Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona försökte få honom att ändra sig med blickar, men det var försent. Kungen var inte död, men av chocken och smärtan var han avsvimmad. Mona puttade undan honom från sig, drog på sig sin klänning och kramade sedan om Niel.

Niel kramade Mona tillbaka, slängde sedan upp henne över axeln och hoppade ut genom kungens fönster.

Mona protesterade. "Niel! Jag kan gå själv!". Men hon var samtidigt glad, hon hade ont...

"Var bara tyst!" suckade Niel och gled nerför taket. Han hoppade vant ner på marken och smög sig sedan mot muren. Där släppte han ner Mona och började klättra.

Mona snörpte på munnen men var tyst. Hon klättrade efter honom över muren sen. "Jag hade flytt igår kväll" sa hon till honom och kramade om Niel igen. "Men jag märkte då att det var din häst jag tagit och att du måste vara här".

Niel log, "Så det var du som tog min häst!"

Mona log lite och såg upp. "Ja...Men jag kom tillbaka då jag märkte det!". Hon släppte honom tillslut.

Niel skrattade lätt och hoppade ner. Nu var de utanför slottet.

Mona gick fram till hästen och tog lös tyglarna från trädet och hoppade upp.

Niel satte sig bakom Mona och satte iväg.