In the dark PRS Vidomina & Medi

"Det var ju månader sen vi flydde." pul såg på henne och lade huvudet på sned.
"Jag ve inte hur vi ska göra. De kan ju andvända sig av klockan och lokalisera henne så mycket fortare denna gång. Bara de provar och hittar henne så är hon redan borta. Det är något jag inte kan ordna." Pul såg sorgset på Ivy.
"Du då?"

"Men vi är i ett slott nu. Starkare väggar, fler gömställen.", sa Ivy men förstod att det inte skulle räcka till. Hon suckade och tog av maten från sin tallrik för att tugga och sedan svälja. "Jag tror det är bäst att vi sätter en blockeringsformel så länge. Den kommer inte hålla för alltid, men den ger oss ett försprång under tiden vi funderar på ett annat skydd." Hon såg på Ivan som verkade upptagen med att äta. Hungern var påtaglig. "Jag kan kalla på förstärkning. Jag känner några av häxorna här i landet. De hjälper till.", sa hon och såg på Pul.

"Vi kan göra ett rum i källaren. Där tar vi henne ifall de bryter sig in." Pul såg mot Ivan och nickade.
"Det skullw jag uppskatta. Att få hjälp är alltid bra." Viskade han och log sedan mot Ivy.
"Att hon ska vara så jobbig visste jag inte. Men att följa någon som tror att hon kan styra en hel ras är bisarrt." Han log mot Isabelle och Ivan.
"Den lille. Vad har ni valt för namn?"

"Bäst att vi ser efter vilka rum som redan finns tillgodo nere i källaren. Det kanske bara behövs några sista justeringar och dekorationer så är det klart?" Ivy nickade åt idén och smakade av drycken från sitt glas. "Jag skickar ett brev till henne med informationen. Vi kommer att få hjälp." Ivy såg på Ivan som nickade åt idén för att sedan ta ännu en tugga av maten. Han flinade smått när Pul uttryckte sin frustration över Alices beteende. "Ja, och hon kallar sig för prästinna.. Prästinna!" Han skrattade kort. Han samlade sig och kikade mot Isabelles håll för att försiktigt röra med fingertopparna över hennes hand som vilade i hennes famn. "Nicolai. Nicolai om det blir en pojke."

"Det ska inte bli för fint." Han lade huvudetpå sned och tog upp en stor köttbit och tuggade på den och nickade.
"Och om det är en flicka?" Frågade han mjuk.
"Nina." Hon såg på Ivan och log.
"Nina är vackert." Hon tog av maten och stoppade det i munnen.

Ivy nickade till Puls ord. Han hade rätt. Hon hade ingen anledning att kommentera hans ord och återgick istället för att äta av maten. Hon plockade på sig mer på tallriken när hon kände att hon inte var nöjd med bara en portion.
"Nina?", ekade Ivan och såg på Isabelle. De hade inte pratat om det namnet. Men han gillade det. Därför log han och såg med en kärleksfull blick åt Isabelles håll. "Ja, Nina är fint. Nina är ett bra namn." Han kramade om hennes hand och såg sedan på Pul igen. "Tjänarna måste göra i ordning ett rum här på nedervåningen till oss. Isabelle ska inte behöva ta alla trappor upp till vårat tidigare sovrum."

"Vad bra att du gillar det. Ifall det blir en flicka." Hon såg på honom och log.
"Det finns inte många rum här nere älskade. Jag kan vara där uppe men då får någon komma upp med maten till mig." Hon smekte sin mage.
"Han vill säkert komma snart så jag kommer att bli lättare." Hon tog Ivans hand och kramade den lätt.
"Ivan kan jag få något att dricka? Jag når inte glaset."

"Du gör som du vill, Isabelle.", sa han och nickade mot henne för att sedan hälla upp mer vin i sitt glas och smaka av drycken. "Tjänarna hjälper dig med maten. Och du har rätt, det tar nog inte länge nu.", sa han och placerade försiktigt en hand över hennes mage. Han log.
När hon önskade glaset sträckte han sig efter det och räckte över det till henne. "Varsågod."

Hon tog emot glaset och såg in i hans ögon.
"Skål för kärleken." Hon skålade och tog en klunk av vinet och satte ner glaset.
"De... Jag är fortfarande inte van att vara hemma. Jag minns nu att vi har sovrum här nere. Jag är för dum i bland." Hon log.
" Vi kan sova här nere tills jag mår bättre."

"Låt gå då.", sa Ivan och log mot henne innan han vände sig till de ndra vid bordet. Han ögnade en av tjänarna som han beordrade att göra i ordning deras sovrum. Tjänaren nickade och ursäktade sig för att göra som hon blivit tillsagd.
"Bäst att jag sätter igång med förstärkningen. Jag skriver efter hjälp. Ursäkta mig.", sa Ivy och reste sig upp från sin stol för att även hon ursäkta sig från rummet och lämna de andra kvar vid bordet.