In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg oförstående på honom. Hade hon inte alltid varit här?
"Ivan ja har väl alltid varit här? Åkte vi någonstans som jag inte minns?" Hon såg oroad ut.
"Ska jag behöva en läkare?"
Hon såg på Ivan och suckade.
"Kanske jag blir sjuk?"

Ivan for upp och gick över till henne för att lugna henne. "Såja, det är ingen idé att hetsa upp sig så. Vi bodde alla i en villa tidigare, nu bor vi i mitt slott igen.", förklarade han och greppade tag om Alices hand för att krama den mellan sina händer. Han andades in och kände doften från hennes underbara blod. Han svalde för att samla sig. Han ville inte bita henne just nu. "Nejdå, det känns bättre efter att du har ätit igen.", sa han och i samma stund klev tjänaren in med en tallrik varm mat och serverade den på bordet med bestick och dryck till. Ivan log. "Ska du inte smaka iallafall?"

"Åh villa.." Hon log sedan lugnt och nickade.
"Då förstår jag." Hennes blick fastnade på hans mun och vred lite på handleden.
"Mitt blod är till er njutning mästare Ivan." Hon såg sedan på maten som kom in.
"Efter att ni har blivit nöjd." Hon log mjukt och sträckte lite på sig.

Ivan lutade sig tillbaka. Lite frustrerad över att hon inte verkade förstå honom. Han suckade och ögnade henne. Vad skulle han säga? Vad skulle han svara henne? Det var märkligt hur hon bestämt sig för att vara honom till lags så. Halsbandet gjorde henne till något hon inte riktigt var. Han sänkte blicken till smycket. Skulle han ta bort det? Vad skulle hända då? Hennes doft gjorde sig påmind och han suckade. Känslan var berusande och underbar.
Plötsligt hade han bestämt sig och kastade sig över Alice för att hugga i hennes hals och suga i sig av hennes blod.

Hon såg på honom med en frågande blick innan hon kastades bakåt och föll till kuddarna i soffan. Hon kände hans läppar mot sin hals och hon kved.
"Ivan inte så fort." Viskade hon men slappnade av och lät sina händer falla.

Pul stod utanför och såg på honom, redo att ingripa ifall hon blev för allt i stor fara.

Ivan smakade med stort iver av Alices blod. Han andades häftigt med ett stadigt grepp om Alices armar som krampaktigt klamrade sig fast vid henne. Han var långt borta i trans för att uppfatta hennes ord. Men så kände han mättnaden och ruset. Magin som tog över honom. Den underbara känslan. Han lossade sig och andades lika häftigt ännu. Han slöt ögonen för att njuta samtidigt som han slickade sig om läpparna. "Underbart.."

Hon hade slutat att kämpa och när han väl släppte kom Pul in och såg på henne.
"Hon har tappat medvetandet." Han rätade på henne och klappade hennes kind.
"Vakna Alice." Han såg på henne innan han såg bort.

Alice öppnade strax ögonen och såg på Ivan.
"Du skrämde mig. jag var inte beredd. Förlåt mig."

Ivan var för upptagen att uppleva ruset att han inte hörde på när Pul talade allvarligt till honom. Han reste sig upp och iakttog sina händer. Det kändes som att det rusade i honom, något under huden. "Jag.. jag måste gå ut.", sa han utan att se åt deras håll. Han kände sig ivrig att komma ut i dagsljuset. "Säg till Isabelle..", började han och rörde sig mot dörröppningen. "..Att jag går ut..", sa han i ett andetag och gick därifrån för att ta sig mot portarna.
"Ivan! Det är ingen bra idé, vi har inte hunnit kasta en skyddsformel än." Det var Ivy som gick efter honom. Men Ivan verkade inte höra på. Han rörde sig mot hallen. "Ta åtminstone bort blodet från ditt ansikte, Ivan, du ser.. du ser hemsk ut."

"Jag ska se till att hon får reda på det Ivan." Pul höll o skålen med ena handen och matade Alice med den andra. Hon verkade så trött att hon inte ville äta.
"Ät lite Alice du behöver maten. Ivan tog lite mycket så t." Han log och såg henne ta några tuggor och såg sedan över axeln. Han hörde inte vad Ivan sa utan vände blicke mot Alice igen.

Ivy kom ikapp Ivan och räckte över honom en näsduk för att torka runt munnen med, men Ivan hade bara ögon mot utgången. Nära friheten. Nära dagsljuset. Ivy räckte över näsduken. "Här, ta den här." När han inte verkade intresserad bestämde hon sig för att själv försöka torka bort blodet från hans haka och kinder, men innan hon ens hade nuddat honom knuffade han undan henne med sådan kraft att hon stapplade baklänges, tappade balansen och föll till golvet. Ivan verkade inte ha lagt märke till hur hårt han tagit i. Ivy kved av fallet, men reste sig besvärat upp på benen igen, accepterade sin lords önskan. Hon skulle inte stå i vägen för honom.
Ivan gick fram till porten och öppnade dörrarna för att mötas av solens strålar. Han skrattade lågt av lycka och klev ut. Njöt.