Pirates! PRS Medi & Vidomina

Kiliah såg på sin son och åt vidare.
"Jag ska se om jag kan få styra skeppet. Tar ni hand om Sammi medans?" Frågade hon och reste sig. Kysste honom och såg på sin make.
"Älskar dig mer än havet och månen och alla stjärnor tillsammans."

Ethan nickade och såg efter Kiliah innan han såg ner på Sammi igen som verkade mer intresserad av att leka med maten än att äta upp den. Han hade borrat händerna i gröten och rörde om. "Nej, Sammi, inte så.", sa Ethan och drog upp händerna från gröten så att Sammi röt till av ilska, han var ju inne i en lek. "Sammi, lek inte med maten. Här, ät istället.". Ethan tog skeden och matade honom och då verkade han genast mer lugn och nöjd då han smackade nöjt med läpparna. "Humöret går snabbt hos den här.", sa han till Roy som nickade och log vänligt mot Sammi.

Hon hörde hur Sammi höll på och slöt ögonen. Hon var trött och hade ont i ryggen.
"Jag kan ta över en stund. jag behöver lite lugn och ro." Hon log mot John och skrattade sedan.
"Sammi är underbar men ibland är han liten odoga." Hon såg ner.
"Har sig för det lilla minsta."

"Kom, vi går upp en sväng. Han behöver få springa av sig lite... eller gå.", sa Ethan som upptäckte sin hustrus trötthet. Han kysste hennes kind och reste sig upp för att plocka upp Sammi i sin famn. Med en fri hand tog han servetten för att torka bort gröten runt Sammis mun till hans frustration. Han gnydde ogillande och vred på huvudet. Men Ethan lyckades snabbt och släppte sedan servetten för att ta ett stadigare grepp om sin son. "Nu går vi upp. Så får du visa mig hur duktig du är på att gå.", sa han med ett leende och Sammi skrattade då han såg sin faders min. Sedan lämnade de matsalen.

Hon log trött och såg på dem och lade huvudet mot rodret.
"Jag skulle kunna sova hela dagen men jag har sysslor att göra." hon såg sedan Ethan och flinade.
"Håll koll att han inte ramlar över bord. Då är jag din värsta mardröm Ethan jag lovar dig det."

"Oroa dig inte, min sköna. Jag har koll på honom.", sa han med ett flin på läpparna och satte ner Sammi på däck när de kommit upp. Sammi skrattade nöjt och rörde sig, så snabbt han kunde framåt. Det tog bara några steg innan han föll ner på golvet. "Såså, det gick bra. Testa igen." Ethan var snabb att gå fram och hjälpa honom upp på fötterna igen för att se på när Sammi försökte ta sig framåt. Han skrattade roat när han såg på hur Sammi förde sig framåt, kämpade. Han andades högt av koncentration och fokus. "Heja Sammi!"

Hon klappade i händerna.
"Heja Sammi!" Hon styrde båten och höll en stadig kurs.
"Jag ska be den sista som lägger sig i kväll låser dörren till däcket. Man vet inte vem som kan tänka sig smita." Hon såg mot Sammi och log lite mot honom.

"En bra idé, Kiliah." Ethan såg upp mot henne, men bara för ett ögonblick innan Sammi var snabb att tappa balansen igen och föll till golvet. Den här gången verkade han ha gjort sig illa då underläppen började att darra och snart skrek han rakt ut i gråt. "Men Sammi då..", mumlade Ethan och skyndade sig fram för att plocka upp honom. "Såja."

Hon hajade til och såg på Sammi och ville ta sig ner men hon såg på Ethan.
"Mår ban bra? Ska mamma komma?" Hon såg sedan mot Tom som tog rodret och hon nickade tacksamt.
"Mamma kommer Sammi. Mamma kan blåsa bort smärtan."

"Ingen fara, Kiliah. Jag har honom.", sa Ethan lugnt och strök Sammi över hans huvud. Sammi snyftade, men tystnade snart och vilade ansiktet mot Ethans bröst. "Såja, det var ju ingen fara. Vill du testa gå igen?" Sammi verkade inte höra på. Ethan log då och iakttog honom för att se upp mot Kiliah igen. "Undrar när vi är tillbaka, det borde inte vara långt kvar nu."