Life - Lupple & Medi PRS

Hon kunde inte låta bli att le och tog sig närmare honom.

"Mi kan jag få en puss?" Ethan petade henne kärleksfullt på kinden och log stort.
"Snälla?"

Gabriel log och mötte hennes närmanden med sina egna.

Mistril öppnade sina ögon och såg honom, le. Den vackraste synen på många många år. Hon log tillbaka och kysste honom. "Du kan få så många du vill. "Viskade hon leendes.

Han kröp närmare och lade täcket om dem och drog henne närmare.
"Du är det mest vackraste som finns i rummet. Jag ser inget som är vackrare. och du kommer bli min fru." Han log mot henne.
"Du sa ju ja."

Mi skrattade mjukt och nickade. "Jag ser något vackrare, du. "Viskade hon och nickade sakta. "Jag gjorde det. "Log hon och lyfte upp sin arm för att visa upp hans armband- eller ja hennes- förlovningsringen. " Men vi kommer få vänta, just nu är inte ens jag säker. "Viskade hon. " Jag vägrar att utsätta dig för mer fara än du redan är i. "Fortsatte hon ärligt och kysste honom försiktigt. "Men en dag. "Log hon lyckligt.

Han nickade och kysste henne.
"Vi tar den tid det kommer att ta. Någon dag kommer det att bli." Viskade han och slöt ögonen.
"Jag börjar bli hungrig." Viskade han.

Hon log lyckligt. " Någon dag. "Viskade hon och smekte hans kind och skrattade lågt. " Jag med. "Sa hon ärligt och satte sig upp. "Vi får väl fixa frukost då. "Log hon för att sedan resa sig upp men vinglade till och föll ned på sängen igen. Mi slöt ögonen och försökte samla sig.

Han såg på henne och stoppade om henne.
"Jag kommer med frukost. Du går ingenstans." Han smekte hennes kind och försvann ner för trappan.

Mi såg på honom och log. "Nejdå. "Lovade hon men i samma stund han försvunnit ned så reste hon sig upp, eller ja kämpade för att resa sig och tog sig till spegeln och drog upp tröjan. Hennes sår var inte läkta och hennes brännskador? Det såg riktigt illa ut. Med en suck vek hon ned tröjan och återgick till sängen på ostadiga ben och bäddade ned sig så som han lämnat henne.

Han gjorde mackor åt sig och gjorde en kopp vartm vatten till henne och lade ner ett piller och gick sedan upp och såg på henne.
"Jag har det här till dig." Han räckte koppen till henne.
"Kanske lite för varmt för en människas blod."

Mig tog tacksamt emot koppen och nickade. "Lite varmt, men jag kan nog kyla ned det lite. "Viskade hon och tog några klunkar när det var i rätt temperatur.