In the dark PRS Vidomina & Medi

Isabelle slog upp ögonen när Ivan hade lämnat rummet. Sakta satte hon sig upp och tog sig mödosamt upp. Eftersom hon inte hade bytt om från natten innan kunde hon bara gå ut. Hon vaggade långsamt mot matsalen och suckade tunt. Hur skulle hon förmedla detta till Ivan? Att han var som besatt igår?
Alice hade själv vaknat, trött och sliten men bytt om till en klänning med stor kjol, ett mantel av vargskin för att hålla sig varm och sedan gick hon ut.

Ivan slog sig ner på ena kortsidan av bordet. Tara och några andra tjänare dukade fortfarande på bordet. Ivan ögnade maten på bordet och tackade tyst att de kommit hem igen för att kunna äta ordentlig mat igen. Sådant som han kände till och tyckte var gott.
Ivy visade sig i dörröppningen och gick fram för att sätta sig bredvid Ivan, på långsidan. På så sätt var det lättare att tala till honom. "Ivan.", sa hon kort när hon slog sig ner och plockade en av servetterna för att sätta ner den i sitt knä och på så sätt rädda klänningstyget.

Alice hade tagit sig ner med hjälp av Bella som hjälpte henne ner och satte henne i en stol.
"Hon verkar trött lord Ivan. Hon ser inte alls pigg ut." Hon höll sig i bakgrunden och såg Isabelle sätta sig vid Ivans sida och hon log mot Ivan.
"Älskade jag tror han vill komma ut vilken dag som helst."

"Hon blir piggare.", svarade Ivan utan att titta på henne. Han började plocka av maten och hällde upp i sitt glas.
När Isabelle satte sig ner bredvid honom såg han på henne. "Isabelle, du borde inte anstränga dig mer än vad som behövs, tjänarna kan servera dig mat inne i rummet." Han lade några körsbärstomater på tallriken. "Om du är orolig för födseln så kommer du få hjälp. Barnmorskan hjälper dig.", sa han lugnt och tog en tugga av maten.

"van nu är du fånig. Jag behöver röra mig och vi flytade ner för att göra det lättare." Hon såg på honom och tog en skål med gröt och log.
"Jag vet men det är så nytt allt."

"Jag ser bara efter dig. Inte ska du väl vända det emot mig?" Ivan sneglade på henne men ryckte sedan på axlarna för att fortsätta äta upp maten på sin tallrik.
"Var är Pul?", frågade Ivy och såg på Ivan, men han verkade inte höra på. De skulle kräva mer än hennes magi för att kasta skyddsformeln. Men han skulle väl dyka upp, så hon nöjde sig med det och återgick till att äta upp det sista på tallriken sin.

"Jag säger inte emot dig. Jag ville bara ha sälskap. Jag blir så lätt ensam nu." Hon smekte sin mage.
"Han gör mig så upprörd. Jag vet inte varför."

Pul öppnade dörrarna och kom in. Blicken var trött och han sjönk ner i en av stolarna.
"Jag var med Wilhelm och jagade. Jisses den mannens energi tar aldrig slut." Han suckade och Bella fnittrade.
"Så är våran Wilhelm."

Ivan svarade henne inte, utan sträckte sig efter sitt glas för att smaka av drycken.
Han ögnade Alice. Ivan verkade inte se hur betten efter gårdagen gjort för inverkan på henne. Han medgav att hon såg trött ut, men det skulle väl gå över snart. Hon behövde väl också äta och sova, precis som de andra.
Han satte ner glaset igen och tog sin servett för att torka sig om munnen. "Ivy? När kommer de andra häxorna? Det är bäst att vi skyddar oss så snart så möjligt, så vi kan känna oss mer säkra här."
Ivy såg på honom. "Snart.", sa hon kort. Hon visste ju inte exakta tiden, men meddelandet hade gått fram. Det visste hon. Det skulle nog inte dröja särskilt länge.
När Pul satte sig ner vid bordet såg hon upp på honom. "Du verkar trivas med tjänarna.", sa Ivy och iakttog honom.

Pul såg på henne och flinade.
"Jag var tvungen att visa honom runt medan jag höll honom säker. Det här är skogar han inte är van vid. Det finns mer vilda djur här." Han såg mot Alice och lade huvudet på sned.
"Ivan ska jag ta hand om Alice sen? Se till att hon får sin näring? Hon verkar inte vilja äta."

Ivy nickade. Det hade han gjort rätt i. De tjänarna som följt med de hit hittade inte överallt och mycket var säkert nytt för dem.
Ivan var påväg att resa sig från stolen då Pul talade till honom. "Hm? Alice?" Sa han oförstående och slängde en blick åt hennes håll. Han erkände för sig själv att hon inte verkade särskilt intresserad av maten, eller för någonting annat för den delen. "Ja..Ja, det är väl bäst det Pul. Gör det."