PRS Lupple & Medi

Lathan nickade sakta. "Är du den enda han litar på? Jag menar du är ju såklart kapabel." Log han, fortfarande smickrande.

Armelle såg på henne och log svagt. "Ja?" Undrade hon ömt och smekte hennes kind lätt.

Han fnyste och skakade skakade på huvudet.
"Nej för i helvete. Vad tror du egentligen om honom?"

Hon satte sig upp.
"Är det okej om jag går på toaletten?"

Han log roat. "Några andra som är hans viktiga rådgivare?" Undrade Lathan, fortfarande smickrande. Som om han pratade med den mest intressanta personen i världen.

Armelle hade lyssnat på allt och började bli oerhört orolig. Skulle de behöva gömma sig? Hon reste sig upp. "Jag följer dig." Log hon ömt och tog hennes hand försiktigt.

"Åh sluta med den där rösten." Sa han kallt och lade huvudet på sned.
"Er tid är ute. Männskligheten kommer att förfalla." Sa han lågt.

Hon log och tog hennes hand.
"Du är så vänlig. Jag blev ju drogad igår så jag borde vara okej."

Lathan log ömt. De hade galna idéer. Fullständigt. Han övervägde en motattack. Men han behövde mer information. "Nåväl. Må så vara." Log han och reste sig upp. Försäkrade sig om att han var fast ordentligt. Plockade ihop sina viktiga papper och tillhörigheter och lämnade sedan rummet. De behövde ha ett familjemöte, nu.

Armelle kramade hennes hand mjukt och ledde in henne på badrummet. Vilka skulle vara på deras sida?

Dorian lyssnade intensivt på sin fars konversation med mannen. Han såg på Halo med oro i blicken. Hon behövde skyddas. För om något hände honom? Vem skulle då skydda henne? Han övervägde att tala med James, han borde väl vara intresserad av detta. Men han kände sig inte stabil nog att vara nära någon av dem. Det var svårt nog att sitta vid Halos sida.

Hon sjönk ner på toaletten och hon såg på henne med stora ögon.
"Vilken katastrof det blev. jag önskar att jag inte blev så dålig. Förlåt mig."

;aria såg på sin make.
"Va ska vi göra? Vi kan inte ringa hennes syskon." Viskade hon tyst.

Armelle log ömt. "Detta är inte ditt fel älskade Emma." Viskade hon och smekte hennes kinder. "Detta är något helt annat." Suckade hon.

Lathan såg på sin älskade fru, smekte hennes kinder. "Om den unga mannen talar sanning är det många som vill detta. Vi kanske bara ska gå under jorden för att samla information och sedan ta ned deras organisation." Viskade han tvekande. "Dessa tankar är inte direkt nya, men de verkar vara de ända som lyckats forma en ordentlig plan. Jag antar att de kommer gå mot alla byråer. Jag menar om planen varit i verket länge kan de redan ha infilitrerat alla viktiga organtisationer." Viskade han ärligt.

Hon blickade på henne och nickade sedan.
"Men jag gör bara att du måste vakta mig. Det är ju mitt fel då."

Maria såg sorgsam ut och skakade på huvudet.
"Och de som skulle resa jorden runt." Hon suckade.

Armelle svalde hårt, hon förstod sin fars ord. För att rädda alla behövde de kanske offra några få. Hon svalde hårt. De var fast till kvällen. Tristan och Allie var oerhört sårbara nu. Hon vände runt och svalde hårt. Sorgsen. Hon som skulle rädda Emma, hon var självklart ett mål om deras plan var att skada henne och hennes familj.


Lathan såg på henne. "Hon kan inte följa med oss. Jag behöver att alla kan slåss. Vi kommer inte kunna skydda varken henne eller andra människor. Om detta är som han säger, så kommer vi dö. De kommer försöka. Han kanske inte ens är själv på båten. "Jag befarar en mycket mörk framtid." Sa han sorgset. "Vi måste börja varna, våra allierade. Både högt och lågt. De måste gömma sig." Viskade han.

Dorian smekte Halo sakta över håret, såg sorgset mot Lucas och reste sig upp. Detta var befängt. Hans bröllopsresa. Han svalde hårt och började gå mot dörren med Alexander stoppade honom med en stark arm. "Jag behöver dig här Dorian och du måste göra dig stark." Sa han och gav honom en blodpåse.

Hon såg på henne och lade huvudet på sned.
"Armelle? Du verkar så nedstämd? är det så illa? " Frågade Emma och svalde hårt och Luci stack in huvudet.
"Kan hon inte vara med Halo och Lucas?" Frågade han på Latin och nickade mot Emma.
"Jag menar så är de säkra iallafall."


Halo hade vaknat till och hon såg på Dorian och Alexander.
"Ska jag ringa någon?" Frågade hon och satte handen för ansiktet.
"Jag kan hämta min bror."

Maria såg på Lathan och lade huvudet mot hans axel.
"Jag vet inte vad jag ska göra. Detta är hemskt. Så hemskt." Viskade hon och nickade.
"Men om han inte är ensam då skulle det redan vara kaoos."