In the dark PRS Vidomina & Medi

"Bella tar du Alice mat upp till hennes rum. Jag tarhenne genast. Hon måste vila." Pul reste sig och tog Alice i famnen och började gå med henne.
"Om ni vill något så är jag i Alice vinge. Hon behöver vård och jag är en av de få här som kan ta hand om henne." Han suckade och gick iväg.
Isabelle såg efter och log.
"Jag borde gå med Ivan. Jag känn...." Hon hann inte säga mer innan hon satte handen mot underlivet.
"Det brast." Man kunde höra att något rann och hon såg upp.
"Jag tror han kommer."

"Ja, javisst, tack, Pul.", sa Ivan och såg efter honom.
Han kom upp på fötter för att sedan vända sig om och gå därifrån. Men så hörde han Isabelles ord och snorde hastigt runt för att se på henne med en oro i blicken. "Isabelle! Är du säker?", sa han och skyndade sig fram för att lägga en hand om hennes handled. Men när han upptäckte hennes smärta och vatten skyndade han sig för att plocka upp henne och bära henne bort till sovrummet för att lägga ner henne i deras säng. "Hämta barnmorskan, han verkar komma nu.", ropade Ivan efter tjänarna samtidigt som han lade henne tillrätta i bädden. "Såja, det kommer att gå bra.", sa han lågt och strök Isabelles kind med sin hand och log påtvingat. Egentligen kände han sig mest orolig och osäker.

Hon märkte inte att hon förflyttades. Hon lades på sängen och hon såg på honom.
"Jag är säker." Hon log men skrek sedan och hon vred bort huvudet.
"Det gör så ont. Jag.." Hon snyftade till och kände hans svala fingrar.
"Kan du stanna tills jag barnmorskan kommer?"

"Ja, jag stannar här.", sa Ivan och log påtvingat för att stryka henne över hennes ansikte igen. När hon skrek såg han orolig på henne. "Andas bara. Andas.", sa han lugnt och drog till sig en stol för att slå sig ner på den så att han satt nära sängkanten.
Strax därpå kom en äldre kvinna in i rummet. Någon som jobbat för Ivan under en längre tid. Hon verkade inte alls lika oroliga som de andra tjänarna att Isabelle skulle föda. När Ivan upptäckte henne nickade han mot Isabelle. "Hon ska föda. Hjälp henne.", sa han och kvinnan verkade inte vara intresserad på att höra vad Ivan hade att säga. "Jag ser det, Ivan.", sa hon kort och gick fram till sängen där Isabelle låg. "Så, det kommer att göra ont, Isabelle. Men jag behöver att du är med mig hela tiden, håll dig vaken." Kvinnan iakttog Isabelle kort och gick för att tvätta sina händer i ett av faten i rummet och sedan placera en av handdukarna under Isabelles ben. "Bäst att vi sätter igång då.", sa hon kort och såg mot Isabelle.

Hon flämtade pch lyssnade på Ivan och såg sedan kvinnan. Hjälte till när handdukarna placerades under henne så hennes sköte fördes upp och hon såg oroad ut.
"Det gör redan så ont." Viskade hon och såg sedan mot Ivan.
"Kommer du stanna tills han kommer? har du inget viktigare att göra?" Hennes underläpp darrade. Hon var livrädd och det syntes.
"Kommer jag att dö?"

Kvinnan verkade inte alls intresserad av att ställa in sig hos Ivan. Förmodligen behövde hon inte det. Ivan och kvinnan verkade känna varandra sedan tidigare. Men han gillade inte att hon verkade så kall i denna situation, men istället för att ta diskussionen så teg han. Det var ingen idé att hetsa upp sig mer än vad som redan gjordes. Han såg på Isabelle igen. "Jag stannar hos dig.", sa han ärligt. Han tänkte inte lämna henne i det här skicket. "Du kommer inte att dö. Men du måste vara modig och stark. Tills att vår son kommer. Sedan får du vila. Lyssna på henne."
Kvinnan flyttade Isabelles ben så att det skulle bli lättare för henne att leverera barnet. "Seså, Isabelle. Det är dags att jobba nu.", sa kvinnan tydligt så att Isabelle skulle höra.

Hon såg på Ivan och hennes svett rann redan och hon höll Ivans hand.
"Tack." Hon kände benen säras och hennes kinder blev blossande röda, kanske av skam.
Men hon började att trycka och skrek. Det gjorde så fruktansvärt ont.

Det hade gått fort. Det hade tagit bara en timme och nu låg Isabelle trött och blodig med sin son. Hon log matt och såg på Ivan.
"Han är så vacker."

När Isabelle fött barnet började kvinnan genast rengöra Isabelle. Ivan såg en aning irriterad ut att hon inte verkade visa särskilt mycket omtanke. Kvinnan var hårdhänt och nöp tag i Isabelles ben för att flytta henne för att på så sätt lättare komma åt där blod fanns. Kvinnan kramade ur trasan och blötte på nytt för att ta nya tag och rengöra Isabelle. "Sådär.", sa hon ansträngt och pustade ur när arbetet var klart. Ivan nickade åt henne i tacksamhet och sedan lämnade kvinnan Isabelle och Ivan kvar med deras nyfödde.
"Han är jättefin.", sa han och placerade försiktigt en hand över den lilla pojkens huvud.

Hon kved av kvinnans hårdhänthet och såg sedan på Ivan.
"Kan vi kanske flytta upp igen? Sängen är helt nerblodad." Hon log svagt och suckade.
"Men jag kommer inte orka att gå och jag vill helst bara sova en stund."
Pul hade kommit ner och knackade på dörren.
"Kan jag komma in? Jag har smärtstillande örter till Isabelle. Det kommer att göra henne mycket bättre."

"Javisst. Jag bär er. Om du håller honom, så håller jag dig.", sa Ivan och reste sig upp ur stolen. "De andra får fixa nya sängkläder till oss.", sa han och skrattade i försök att vara rolig fastän han ännu var överväldigad av den nykomne i familjen. Han böjde sig över Isabelle för att ta tag i henne och plocka upp henne i sina armar. "Kom då. Vi går upp. Pul, du får servera örterna däruppe istället. Isabelle ska få vila nu." Han gick ut ur rummet med Isabelle i sin famn och fortsatte uppför trapporna till deras sovrum för att lägga ner henne på nytt i den nya sängen. "Sådär, det känns väl bättre?"