PRS Lupple & Medi

Armelle flinade. "Ja jag vet att du är en gammal gubbe." Flinade hon och kysste honom mjukt.

"Och du är en vacker flamma." Viskade han och log.
"Men ikväll kommer alla vara på benen igen. Då blir det fest."

Armelle nickade. "Ja om du inte behöver följa med dem ut i striden." Suckade hon oroligt.

"Jag tror det inte blir någon strid. De är maktgalna och de äldre tar hand om de. Lucifer och hans bröder..."

Hon såg på honom. "Är du säker? "Viskade hon och svalde hårt. "Jag önskar att de löser allt, vill inte att någon av er ska dit." Sa hon ärligt.

"Jag lovar att de ska ordna allt. Jag är säker på det." Viskade han och kysste henne.
"Den här kanske aggerade utan lov?" Frågade han ömt.

Armelle lutade huvudet mot hans bröst. "Jag hatar att vi alltid blir indragna i saker. Jag vet att vi har vårt ansvar, men ibland önskar jag att jag var en helt normal vampyr." Suckade hon.

Han log och smekte hennes kind.
"Som Lupe då? Han är en rätt normal vampyr." Sa han mjukt och drog handen genom hennes hår."

Armelle nickade. "Ja som Lupe, han är Dorians son men han blir aldrig indragen i något. Han lever sitt liv, gör sin grej liksom. Varför får jag inte ha det så?" Undrade hon.

"För det första så är han inte i familjen på grund av han blev inte accepterad som jag blev." Han smekte hennes kind.
"Han har levt nära men i ensamhetens skugga min älskade."