De utvalda

Eletha vände sig om i sömnen, men det var ingen mardröm hon log och snart vaknade hon med. Hon log åt synen framför sig, Ethan med Simon i famn.

Ethan log mot Eletha då hon vaknade. "Titta, mamma är vaken" log han till Simon. Han la sig ner på sängen och höll Simon bredvid sig.

Eletha log och la sig vis Ethan med Simon mellan dem. Han verkade på gott humor och gav ifrån sig ljud och viftade på händer och fötter.

"Tänk när han börjar prata och gå" sa Ethan och studerade Simon som verkade försöka krypa intill Eletha.

Eletha ler och tar Simon i famnen, "Det kommer bli underbart, han kommer bli bästa sonen." ler hon och kramar om honom lätt.

Ethan skrattade lätt och la armarna under huvudet. "Det tror jag med". Visserligen så tyckte nog varje förälder det, men det stämde också nästan på sätt och vis.

(Gör ett litet tidshopp, om det är ok? xD)

Tiden gick och Simon växte på sig,, nu var han så stor att han börjat krypa själv och hade börjat på till att kanske börja prata. Var dag var ny och han jollrade lätt och skrattade mycket.

(Såklart det är okej xD)

Ethan älskade att se sin pojke växa och lära sig saker. Han mindes tydligt hur förvånad han blivit då pojken tagit sig från sängen till dörren själv då han lämnat honom vid sängen.
"Kolla, här kommer han" skrattade han till Eletha då de satt på sängen och Simon kom krypandes med ett smittsamt jollrande.

Eletha log, hon älskade att se framtegen, var dag skedde nästan något nytt. "Han är så duktig." ler hon och ser på sin son.
Det hade gått framåt och denna dag skulle de fixa åkern och hjälpa Ethans far medans hans mor tog hand om Simon.

"Ja" skrattade Ethan och plockade upp pojken då han var framme vid dem och satte honom i sitt knä. "Snart börjar han väl säga riktiga ord också" skrattade han sedan. Det hade varit nära en gång att han sagt ett ord, men det hade avslutats i ett jollrande.