PRS Lupple & Medi

Hon log och började dra bort plasten och tog fram mobilen och startade den.
"Den är inställd på Italienska. Kan du hjälpa mig?" Hon räckte över den och log.

Dorian såg på den och ställde över den till Engelska innan han gav tillbaka den.
"Jag måste dricka detta. Kommer strax." Sa han och rörde sig ifrån henne. Satte sig i ett lugnt, tomt rum och stirrade på koppen innan han började dricka. Det hjälpte men det var inte gott. Han fattade ingenting.

Hon såg efter honom och satte sig och började ställa in mobilen och såg sedan på Lathan.
"Är han arg tror du? Han skäms igen trots att jag säger att det är ingen fara." Hon lade mobilen på bordet och såg hans och lade handen mot sin panna.
"Jag är hopplös. Jag skadar bara mig själv."

Lathan såg på henne och suckade.
"Åh kära Willow. Han är inte arg på dig, han skulle aldrig kunna vara arg på dig. Han är arg på sig själv. " Sa han och kramade hennes hand lätt.
" Åh inte är du hopplös. Det var en olycka. Det kan hända vem som helst. " Sa han allvarligt och satte sig bredvid henne.

Hon såg på honom när han pratade och lutade sig mot honom och slöt ögonen.
"Jag hoppas det. Jag gjorde bara det jag trodde som var bäst. " Hon suckade.
"Att sparka sin pojkvän i magen." Hon skakade på huvudet.
"Vilken flickvän jag är."

Lathan la armen om henne och skrattade till. "Är det sparken du är orolig för? " Sa Lathan och såg på henne.
" Det var en väldigt bra tanke och du vet att en spark inte direkt kan skada oss. Dorian skulle bli skadad om jag sparkade honom. Det du gjorde fick honom en stund att tänka klart vilket han behövde. " Sa Lathan och såg på henne.

Dorian drack upp koppen och gick ganska snart tillbaka till köket och ställde in koppen i disken och såg mot Lathan och Willow, log svagt.

"Det var nog det jag behövde veta." Hon såg på honom och log.
"Nästa gång skriker jag till." Hon log och såg Dorian komma tillbaka och log stort.
"Dorian." Hon så genuint lycklig ut och reste sig upp.
"Älskade."

Lathan log svagt och släppte taget om henne och reste sig och gick ut från köket.
Dorian såg på henne och log. "Inte vara nära nu." Sa han tyst och backade ifrån henne.
"Jag måste få lite utrymme tills jag är mer behärskad." Sa han lågt och svalde hårt. Nästa gång, han hatade att det skulle med största sannolikhet bli just en nästa gång.

Hon satte sig igen och såg ner och nickade.
"Åh okej." Hon tog sin mobil och började att trycka lite på den och såg sedan upp.
"Du får hjälpa mig med den. Jag vet inte om jag är så bra på sådana här mobiler."

Dorian stod en bit ifrån henne och studerade det som fanns utanför fönstret och försökte finna något att fokusera på för att hitta kontroll igen.
Det tog en stund men tillslut rörde han sig mot henne och satte sig bredvid.
"Du är jätteduktig. Följ bara instruktionerna." Sa han och log svagt.