Life - Lupple & Medi PRS

Natten flöt på och den blev till dag. Olivia vaknade och vände på sig så hon lade sig på Gabriel med ett leende.
"Hej min vackra varg." Viskade hon mjukt.

Gabriel hade sovit väldigt bra, otroligt bra. Och hur han blev väckt? Ja det var inte direkt dåligt utan det var hans älskling. Han slog upp sina ögon, såg rakt in i hennes. Pressade nosen mot hennes läppar och skiftade tillbaka till människa. När han hade två armar och två ben så la han armarna omkring henne och kysste henne igen. "Godmorgon min kära. "Viskade han lyckligt.

hon log och såg på honom och virade sina armar om honom.
"Så vad ska vi göra idag? Jag måste säkert ta itu lite saker. Du kanske måste jobba i byn."

Gabriel funderade lite. "Ja jag måste nog det, jaga antagligen. " Sa han tankfullt och suckade. "Nåväl det kan vänta en stund. "Viskade han och såg på henne. "Jag vet ett perfekt sätt för oss att vakna. "Log han stort.

"Jag måste tala med de andra raserna om att ha Mi stanna längre. Även om vad som hänt och kanske tala med de andra raserna om vad som hänt." Hon log och nickade .
"samma."

Gabriel nickade sakta. "Jag kommer behöva vara med på det mötet, det bästa vore väl att kalla till ett stormöte, om du inte vill ha enskilda möten med alla. "Sa han tankfullt. "Men vi kan prata om det senare. "Viskade han och kysste henne igen.

Hon såg på honom och nickade.
"Senare." Viskade hon och smekte hans kind.
"Då kan jag även ta upp det med att hedra alla raser." Hon drog sig gemot honom.
"Det kanske blir en bra dag ändå."

"Det kommer börja bra i alla fall. "Viskade han och smekte hennes midja. "Är du fortfarande öm?" Frågade han mjukt och såg på henne.

"Lite. Men knappt att det känns. Nu är det bara en underbar kännsla." Viskade hon och drog sig emot honom.
"Och du då?" Viskade hon mjukt.
"Mår du bra?"

"Jag mår väldigt bra, du är ju här. "Viskade han och studerade henne med ett lyckligt leende.