Vi som är osäkra på om vi är kära och på om våra eventuella förälskelser gillar oss tillbaka och är allmänt förvirrade

Jag är rädd. Det känns så sjukt fel allting mellan oss, samtidigt så jäkla rätt. Men jag vill verkligen inte att något ska förändras nu, inte nu när det tagit så pass lång tid att bygga upp den vänskapliga relation vi har idag. Hur sjutton ska man tolka det när han först går och berättar att han är kär i en annan tjej, och sedan en liten stund senare gör så att jag nästan ligger över honom och han säger att jag är fin? *Förvirrad*
Aja. Med tid brukar allt gå att lösa, haha.

jag vet inte längre. Under klassresan till Barcelona så kändes det som om jag fick några sorts känslor för hans kompis. Jag vet inte om jag tvingat mig själv till det? för jag har tänkt flera gånger att det skulle vara bättre om jag fick känslor för honom eftersom min kärlek och jag nog aldrig skulle kunna bli tillsammans och den andre har jag enklare med. Eller är det för att han pratade med mig massa på resan? jag vet inte. Men på bilresan hem så spelade han massa Håkan och BD bara för att jag gillar de, (ok han med men ingen annan i bilen) och det var så fint och pirrade lite i magen.
Åh.
Varför är allt så komplicerat.

HAR KOMMIT ÖVER MIN CRUSH

är så sjukt glad för han är en idiot och jag visste om det hela tiden men var ~förblindad av kärlek~
men nu är det över!

Ju längre och längre bort han försvinner ifrån mig - desto mer övertygad blir jag om att det är han som egentligen är rätt.

Jag tror jag börjar bli kär, och det skrämmer mig jätte mycket. Jag tror även han gillar mig mer än vad jag gillar honom, men är ändå så himla osäker på hela situationen och på vad jag egentligen vill.
Hur kan något som får en att må så bra, samtidigt vara så förvirrande och svårt?

det här förklarar situationen väldigt mycket


(fuck off jävla blindstyre sluta gör mig så fucking skitförvirrad jag hatar dig nej jag är jävligt kär i dig jag hatar det här)

Jag fick trffa min nya klass i trosdags. Och det var en så fucking snygg kille i den klassen, att jag seriöst avlider. Han var så perfekt att det inte är sant. Jag hoppas verkligen att han är trevlig och snäll, och inte som de föesta killar jag varit kär i. Och Nej, jag kan inte säga att jag är kär i honom, eftersom att jag inte känner honom, men smatidigt är jag det. Eller jag vet inte, men han var så perfelt!

Jag är nog lite små förälskad i mig själv, tihi nädåh men jag är juh perfekt för mig själv jag har platinablonthår och gör goda plättar

JAG KOMMER FÖR *** INTE ATT FÅ SE DIG PÅ 15 ***** VECKOR

Haha, när jag träffade min klass inför sexan för drygt två år sedan så var det likadant för mig. Jag såg en kille som bara var föööör snygg. Kände att jag hade en crush på honom innan jag ens snackat med honom. Idag är han en av mina bästa kompisar och min förebild av de jag känner på riktigt. Tror den när crushen (pga snyggheten) försvann i takt med att jag lärde känna honom mer för hans inre. Gillar hans bästis nu istället ...