prs yehet & kkaebsong

Jo, det är minst sagt ohyfsat att sitta naken vid matbordet när folk stått och lagat mat åt en. Usch. Men det är säkert inte så modern tänker, utan lider helt enkelt bara av second hand embarassment då hon går och hämtar en varm, fluffig filt, för att sedan diskret slänga över Zihaos nakna kropp. Joshua skulle dock ljuga för sig själv om han nekade att inte gilla den kalla kroppen på andra sidan bordet. Dumma, dumma hormoner. Ethan har också en jätteattraktiv kropp, faktiskt. Så varför känns kinderna rosiga. Som tur är har han på sig en len, mjuk och aningen för stor turtleneck, så ingen behöver se det. Nu kan han skämmas ifred, och hata sig själv medan han tuggar på maten som växer sig tjock i halsen.

Ett gulligt leende spred sig på Zihaos smala, bleka läppar, när Ms Lewis slängde en filt över honom. Han drog det fluffiga tyget närmare kroppen och drog upp benen under sig. Det här skulle han allt få igen för senare, det visste han allt.
”Förlåt, jag kan inte styra över skiftningen..maten luktade bara så jävla gott”, mumlade han med blossade kinder och undvek att se på Joshua, eller någon annan för den delen. ”Ska försöka bättra mig, men det går tyvärr väldigt segt”, fortsatte han tyst och tuggade i sig ytterligare en baozi.
”Jag skulle säga att vi inte dömer dig, Zihao, men till och med du borde veta att man sätter på sig kläder när man sitter i ett rum fyllt med folk”, påpekade Yaosu skarpt och skakade på huvudet. ”Kommer defintivt inte ta med dig hem förens du kan kontrollera dig själv och din klumpiga kropp.”

Joshua har stor lust att skratta åt sig själv, så patetisk... blev han just generad, nästan, nästan upphetsad över sitt ex. Nej, han måste vara helt galen. Artonåringen drar nacken av tröjan lite över sina kunder, skyller på kylan, innan han återgår till maten. Dumma, idiotiska Joshua. Ethan verkar inte ha lagt märke till något dock, då han är mitt uppe i en konversation med Samuel. Vad om har han ingen aning.
"Det är ingenting att be om ursäkt över Zihao." Säger Ms Lewis, visserligen skulle det ha varit bättre om Zihao gått och satt på sig kläder innan, men men. Ingen större skada skedd. "Vi har ju ingen aning om hur svårt det är, eller hur? Jag kam minsann säga att jag aldrig skulle klara av något liknande."

Zihao sneglade ner på sin tallrik med en sned blick. Svårt? Ja defintivt. Men samtidigt hade Yaosu rätt, han borde veta bättre.
”Tja, det kan väl ta död på en om man inte är speciellt hälsosam från början”, sade han tvekande och ryckte lite på axlarna. ”Hade det gällt mig hade jag väl varit död för längesen, så det spelar ingen roll längre”, fortsatte han och log blekt. ”Är lite av ett medicinskt mysterium, det borde ju inte vara möjligt för en varulv att skifta när det inte är fullmåne.” Det hade minsann madam Pomfrey talat om för honom, flera år tillbaks i tiden. Hon hade insisterat på att skicka honom till St Mungos, men det hade nittonåringen inte haft någon som helst lust med - vilket han absolut inte hade nu heller. Hellre bortom all kontroll än att bli stucken med nålar. Nålar, det var farliga saker det. Usch och fy.

Man kan väl gott säga utan några eftertankar att Joshua är lite för borta för att lyssna på något alls som sägs vid bordet. Varken Samuels och Ethans konversation, eller den mellan modern och Zihao. Nej, han är alldeles för borta i sina dumma tankar.
"Hmh.. Vad underligt," påpekar Ms Lewis fundersamt, nu vill hon definitivt hitta ett svar på det. Som läkare, eller ja.. som psykolog vill hon verkligen veta vad det är som händer i Zihao, som får honom att kunna skifta utan att det är fullmåne.

”Titta inte på mig med den där blicken, försöker du sticka mig med en nål kommer jag bita dig”, muttrade Zihao och betraktade stint Ms Lewis. Usch, nu var han sådär dum igen, men nålar var verkligen inte hans grej.
”Men sluta, Zihao”, utbrast Yaosu och sparkade hårt till sin yngre bror över smalbenet. ”Skärp dig, ungjävel”, fortsatte han därefter och klippte till nittonåringen i bakhuvudet. Nitton år var tydligen inte tillräckligt för att slippa bli kallad ungjävel. Den äldre var verkligen som både en far och mor på samma gång. Väldigt jobbiga sådana.

Ms Lewis skrattar lätt, skakar på huvudet åt den andres ord. Joshua däremot känner sig långt ifrån road, nej tankarna är alldeles för många för det. Det verkar som att Zihao verkligen trivs i sina bröders sällskap, vilket verkligen gläder honom.. Dock kan han inte hindra sig själv från att oroa sig över dagen de kommer åka därifrån.
"Jag tänker inte sticka en nål i dig Zihao, jag är ingen sådan läkare." Säger hon med ett svagt, försäkrande leende och tar en klunk av sitt vatten. "Jag tycker bara att det är underligt, det är allt."

Både Yaosus och Zihaos huvuden föll på sned, då ingen av dem någonsin hört om en sådan slags läkare.
”Hur kan man vara en läkare utan att sticka nålar i folk?” Frågade nittonåringen med rynkade ögonbryn. ”Jag menar..” Nej, det gick verkligen inte alls ihop för hans tröga hjärna. Det verkade det å andra sidan inte göra för den äldre brodern heller, så det var okej.
”Måste tyvärr hålla med min dumskalle till bror här”, instämde Yaosu, som för en gångs skull såg minst lika dum ut som Zihao själv.

Samuel, som inte riktigt kan hålla sig för skratt viker sig dubbelt över bordet, skakar roat på huvudet åt deras dumma beteende.
"Psykolog, har ni dummingar aldrig hört om det?" Frågar han roat och lutar kinden mot sin handflata. Ms Lewis skickar en blängande blick mot sin äldsta son.
"Det finns vissa läkare som tar hand om fysiska problem, som du tillexempel, eller om man har feber eller bryter ett ben." Börjar hon med ett svagt leende, ser mot Joshua lite kort innan hon vänder blicken mot de två bröderna. Jo, artonåringen har ofta varit hos psykologer. "Sen finns det läkare, som jag, som tar hand om mentala problem, depression, ångest, ätproblem, trauma tillexempel."

Det tog ett tag innan Ziaho och Yaosu förstod vad Ms Lewis talade om. Men när de väl gjorde det, delade bröderna en snabb blick, vilket bara resulterade att de såg ännu dummare ut. Samuel kunde ju tydligen i alla fall ha roligt åt det.
”Vi hade aldrig hört om det, nej”, sade Yaosu och slängde en mördande blick mot Joshuas bror, som var ungefär lika elak som Zihaos lätt mordiska ögon. ”Tack för att du upplyste oss, Ms Lewis”, fortsatte han sedan och log artigt, till skillnad från nittonåringen som bara satt och gapade. Även om den äldsta brodern verkade förstå vad hon talade om, hade han själv problem med att få in det i skallen, såhär på efterhand.
”Så..hur hjälper du någon med dessa problem då?” Undrade han och snodde åt sig ännu en baozi.