Sjunde året på Hogwarts

Jag andades ut och ställde mig i aktern och fäste blicken på fängelset. Skulle jag hamna där? Eller skulle jag se mina vänner hamna där? Eller min familj? Jag kanske skulle spränga det i luften? Jag hörde Deqn och Laura prata och suckade
"vi skulle inte lämnat er! Jag skulle inte lämnat er! Jag vet att ni inte går trygga utanför huset eller skolan själva. Det var bara ren tur att ni inte råkade illa ut. Tänk om ni hade dött" sa jag utan att se på dem och fängelsebyggnaden blev mindre och mindre
"Cara du kan inte tänka på allt, du kan inte skydda alla! Du måste tänka på dig själv ibland" sa Draco och ställde sig bredvid mig och jag slöt ögonen
"jag har inte tid med det, jag kan tänka på mig själv när allt det här är över" sa jag och tittade mot platsen där fängelset låg
"Men Cara" började Drqco men jag bara skakade på huvudet. "måste du vara så envis! Kan du inte förstå att du inte måste och kan lösa allt. Det är inte bara ditt ansvar" sa Draco och höjde rösten lite
"inte? Vem är det ni kommer till i fall ni behöver hjälp? Jo mig! Vem kommer ni till när dödsätarna är i farten? Jo mig. "vem är det som får undanröja alla hot? Jo jag! Så jag har inte tid att tänka på mig själv" sa jag och Drqco vände sig till de andra två

- Alltså Cara, jag visste det lika bra som du att vi inte är trygga utanför.
Men Draco har rätt det är inte ditt ansvar och du måste tänka på dej själv, sa jag.
- Ja vi kan klara oss, du behöver inte ta ansvar över oss, sa Dean instämmande.
- Jag vet att vi kommer till dig med allt, men det är bara för att du har den makten, sa jag och tystnade.
Cara hade rätt det var verkligen synd om henne, att hon fick allt ansvar, tänkte jag och såg båten stanna vid bryggan.
- Jag måste iväg, bort, måste va ensam, sa jag till dem och klev ur båten och transfererade mig därifrån.
Jag hamnade på en sluttning och såg det lilla röda huset med ån bakom mitt i skogen. vår sommarstuga.
Jag öppnade dörren med hjälp utav staven och gick in.
Allt va som jag minndes det bara kyligare eftersom det ännu inte var sommar.
Jag satte igång elden i vedspisen och kakelugnarna och gick ut och satte skyddsförtrållningar runt huset.
Jag gick åter in igen gjorde ordning en varm choklad och satte mig på mattan framför brasan och föll i tankar.

"ja jag kan ju ta semester och återvända och hitta er alla döda" sa jag likgiltigt till dem. De ser det som en lek och som jag är fröken som kan ordna upp allt när de andra barnen är elaka. Jag suckade och klev av båten och Laura försvann och jag förstod henne och vände mig mot Draco
"jag behöver också en stund att tänka" sa jag och la till själv när han nickade
"men Cara du kan prata med mig" sa han och jag nickade
"ja det kan jag men just nu vill jag inte prata utan vara helt själv. Hitta ute på något dumt nu" sa jag till killarna transfererade mig hem och hämtade Kaname gick ut till stallet o sadlade Ballerna och red sedan bort i skogen tills jag hittade en dold glänta långt bort från allt folk. Jag satte upp tältet och sadlade av Ballerina och släppte iväg henne. Jag visste att hon inte skulle gå längre bort än att hon hörde min visning och jag tände sen en eld och kurrade ihop mig med Kaname bredvid. Jag kanske hade varit för hård mot mina vänner? Men jag var bara orolig för dem, jag ville få dem att vara försiktiga. Jag kröp in i tältet och somnade

Jag satt och såg in i brasan och drack upp min choklad.
Jag fattade vad Cara menade att hon jämt måste se till oss, men ändå det var hon som hade dragit ut oss utanför Hogwarts trygga murar.
Inte för att jag inte gillade det men jag hade varit en lugn och snäll elev förr.
Jag hade aldrig varit som lycklig som nu men jag hade åtminståne skött mig och inte tagit ut gränserna förr.
Jag kröp upp i soffan och svepte en filt om mig, hädanefter ska jag ta hand om mig själv, tänkte jag dystert och klappade Morgana som hade vart med mej under hela tiden.
Sen somnade jag i soffan och hörde vinden yla utanför.

