In the dark PRS Vidomina & Medi

Isabelle log svagt och höll om sin son i famnen och nynnade svagt. Det gjorde fortfarande ont från underlivet och hon hörde Pul komma efter.
Väl i sängen nickade hon och lutade sig tillbaka. Det var svalt och hon smekte Nicolai på kinden.
"Så liten du är." viskade hon.
Pul gick fram med en kopp och räckte henne den.
"Ska jag hjälpa er att hålla upp er? Det är getmjölk med örter i. Det kommer göra att smärtan lägger sig och kommer göra er lugnare."

Ivan såg på när Isabelle lade sig tillrätta. Han kysste hennes panna. "Du gjorde det bra, Isabelle. Han är så vacker.", viskade Ivan och såg på Nicolai som rörde sig i sitt lilla knyte i Isabelles famn.
När Pul kom in såg Ivan mot honom. "Låt mig hjälpa Isabelle." Han hjälpte henne att sitta upprätt. "Det blir lättare att dricka så.", förklarade Ivan lågt och såg henne. Då knackade det på dörren.
"Pul?" Det var Ivy. "Är du härinne? De andra har kommit nu. Vi ska kasta besvärjelsen. Ska du vara med?"

Han räckte koppen till Ivan och såg på dem med ett leende. När han hörde knackningarna så gick han till dörren och öppnade.
"Jag kommer. Jag gav bara Isabelle medicin." Han såg på henne med ett leende.
"Jag samlade dem med Wilhelm tidigare så därför så var jag ute." Han såg på Ivan och nickade.
"Vi håller er säkra."

Ivan räckte över koppen mot Isabelles läppar så att hon kunde smaka av det. "Så, det kanske känns bättre så. Du kanske inte ska ta allt på en gång heller. Det kanske är för varmt.", sa Ivan lågt och satte ner koppen på sängbordet bredvid sängen. Han ögnade Isabelle och sedan pojken i hennes famn. "Han är vacker.", sa Ivan lågt och rörde vid hans lilla hand. Till Ians glädje tog Nicolai tag om hans finger. Ivan log.

"Det är bra, Pul. Men skynda nu, jag vet inte om de tänker stanna och de verkar inte vara särskilt tålmodiga." Ivy vände sig om för att före gå ut till hallen och sedan ut på gården där en grupp människor, häxor, väntade på dem. "Tack för att ni har kommit. Vi behöver er hjälp att kasta en skyddsformel över slottet. Vi får inte bli upptäckta eller att någon oinbjuden gäst tar sig in." Häxorna nickade och placerade sig framför byggnaden för att göra sig redo att kasta formeln.

Hon drack men hon skakade på huvudet.
"Det var ljummet, perfekt och lagom varmt." Hon smekte sin son som kved tyst i sömnen.
"Han kommer bli så mäktig." Isabelle slöt ögonen och somnade sittandes.

Pul gick efter och lade händerna bakom sin rygg för att se på dem. De verkade mäktiga och han såg sig oroat om. Adela kunde ta sig hit med hjälp av klocka. Så varför kom hon inte? Om de bara försökte lokalisera Alice vilket inte var så svårt skulle de kunna vara här redan igår.
"Sen måste vi göra en formel som blockar klockan. Det är ett magiskt föremål som gavs till Alice."

Ivy placerade bredvid de andra för att se upp mot slottet som tornade upp sig framför de. Hon såg tvekande på Pul. Hon nickade när han talade om klockan. De hade inte råd att ta några risker.
Hon gjorde sig beredd och höjde händerna mot byggnaden för att kasta formeln med hjälp av de andra. De talade lågt på ett främmande språk för att göra formeln. När de var klara sänkte de händerna och Ivy pustade ut av ansträngning. "Vi klarade det. Klockan.. Vi.. Vi kan väl ta det därinne? Det är så kallt här." Ivy vinkade till de andra att följa med henne in i slottet igen.

Pul gjorde samma sak som Ivy och nickade.
"Det är självklart. Vi kan gå in så det blir bra." Han gick in och genast kände man värme. Det var så behagligt och tjänare kom för att hjälpa dem.
"Vi har kokat kaffe åt er." Sa en av dem och log.
"Sätt er i sällskapsrummet."

Ivy klev och visade åt de andra häxorna att de skulle göra detsamma. De verkade inte intresserad av att göra som de blev tillsagda, men räckte ändå motvilligt över sina ytterkläder för att sedan gå in efter Pul och Ivy till sällskapsrummet.
Ivy slog sig ner i soffan för att hälla upp kaffe åt sig. Hon blåste bort ångan och smakade av den varma drycken. Det var gott.
I tystnad tog de andra och hällde upp till sig och smakade av drycken. "Pul.. Klockan? Vad ska vi göra?", sa Ivy då.

Han satte sig och tog emot koppen och skakade på huvudet.
"Jag vet inte. Jag har försökt att komma på en lösning men jag vet inte om det kan fungera. Det är en risk att ta." Han lutade sig tillbaka och slöt ögonen.
"Det kommer bli svårt och vi får bara att vänta."

"Om du säger så kanske vi kan hjälpa.", sa Ivy och såg på Pul. "Dessutom, vi har inte tid att förlora. Ivan och Isabelle har en nyfödd nu, det är mycket som står på spel. Förstår du vad som kan hända om vi blir upptäckta?", sa Ivy och kände hur de andra kastade frågande blickar åt hennes håll. Ivy suckade. "Jag vill inte bara sitta av tiden, Pul.", suckade Ivy och smakade på nytt av kaffet från sin kopp.