Bree Tanners andra liv med mig och glina2

Jag hoppade efter henne.

Man såg varenda vattendroppe i det klara vattnet.

Jag simmade fram till henne.

Vi simmade upp och snart låg vi och kysste varandra på det daggvåta gräset.

-Nadjas perspektiv-
Bree och Diego hade inte kommit tillbaka än.
Jag var orolig för Bree.
Tänk om hon skadat sig?
Plöstligt kom jag på var hon kunde vara.
Jag började springa.
Snart var jag framme.
Brunslocket låg på sidan om hålet och befarade mina tankar.

Jag kysste henne. Och skrattade glatt.

När jag kom fram såg jag vattenfallet.
Det hördes våta klachanden och fniss.

Jag skrattade igen.

Hur kunde dom?
Hur kunde Bree förlåta Diego?

Jag fick syn på Nadja.
"Bree... Nadja är här..."
Viskade jag.

-Brees perspektiv-
"VA?" sa jag och vände mig om.
"Nadja! Vad fan gör du här?"