Jag vaknade av att Kansme skall till och ballerina gnäggade och jag drog staven och klev ut ur gläntan och stirrade på Johanna och Crabbe och Goyle de äldre och de hade höjda stavar. Kaname morrade och jag undvek en förhäxningarna som susade mot mig
"avada kedavra" sa Johanna och jag hann precis parera den och jag visste att det menade allvar och jag visste vad det betydde, de skulle inte sluta. Jag skickade iväg den dödliga förbannelsen mot Johanna som inte var berädd och föll ihop
"det här är för våra söner" sa Crabbe sr och skickade iväg förbannelsen mot mig och jag hann precis slänga mig ner och skicka iväg den mot dem båda männen som föll ihop och jag andades ut. Varför kan jag inte få vara ifred? Varför kan jag inte få ha ett normalt liv. för varje liv pappa förstör får jag ett dussin fienden eftersom de alltid ska gå på mig. Jag slog ihop tältet sadlade Ballerina lyfte upp Kaname och red längre in i skogen och hittad en grotta och jag satte av och ledde in Ballerina och satte upp skyddsförtrollningar och fixade ett nytt läger och la mig ner och skakade. Varför måste de alltid komma efter mig. Jag hörde steg i grottan och lyfte blicken
"vem där?" frågade jag och drog staven
"ta det lugnt tjejen" sa rösten och jag vände mig mot personen och så att d var Max, Lauras kompis
"vad gör du här?" frågade jag förvånat
"jag gömde mig för typerna som du dödade" sa han
"jaha" var allt jag kunde svara och kröp ihop mot stenväggen och Kaname la sig bredvid mig "lägg dig ner" sa jag till Ballerina som tacksamt la sig ner och jag klappade henne över mulen och vände mig lt Max
"ja?" sa jag och väntade på att han skulle säga något
"du dödade dem utan att blinka" sa han och satte sig ner på avstånd
"de försökte döda mig först. Jag försvarade mig bara" suckade jag och slog armarna runt knäna
"ja jag vet men ändå" sa han
"ja jag kunde ju struntat i det och dött i stället om du tycker det låter bättre?" sa jag trött
"nej det skulle det väll inte. Är det okej om jag stannar här i natt?" sa han
"visst jag ska inte tvinga ut dig dit i natt" sa jag och trollade fram sovgrejor till honom och la mig sedan ner och somnade

(sitter på planet nu skriver så fort jag kan ♥ överlev nu ♥ )

Jag vakan de över att jag frös, brasan hade slocknat.
Jag ställde mej upp och tände en ny med hjälp av staven, jag skulle lägga på mer vad men upptäckte att den var slut.
Och jag kollade i skafferiet och såg att det var tvunget att fyllas på mat, men det fick jag ordna sedan ingen affär var ju ändå öppen vid den här tiden.
Jag gick ut genom dörren och ut i skogen och samlade ved och pinnar i skogen, jag gick fram och tillbaka med pinnar och ved och tog även ved från vedborden och la vid brasa och kakelugnarna i de två sovrummen.
Jag såg mig om i alla rummen köket, med bordet och de fyra stolarna, vedspisen och skafferiet.
Vardagsrummet, med brasan och de mysiga fotöljerna och soffan och den stora bokhyllan fullproppad med böcker och spel.
Sen de två rummen den ena med en dubbelsäng och kakelugn, mammas och pappas rum.
Det andra rummet med två enkelsängar men med kakelugn som mamma och pappas.
Allt utan elektricitet och andra mugglarsaker.
Jag tog fram staven och städade bort allt damm och spindelväv och all fukt som fortfarande fanns kvar.
Jag gick ut på dasset och städade där med.
Sen såg jag mig om i den mörka trädgården och tänkte att jag borde sköta om trädgården och måla om huset i morgon.
Jag gick in och satte mig åter i soffan allt såg mycket finare och hemtrevligare ut nu, jag trollade fram en bok och började läsa innan jag föll ner i sömn, med Morgana sovandes på min mage.
Jag vaknade utav solens första strålar som sken in i mitt ansikte och jag klev upp och tog och gjorde gröt utav de sista havregrynen.
Sen tog jag itu med dagens uppgifter.
Jag målade om huset, rensade i trädgården och skötte den, torkade alla fönster och städade resten av huset.
Sen gav jag Morgana vatten och transfererade mig till närmsta snabbköp och gick in.

