Vi som är osäkra på om vi är kära och på om våra eventuella förälskelser gillar oss tillbaka och är allmänt förvirrade

Alltså åh trodde inte jag var en sådan som kunde ha känslor för flera personer men fan vad jag känner något för både han och hans kompis. Och imorse när jag skulle till skolan så mötte jag L i en backe och när jag sa hej såg han så glad ut och jag dog för han var så söt. Men börjar nog tappa hoppet helt om han den första ändå?(Han jag har varit kär i till och från sen sjuan) Det kan inte vara jag han har känslor för och det kommer nog aldrig bli så, så varför hoppas? Och L och jag har så mycket mer gemensamt nu och åååååååh. Förvirrad.

Jag är jätteförälskad i en kille. Det gör ont när jag inte får se honom i skolan. Men jag är superfeg och skulle aldrig våga fråga honom hur han känner.
Han var kär i mig i 6an. Jag var kär i honom vt år 7 och ht år 8. Allstå är det inte omöjligt. Men man förändras mycket på 3 år. Han är populär, det är inte jag. Jag är förvirrad.

mina känslor rakt igenom...

Fan asså, jag måste nog släppa honom. Jag har väntat hela året nu på honom. Men jag förstår att han kommer vara fäst vid sinn tjej. Så jag låter honom rinna förbi mig, om han inte ser mig så är han helt enkelt inte den rätte.

Jadu, det här med känslor är ju inte direkt det lättaste. Killen jag trodde jag var kär i är jag bara lättad över att slippa nu på lovet. Killen jag alltid poängterat att jag bara är kompis med saknar jag dock väldigt mycket. Och så finns det en tredje kille som jag inte släppt ännu, trots att det idag är exakt två år sedan vi pratade med varandra. Ja, och det finns en fjärde herre med i bilden också. Han kollar alltid lite för länge på mig och ibland så blir jag knäsvag om han rör vid mig. Den femte jag tänker nämna här är en av mina kompisar som börjat bete sig konstigt mot mig. Har hört på omvägar att han gillar mig. Och så har vi den sjätte och sista. Han är kompis med några av dessa andra. Jag avskyr honom. Och hans kompis har bekräftat att han är totally in to me, typ. Kul. Min kompis klagar på att vi tjejer är komplicerade - i nuläget är jag tveksam, det är typ helt tvärt om nu ... Tycker det bara är helt obegripligt att de ens gillar mig. Om jag vore en kille skulle jag flytt ...

hon ska börja gymnasiet, jag ska börja sjuan. Hon ser mig möjligen som en vän (knappt det), jag älskar henne. Hon har räddat mitt liv, jag förvärrar hennes. Jag borde släppa det, hon[/] gillar inte mig. Hon är hetero, jag är [i]gay

Jag skäms över mig själv. Varför? För att jag låtsas vara kär i killar, när det är tjejer som gäller för mig.

Hon har varit bortrest i en vecka och kom hem inatt och ikväll ska gänget ses och vi ska tälta och hon erbjöd sig att dela madrass med mig för att jag inte har någon och jag orkar inte orkar inte kan känslorna försvinna jag orkar inte mer, jag vill inte.

*puffar tråden*
Sitter och läser här i smyg, utan att delta i någon konversation

hahahhahahahahahahahahhahahahah
hahahahhaha
hahaa
ha
ha
.

Likt min hjärna har min klocka stannat....

Jag v et inte längre... Jag tycker verkligen om henne, men det är kanske inte riktigt... kärlek. Bara en känsla av att beskydda henne och vara nära henne hela tiden, trots att det är omöjligt, känsla... Det skulle ändå aldrig fungera. Hon är äldre en mig, och bor väldigt långt här ifrån.

Och såklart, killen jag var olyckligt kär i nästan 4 år börjar spöka i mina dagdrömmar. Jag vill inte. inte igen. Jag tror jag är kär igen.