Rollspelare & Wolfy prs

”Jag var sämst, jag vågade inte ha vapen eller skada någon. Det enda jag egentligen var bra på är manipulering.” Sade han och kliade sig i nacken. Han skrattade lågt och kollade på henne.

Hon log lite men kunde inte påstå att hon kände sig mycket bättre till mods.
”Han borde vara här om tio minuter,” upplyste hon Chris efter en stund, så att han skulle vara beredd på att gå därifrån.

”Jag sätter mig i bilen nu.” Sade han och tog mobilen efter att hon lagt in sitt nummer. Han skickade ett sms till henne lite snabbt så att hon hade hans nummer. ”Smsa direkt, utan tvekan.” Sade han och rufsade till hennes hår.

Leah vinkade hejdå till Chris och flätade sedan nervöst samman sina fingrar. Trots att hon inte var ensam inne på kaféet så kände hon sig besvärad, Damon var oberäknelig och kunde hitta på vad som helst.

Christian satte sig i bilen och drog handen genom håret. Han sjönk ner i sätet och satt otåligt i bilen, ville inte alls att Damon skulle vara där.

Hon tittade upp från sina händer då någon satte sig ner mittemot henne. Damon hade samma bistra min som vanligt, till synes ändå helt oberörd av sitt sönderslagna ansikte.

”Vad vill du?” Frågade Damon och kollade tomt på henne. ”Din vän gjorde det här. Är du nöjd?” Fnös han och kollade på henne. Han var inte alls sugen på att sitta och spendera tid med henne.

”Jag ville inte att han skulle slå dig. Men hade Jason kommit istället för Nate så skulle du inte sitta här.” Damon skulle knappast vara tacksam över den saken men hon visste inte vad hon skulle säga heller. ”Vad vill du mig? Du har dina vänner att gå och prata bakom ryggen på mig. Har du inget bättre för dig?”

Damon flinade smått och höjde ena ögonbrynet innan han skrattade.
”Jag kan inte rå för vad mina vänner säger.” Sade han och ryckte på axlarna med ett leende på läpparna.

Leah strök tungan över sina tänder då han plötsligt började skratta, till skillnad från henne verkade han tycka att det var underhållande.
”Säger du det?” Hon skakade på huvudet med en suck. ”Varför var du hemma hos mina föräldrar och lämnade brev till mig där? Varför hör du över huvudtaget av dig till mig?”