( Jag får försöka ♥ )

(jag har en kort mellan landning nu :p jag tror du klarar dig så lätt lämnar du nog inte jordelivet ♥ )

Jag vaknade med ett ryck och drog staven när någon skakade mig och Max backade snabbt
"förlåt" sa jag och sänkte den och undrade varför han väckt mig, solen hade inte gått upp än
"du verkade ha en mardröm så jag tyckte det var bäst att väcka dig" sa han försiktigt och jag nickade och satte mig upp och Kaname viftade glatt på svansen och Ballerina såg på mig och jag gav henne ett äpple
"jag trodde inte du var seriös när det gällde mardrömmarna" sa Max och tittade på mig
"jo jag var seriös" svarade jag och drog upp knäna till hakan och tittade ner på marken
"vill du prata om det?" frågade Max vänligt och jag blev överaskade över hans plötsliga vändning men skakade på huvudet
"nej, men tack ändå" sa jag och log lätt
"så vad gjorde du i skogen själv?" frågade han nyfiket
"jag ville vara själv och tänka" suckade jag och mötte sen hans blick "själv då?"
"ja du verkar ganska tankspridd. Nej jag hade fiskat och var påväg hem när jag såg de där typerna som du mötte. Du verkade inte så populär hos dem?" sa han undrande och jag skakade på huvudet
"nej jag är inte det. Jag är inte så populär hos någon. De flesta reagerar som du och dödsätarna hatar mig för att jag har så mycket makt och inte tänker som dem" suckade jag
"du verkar inte ha det lätt du? Förlåt jag hade fel om dig" sa han och satte sig bredvid mig och jag log lätt
"nej jag har ju inte det. Men jag har väll själv valt det geno att inte stå på någon sida och det gör inget" sa jag vänligt och trollade fram en filt och svepte runt mig och Max såg ut att frysa "du får plats under den om du är snäll" sa jag och kastade den runt honom när han nickade
"tror du det kommer fler dödsätare?" frågade han
"nej! Och desutom har jag slängt några förtrollningar över grottan. Men jag undrar vad de andra gör?" sa jag fundersamt
"vadå? Bråkade ni?" frågade han
"nej jag och Laura behövde tänka så vi åkte iväg och lämnade killarna. Undra hur det går för dem, de har ju aldrig varit själva" sa jag och bet mi i läppen
"vadå då?" sa han
"Draco har samma uppväxt som jag samma sorts värld och även om han har kommit em bra bit på vägen och inte alls är som han är uppfostrad vet man aldrig. Men jag hoppas det går bra för jag behöver vara själv ett tag och inte behöva hjälpa alla hela tiden" suckade jag och han nickade och jag lutade huvudet mot hans axel och somnade

( Hehehe, nej det gör jag nog inte )

Jag gick in på snappköpet där den morgontröttna butikspersonalen nickade glatt åt mig.
Jag slog på min mobiltelefon glad över att åter kunna använda den utan all magisk störning, jag såg att Peter hade smsat men tänkte svara på det senare, jag såg på klockan den var bara 5 inte undra på att alla var så trötta.
Jag laner mobilen i fikan och rätade till staven i den svarta stöveln så att den inte skulle synas.
Sedan gick jag fram tog en kundkorg och plockade alla matvaror jag skulle ha och betalade i kassan och gick ut med mina matkassar i varsin hand.
Sedan kände jag för en promenad och gick ner längst bygatan och satte mig på en sten för att vila.
Jag var fortfarande lite brydd över det Cara sa, visserligen så hade hon hjälpt oss ofta och rätt ut det mesta men det var för att hon va den hon va.
Men de gånger jag hade räddat hennes liv räknades det inte alls?, tänkte jag surt och såg efter ett par svart klädda ungdommar som gick upp längst vägen.

