Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona vaknade på morgonen av att hästen buffade på henne med sin mule. Hon tog sig upp och skulle rida vidare då hon kände igen hästen, det var Niels häst!
Hur kunde den vara här? Var Niel här? Utan att tänka på det hoppade hon upp och började rida tillbaka, han måste vara i slottet!

Niell klättrade upp sista biten. Nu satt han längst upp på taket på det högsta tornet och såg ut över Sunder. Vart var Mona? Och...vart var hans häst, den hade ju varit bunden vid trädet där borta?

Vid slottsmuren så band hon hästen igen och klättrade över muren. Det var ännu svårare när det var dag, men hon behövde hitta Niel! Hon smög sig vidare mot slottet så tyst som en mus. Hon hade en schal runt huvudet för att dölja sig själv.

Niel klättrade ner för taket igen. Han kom till Kungens rum precis när dörren öppnades.

Mona var inne i slottet igen nu. Nu gjorde det inte något om någon såg henne, ingen visste ju att hon varit borta under natten.
"Mona!" kungen flinade och kom emot henne då hon precis svängt om och sett dörren öppnas. "Jag saknade dig inatt". Han drog henne intill sig och Mona kunde känna att hans andedräkt stank av alkohol trots att det var morgon.

Niel gömde sig under kungens skrivbord...

Kungen drog henne till sitt rum och ingen märkte Niel under skrivbordet. "Jag har verkligen saknat dig" sa kungen och drog undan schalen från hennes huvud och började snabbt och ivrigt knäppa upp knapparna i hennes klänning samtidigt som han kysste hnenes hals.
Mona darrade men lätt de ske, hon fick inte göra motstånd.

Niel darrade av ilska. Han fick syn på en dolk som låg ett par centimeter från kungens fötter. Så tyst han kunde sträckte han sig efter dolken, men han nådde inte, om han skulle det måste han krypa ut under bordet, och det skulle låta så mycket. En än gång försökte han allt vad han kunde för att nå dolken utan att komma ut från sitt gömställe.

Kungen drog ner Monas klänning och puttade ner henne på golvet. Han satte fast hennes armar mot golvet med sina händer och Mona flämtade då naglarna trängde sig in i huden.
Hon försökte att inte se på kungen och fick då syn på Niel. Hennes ögon blev stora och hon formade med läpparna åt honom. "Fly". Om kungen upptäckte honom skulle han döda honom.

Niel skakade allvarligt på huvudet. Så gjorde han det som skrämde honom mest - riskerade Monas liv. För han kröp ut, tog dolken och högg den i kungens rygg.