PRS Lupple & Medi

Armelle såg på Luci och gick fram till honom, tog hans händer i sina. "Vad vet du om denna man?" Undrade hon på latin. "Ja jag ska flytta henne." Viskade hon sedan. Det lät smart.

Dorian svalde hårt, såg sig om och log ömt mot Halo. "Nej du stannar här. Jag hämtar honom, vem är kvar?" Undrade Dorian ömt.

Lathan svalde hårt. "Det verkar finnas mer än 1 steg. Detta var antagligen det första, han sa att hans mästare förbereder nästa steg. Om jag skulle vilja kasta om världsordningen Maria så har jag en ganska god bild om hur jag skulle göra. Jag skulle se till att mina starka motståndare var upptagna sedan skulle jag slå till på allt viktigt på samma gång." Viskade han oroligt.

Han såg på henne och svalde.
"Allt för mycket. Jag ska prata med far och Lathan om detta." Sa han och log sedan.
"Vi kommer att fixa detta det lovar jag dig." Han kysste hennes kind.

"Ingen av mina syskon är kvar. Det är det jag menar. De lämnade oss för att ni skulle känna er säkrare." Viskade hon på deras språk.

"Men hur ska vi göra då? Vi kan inte bara vänta på att nästa ska ske. Vi måste slå till nu."

"Men gör då det Luci. Nu." Bad hon. "Jag vill inte slåss. Bara lös det." Viskade hon sorgset på latin och kände några tårar.


Dorian log mjukt. "Älskade, kan du åka till dem, själv? Nu?" Undrade han mjukt på deras språk. "Vi är under attack vad det verkar som. Jag hittade han som drogade er alla. Han pratar om att förslava mänskligheten." Viskade han oroligt. Satte sig hos henne igen.

Lathan såg på henne. "Men vart Maria? Jag har ingen aning om hur stort detta är älskade. Vi kan inte göra förhastade saker nu." sa han sorgset.

"Då får du inte gråta. Ta henne till Dorian." Han kysste henne och försvann sedan.

Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Nej jag är för svag. Jag kommer inte kunna ta mig hem och dessutom så kanske jag svimmar och faller ner?" Viskade hon tyst.

"Och det gör inte jag häller. Men vi måste se det som det största hotet. Inte tro att det är litet."

Armelle torkade sina kinder, samlade ihop sig och såg på Emma. "Vi ska gå till Dorian nu." Log hon.

Dorian svalde hårt. Han smekte henne sakta över kinden. Hon såg lite blek ut. "Okej, ring den som kan ta upp dig i så fall." Viskade han. "Om detta blir verkligt, jag kan inte se dig vara en bytesvara igen. Du måste leva som ängel då." Viskade han och kysste henne sakta över pannan.

Lathan nickade. "Det är vad jag gör älskade, jag ser en stor organisation som planerar att förslava mänskligheten som denna unge man säger. Jag ser människor i burar, vampyrer i det öppna. Världen som faller sönder. Han är inte den första som diskuterat om detta. Och inte heller den sista. Det är därför jag säger att jag behöver mer information. Vi måste gömma oss. Om detta sker om två timmar kommer vi aldrig hinna hindra det. Vi kommer få jobba emot det i efterhand i så fall." Viskade han snabbt, oroligt. "Vi måste försätta de som kan hjälpa oss på trygga platser, sen oss själva." Sa han allvarligt.

Emma hade tagit hennes hand och nickade. Gick vid hennes sida och höll henne hårt.
"Detta är illa va?"

"Jag lovar men jag tänker inte överge min make så fort. Är du galen? Men jag ska sättamig i säkerhet först om det är så."

Luci hade kommit in och han såg på Lathan.
"Jag har information." Sa han blekt och såg sedan ner.
"Det är inte så illa som det låter. Det är mer som önsketänkande mer som en verklig plan."

Armelle log mjukt. "Jag vet verkligen inte." Viskade hon. "Men alla är oroliga." Sa hon ärligt och kramade hennes hand och gick snart in till där Dorian och Alexander var.

Dorian nickade sakta. "Tack älskade." Viskade han och kysste hennes händer sakta.

Lathan såg på honom, noggrant. "Förklara." Bad han samlat.

Hon gick in och satte sig på sängen och Halo log svagt mot Emma och såg sedan på Dorian.
"Ska jag ringa nu?" Frågade hon tyst.

Han började förklara och snart hade han gjort det.
"Så det är mer som en skrämselteknik till en början. Så jag skulle tro att detta är bara något de önskar. De har inte många anhängare och de flesta vill inte detta egentligen. Det är bara anhängare till denna snubbe och då är det inte alla."

Dorian smekte Halo lätt över kinden. "Vänta." Log han, detta kändes mer rimligt.

"Ge mig namn Luci, ge mig vart han befinner sig." Bad Lathan. Då var detta absolut inget svårt. Bara att ta sig dit och döda honom. Han blev mycket lugnare.

"Okej." Sa hon och såg på sitt dropp men hon var fruktansvärt törstig.
"Kan jag få mer vatten?"

"Jag vet inte alla namn okej?" Sa han och började skriva ner allt och gav honom pappret.
"Det här fick jag fram för några månader sedan. Innan jag slöt upp med er igen. När jag hade baren."