(vad bra för jag vill inte att du bara försvinner ♥ )

Kaname slickade mig i ansiktet och jag satte mig åter upp och drog staven
"du skrämmer livet ur mig varje gång du gör så där" sa en röst och jag mindes att Max var i grottan och sänkte staven
"sorry det är ren reflex" sa jag och klappade Kaname som glatt skall till så det ekade i grottan och viftade på svansen
"jag antar att det inte går att smyga sig på dig?" sa han och såg på mig och jag skakade på huvudet "du är bra konstig du"
"du annar inte hur ofta jag hör det" muttrade jag
"jag menade inget illa" sa Max
"jag vet att du inte gjorde det. Är du hungrig?" färgade jag och han nickade och jag trollade fram lax och potatismos med sås
"det där måste vara praktiskt" sa han roat och jag nickade och såg att solen stod högt upp
"hur länge sov jag?" frågade jag honom och han tänkte efter
"några timmar. Du verkade sova ganska bra så jag ville inte väcka dig, inga mardrömmar?" frågade han vänligt
"nej jag slapp dem nu" sa jag och tittade ut och åt upp "jag tror de jär två behöver gå ut" sa jag och tittade på mina djurvänner och han nickade
"jag följer med. Du är inte så dum som jag först trodde. Kan du förlåta mig?" frågade han och reste sig upp och drog sen upp mig på fötter
"jag förlåter dig jag är som sagt van" sa jag och vände mig sen mo hästen och hunden "kom Ballerina. Kom Kaname" sa jag och de reste sig och vi gick ut
"de är väldresserade och tack för att du förlåter mig" sa Max och kastade iväg en pinna ill Kaname och Ballerina travade lätt iväg
"ja jag har själv lärt dem och de är väll klart jag förlåter dig. Alla gör vi misstag" sa jag och satte mig ner på en stock från ett gammalt träd som ramlat
"du verkar vara en tankspridd person" sa Max roat och slog sig ner bredvid mig
"ibland just nu ångrar jag att jag var så elak mot mina vänner. Det är inte deras fel att jag måste hjälpa dem och det var som Laura sa jag har bara fått makten att kunna göra det och de har ju hjälpt mig. Laura har ju räddat livet på mig med" suckade jag och tänkte på hur okänslig jag varit
"har Laura det?" frågade han lite förvånat
"ja klart hon är en riktgt bra vän och jag är skyldig henne mycket." sa jag och såg sedan Ballerina komma tillbaka springane och Kaname kom tyst tillbaka "nått har skrämt dem eller ja varnat dem om att de är här. Vi gör nog bäst i att gå in i grottan igen" sa jag och gick tyst tillbaka till grottan och djuren kom efter lika så gjorde en förvånad Max. Ballerina och Kaname fortsatte längst in och jag stannade vid grottans ingÅng och visste att skydds förtrollningen skulle hjälpa och när jag fick syn på de som sprang runt i skogen la jag em hand över Maxs mun när han försökt prata och drog honom långsamt tillbaka där vi var skyddade utan förtrollningar. Kaname lyfte huvudet när vi kom men rörde sig inte och lika så gjorde Ballerina och jag tog bort handen från Maxs mun men tecknade åt honom att vara tyst och när Kaname sedan la ner huvudet så nickade jag och Max sa
"de där två brukar smyga runt i byn" sa han och jag nickade
"Scabbior och Grårygg jag gillar inte nån av dem o de gillar inte mig" sa jag tort och han nickade och la sig sedan ner på ett liggunderlag och jag klappade båda djuren och gav dem en bit godis och tittade sedan in i elden. Jag undrade vad de två männen gjorde här?

Min är:
Layla Catcher
En häxa två generationer efter harry o company äär snobbig och rik. Dotter till Cariper Catcher och Morilda Blank. Har en 6 år yngre lillebror, Lucas.