Flora hoppade till och satte händerna för munnen. Hon hade gjort honom arg igen. Varför lyckades hon alltid med det?
Försiktigt sänkte hon händerna och placerade dem i knät. Den kalla luften drog genom rummet som fick henne att huttra till åter igen. Det var en fruktansvärt kall natt och Flora skruvade försiktigt på sig.

"Självklart." Log han och tog upp henne i famnen. "Jag är glad att du åt. Det är viktigt att du läker." Log han och bar upp henne till Auroras rum eftersom hon hade lite egna möbler.


Allan valde omsorgsfullt en vass kniv och gick fram till henne. "Du ska blöda för mig." Förklarade han enkelt och tog hennes arm och gjorde små snitt i den.