Sjunde året på Hogwarts

Jag tittade ner på Laura och höll om henne
"shhhy, det fixar sig. Andas och ta det lugnt och berätta sen när du orkar vilka snappade det var. Var det samma som vi har stött ihop med innan?" frågade jag vänligt och strök henne över håret och försökte lugna henne

Jag andades och lugnade ner mig och reste mig upp i sittandställning.
Jag grimaserade av smärta och kände på korsryggen.
Jag kände sedan på såret i pannan och helade det och sen blåmärket efter Max.
- Kan du titta på korsryggen?, sa jag med gråten i halsen och svarade sedan på hennes fråga.
- Ja, de var samma som förr, fast de har en kvinnlig ledare nu när de inte har Maikel, sa jag och tårarna började åter rinna sakta.
Jag torkade dem och fortsatte.
- De hade dementorer med sig och jag kastade crusio över henne, sen gick alla på mig och hon på Dean.
De fångade honom för din far sa ju till dem att inte ta mig och antagligen att inte döda mig heller för hon sa till dem att inte döda mig.
Jag knde inte göra nått de mar minst tio stycken och jag kunde inte hjälpa honom, sa jag förtvivlat och såg på Cara.

"lugn, först fixar jag din rygg sen letar vi upp Dean" sa jag och läkte ihop såret hon hade fått på korsryggen och mumlade sedan några ord på egyptiska som skulle läka alla sår som hon hade fått invärtes och hjälpte henne sedan upp och borstade av henne och log
"nu besöker vi pappa för han vet vart de är" sa jag och tog henne i ena handen och Draco i andra och gick tillbaka till huset och in på pappas kontor, han tittade upp när vi kom
"snapparna tog Dean och jag tror de har utsätt Johanna till sin ledare." sa jag och han nickade och väntade på att jag skulle fortsätta. "jag vill veta vart de tog honom för han är ju knappast hos familjen Malfoy. Är han i Azkaban eller någon annan stans?" frågade jag och väntade på ett svar

- Azkaban, sa han likgiltigt och jag stelnade till.
- Azkaban varför?. sa jag förtvivlat han såg på mig men sa inget.
Jag tog ett par djupa andetag, blundade och lugnade ner mig.
Jag visste att jag måste fokusera och inte brytaa ihop om jag skulle klara det här.
- Kan vi få ut honom, sa jag med lugn och sanasad röst och såg på Cara.

Jag stirrade argt på min far men sa inget och vände mig mot Laura
"klart vi kan få ut honom" sa jag och vände mig mot min far
"vill du ha min tillåtelse?" frågade min far tort
"nej jag vill ha ritningarna över Azkaban?" sa jag och han suckade och tog fram den ur en låda och jag rullade ut dem över skrivbordet och studerade dem
"vilken cell sitter han i?" frågade jag min far och han pekade på en
"367" sa jag till mig själv och la det på minnet och tittade sedan hur man tog sig hit
"hur många vakter?" frågade jag
"13 snappare på varje våning och några få dementorer. Jag är förvånad över att du inte ber mig om hjälp" sa min far
"jag vet att du ändå inte kommer hjälpa oss och jag vill se hur fängelset ser ut" sa jag tort och bände mig mot dem andra två "är ni klara?"

Jag nickade och tog Cara och Draco i handen och transfererade oss till en brygga och vid bryggan var det förankrat en båt.
Båten till Azkaban, jag såg på den med en rysning, stackars Dean.
Vi klev i båten och jag lamslog mannen i fören innan han hann reagera.
Sen trollade jag båten så att den styrde sig själv och vi åkte ut på det stålgråa havet.
Jag satte mig ner på en av bännkarna och drog upp bena och kröp ihop.
Och föll i dystra tankar, medans båten styrde ut.

Vi åkte iväg och jag tittade tyst ut över havet och vände mig sen mot Laura och höll om henne
"vi får ut honom och Dean är stark så han klarar sig" sa jag tröstande och Draco satte sig på andra sidan och la en arm runt henne
"ja han klarar sig. Han står ju ut med oss" sa Draco lite skämtsamt och båten körde in till bryggan och stannade och vi klev av. Jag tittade upp på det stora fängelset och ryste till och drog sedan upp luvan så den täckte ansiktet och gick mot porten och lät ögonen bli röda. Jag stannade vid porten och puttade sedan upp den och de slog i väggarna och snapparna började röra sig där inne och när vi steg in stod de samlade på gården och riktade staven mot oss
"ni verkar ha döds längtan" sa en och de andra skrattade
"vad vill ni? Ni kanske ska överlämna er själv?" sa Johanna och skrattade och jag vände mig mot henne och fällde ned luvan och riktade blicken mot henne och snapparna flämtade till och backade lite
"vi ska hämta Dean Thomas" sa jag och väntade på deras svar

- Härskarinna, sa hon och bugade och jag fnäs irretera åt henne.
- Snälla, ge er och hämta Dean, sa jag irreterat jag började bli trätt på allt bugande, jag ville ha Dean tillbaka.
Johanna såg upp på mig och kände igen mig.
- Jasså du?, sa hon föraktfullt och vände sig åter till Cara i en bugning.

( Skall äta nu höres snart ♥ )

(okej )

Jag tittade irriterat på henne
"ja?" sa jag silkeslent men kallt
"vet du om att hon är en smutsskalle precis som killen?" sa Johanna och bugade åter
"Laura är halvblod och jag vet om att Dean är mugglarfödd men de är båda mina vänner och om jag vore du så skulle jag hålla munnen stängd innan du förolämpar någon mer av mina vänner!" sa jag kallt och hon bugade och ryggade tillbaka "hämta Dean nu om livet är dig kärt" fortsatte jag och hon ryckte genast till och försvann och kom strax tillbaka med Dean som blödde från huvudet och såg blek ut men annars verkade vara okej. Snapparna kollade på oss
"har ni inget bättre för er?" fräste jag och de skingrades och vi gick fram till Dean
"hur är det?" frågade jag och lät ögonen bli blåa igen. Jag hann knappt reagera innan de stängde portarna bakom oss

( Okej, jag äter om ett tag )

Jag såg Dean komma han blödde från huvudet och såg lite blek ut men han verkade va okej.
- Dean, skrek jag överlyckligt och sprang fram till honom och kramade honom.
Han kramade om mej och kysste mig och vände sig sen mot Cara och log.
- Jo, jag mår bra fick ett slag mot hvudet bara, sa han och pekade på såret.
Jag helade det och såg sedan på honom.
- Var det hemskt?, sa jag och nickade mot cellerna.
- Känndes som om jag aldrig skulle bli gla igen, du vet ju hur dementorer är, sa han med han rysning och jag nickade.
Och han vände sig sedan mot mig, hur är det med dej då, det sista jag mindes är att du låg avsvimmad med de där snapparna på marken, sa Dean oroligt och granskad mig.
Jag drog med Dean ut därifrån följd av Cara och Draco och vi satte oss i båten.
Jag trollade fram en filt och gav den till Dean.
- Har du din trollstav?, sa jag och såg på honom.
- Ja jag tog tillbaks den av henne, sa Dean och log.
Och väntade på mitt svar, jag satte igång båten och den styrde där ifrån.
- Jo det är bra med mej, jag skickade iväg min patronus och Cara och Draco kom, sa jag och log tacksamt mot dem.
- Jag är ledsen Dean att jag inte kunde hjälpa dig, sa jag och såg sorgset på honom.
- Det är lungt jag förstår dej, du hade tio snapper mot dej, du kunde inte göra mer, sa han lugnande och la armen om mej.
Han började återfå sin normala färg och jag såg att han mådde bättre.