In the dark PRS Vidomina & Medi

Han nickade.
"Men det kan hända att vi fastnar i en slags tidsbubbla. Att inget kommer att förändras. Det kommer att vara så här för evig tid." Han lade huvudet på sned.
"Det är det som gör ig så orolig." Han drog handen över ansiktet.

Ivy suckade och hällde i sig resten av kaffet, trots att det fortfarande var hett. Hon satte ifrån sig koppen på bordet och såg från Pul och de andra. "Klockan gör att de kan teleportera sig från en plats till en annan. Det måste finnas ett hinder vi kan göra.", sa hon och de andra verkade höra på, men svarade henne inte. Ivy suckade då igen. Besvärad av situationen.
"Det kanske är bäst att vi då gör oss redo för ännu ett krig.", mumlade hon och sänkte blicken.

"Det vet jag mycket väl Ivy." han såg på henne och nickade.
"Vi kan göra att rustningarna får liv. Det borde fungera som soldater." Pul reste sig.
"Jag ska se om jag kan hitta något. Jag är rastlös."

Ivan böjde sig fram för att kyssa Isabelles panna. "Vila ni. Jag ska se efter vad de andra har för sig. Jag hörde Ivy tala något om att förstärkningen är här. Det är bäst att jag går och ser efter." Ivan reste sig och ögnade Isabelle och Nicolai en sista gång innan han vände sig om för att lämna rummet.

Hon sov redan med Nicolai i famnen. Hon andades ungt och drog in djupa andetag.

Pul hade kommit till hallen och såg upp mot taket.
"Oh ivan jag har en fråga jag måste få ställa."

Ivan gick nerför trapporna och stannade till när han upptäckte Pul nere i hallen. Han gick sedan fram till honom. "Pul? Vad är det?", sa han och såg oförstående ut på honom. Vad kollade han på? Ivan följde hans blick mot taket, men tycktes inte se det Pul såg på. Ivan såg på Pul igen.

"Vi kommer ha ett problem. De har klockan. Vi har inga soldater som Adela och Alice har. Vi kommer att behöva soldater. jag kan ordna det men jag behöver ert tillstånd. Rustningarna. Får jag sätta en formel över dem? De kommer att komma till liv men aldrig dö. De kommer att tjäna er." Han bugade sig.

Ivan försökte förstå vad det var Pul hade sagt. Rustningarna? Krig? Alice och Adela..? Han rynkade pannan i oförståelse, men nickade då när han tillslut förstod vad han talade om. "Javisst, gör allt för att skydda oss. Jag är också med. Men Isabelle, Nicolai.. De får inte komma till skada.", sa Ivan och drog ett djupt andetag för att sedan andas ut. "Jag må vara fiende med mina egna skapelser, men jag har ännu vänner i vampyrvärlden som säkert hjälper till om jag så bara frågar. Det kanske är värt att kolla med dem.", sa Ivan och såg på Pul med en allvarlig blick.

"De kommer inte att komma till skada. Jag lovar och svär på det." Han bugade sig djupt.
"Alice kommer inte häller att komma till skada. Hon är föräten bättre. Mår lite bättre men inte hel återställd."

"Bra. Jag litar på dig Pul. Du har visat dig användbar den senaste tiden. Gör mig inte besviken den här gången heller.", sa han och nickade för att ge honom en sista blick innan han passerade honom för att leta reda på Ivy och de andra häxorna. Han visste ju inte vilka gäster han hade i sitt hem.
Han hejdade sig i ett steg och vände om. "Pul! Förresten... Wilhelm och Jesper.. de kan väl också hjälpa till?"