Sjunde året på Hogwarts

"men häxor o trollkarlar klarade sig då" sa jag lätt och log mot dem "och ja jag antar att det var för att du var med mig. Hur känns det att vara hatad utan anledning?" sa jag och såg på henne och log lite olyckligt
"ja vi har haft det ganska trevligt. Bättre än väntat" sa Draco och Yaxley såg på oss men sa inget
"ja så hemsk har de väll inte varit?" frågade jag dem
"nej vi kunde haft det värre" sa Fred och log lätt o jag ni nickade o reste mig
"det finns en djur affär här borta" sa jag och gick mot en affär längre ner på gatan och in i butiken och expediten log faktiskt
"det var en söt hund du har. Vad heter den?" frågade hon
"Tack. Han heter Kaname" sa jag och log och klappade Kaname och han viftade glatt på svansen
"nå vad vill ni då?" frågade expediten oss

- Det är okej för min del, det är ju inte precis så att jag känner henne, sa jag och ryckte på axlarna.
- Nej jag har faktiskt haft trevligt, sa jag leende och Dean drog med mig till djuraffären.
- Jag vill ha en kattunge, sa Dean och log mot mig.
- Till mej?, men hur visste du?, sa jag och log glatt mot honom och gav honom en kram och en puss.
Expediten visade oss längre in i affären och fram till alla kattungar.
Jag såg på dem och valde en grå med porslinsblåögon och log tacksamt mot Dean.
- Det är en honoa, sa expediten.
- Ja då blir det väll en Morgana, sa jag lyckligt och kramade Dean till tack.

Jag log lite åt dem och Kaname skall till när Laura kom tillbaka med katten i famnen och började hoppa
"nej" sa jag och Kaname satte sig ner och såg besviket på mig men gjorde inget mer och jag klappade katten
"söt" sa jag och Draco tittade på mig
"du får inte en katt också" sa Draco bestämt
"nej jag tänker inte skaffa en katt så oroa dig inte" skrattade jag och vi lämnade butiken
"så vad sägs om att Fred och George får bestämma vad vi ska göra eftersom de aldrig har varit här" sa jag och log mot dem

Jag skrattade åt Kaname och höll fram Morgana mot honom så att han fick nosa på henne.
- Du ska vara snäll mot henne, hon kan bli din kompis, sa jag vänligt och han viftade på svansen.
Vi lämnade butiken och jag klappade Morgana mjukt och såg på tvillingarna.
- Vi kan väll gå till pubben?, det kanske finns nån vi kan lura med kortspel på, sa Fred med ett flin och George nickade instämmande.

Kaname såg glatt på mig
"lek snällt" sa jag och lyfte sen upp honom i famnen och han slickade mig i ansiktet och jag skrattade lite och vände mig sen mot tvillingarna
"ja ni kan ju försöka. Jag vet inte om de släpper in er och inte om de kommer uppskatta tricken. Men ni kan ju testa" sa jag och ryckte på axlarna och gick mot puben och stannade utanför och puttade sedan upp dörren och det blev knäpptyst i lokalen och jag slog mig ner vid ett runt bord och stirrade på personerna i rummet och de återgick till sitt. Draco satte sig hos mig och Yaxley kom tillbaka med kaffe till sig och Draco och te till mig
"ska ni bara stå där?" sa jag och såg på dem andra

Tvillingarna såg sig om och satte sig vid ett bort där det satt ett par tjejer.
Jag och Dean gick fram och beställde varsin cola.
- Laura, hörde jag någon ropa och jag vände mig om.
Jag såg mig om och blikarna föll på en långsmal kille med ljus hy och kort brunt spretigt hår.
Jag stirrade förvånat på honom innan jag drog med mig Dean till hanns bord.
- Peter, vad gör du här?, sa jag förvånat och stirrade på min granne.
- Jag trodde du var död, sa jag och såg på honom.
- Nej, jag var inte hemma när husen bombades, kom senare och hela grannskapet var nerbombat.
Beklagar din familj, sa han deltagande.
- Det är okej, sa jag och log.
- Hur är det med din?, sa jag oroligt och såg på honom.
- Jag och brorsan klarade oss, men mamma och pappa dog, sa han ledsamt och jag tog deltagande hans hand.
Han såg på mej och vände sedan blicken till Dean.
- Jo det här är Dean min kille från skolan, sa jag till Peter.
Peter skakade Deans hand, hjärtligt och log.
- Bor ni här nu?, sa jag och såg på Peter.
- Ja vi fick jobb i spelaffären, så vi hyr en lägenhet här, sa han leende och kollade bort mot Caras bord.
- Det stämmer va?, att de också är magiker?, sa Peter och jag nickade.
- Hur visste du det?, sa Dean förvirrat.
- Han är min barndomsvänn, sa jag och log glad över att han överlevde bombningen.
- Jo Peter det var ingen bombning utan dödsätare, du vet dem jag har berättat om, sa jag viskande till honom och han nickade.
- Jo, jag antog att det var något sådant, sa han med ett leende.
- Det stryker ju sånna häromkring med, från hennes hus, sa han och nickade mot Cara.
- Jo, det är hennes far som är Voldemort, men hon är helt okej, sa jag leende och Peter såg granskande på mig.
- Ja säger du det så, sa han och ryckte på axlarna.
- Vill du träffa henne?, sa jag leende och han nickade och vi reste oss och gick fram till deras bord.
- Hej, allihopa det har är Peter en av mina grannar och min barndomsvän, han är mugglare men vet allt om vår värld, sa jag leende och vi slog oss ner vid dem.

Jag tittade på tvillingarna och undrade om det skulle funka. Sen vände jag blicken mot Laura och Dean som hade fått sällskap av en kille och de kom fram till oss och jag la huvudet på sned
"trevligt att träffas, jag är Cara" sa jag och räckte fram handen men han bara såg osäkert på mig och jag såg en uns av hat i hans blick och jag tog tillbaka handen
"det var oartigt" sa Yaxley men jag skakade på huvudet
"jag kan inte tvinga honom att gilla mig Yaxley. Han får själv avgöra hur han vill göra" sa jag och ryckte på axlarna och tittade sedan upp på Laura "så vad gör du här Peter? Jag menar det är en bit där ifrån Laura och du bodde?" sa jag lite försikigt

Jag såg på Peter och himlade med ögonen.
- Ge dej, sa jag roat och flinade åt honom han log lite halvt tillbaka.
Peter satte sig tillrätta på stolen och tog en klunk fanta och förberädde sig för att prata.
- Jo, hela grannskapet blev ju bombat, eller massakrerat av dödsätare.
Jag och min storebror Max var inte hemma då så vi klarade oss, sa han med en röst som försökte låta obesvärad.
- Sen så blev vi helt själva så brorsan fick jobb i spelaffären här och jag deltidsjobbar där när jag inte går i skolan.
Sen så hyr vi en lägenhet här i närheten, sa han och vände sig sedan till Cara.
- Har du nått att göra med våra famlijers död?, eller är det som Laura säger att det bara är din far och inte du som har med det att göra?, sa han och spände ögonen i Cara för att se om hon ljög.

Jag lyssnade och nickade och kände hur sorgsen jag blev, men han hade haft turen att hans bror överlevde och lo sedan
"du lär inte märka om jag ljuger men jag ska vara ärlig! Nej jag hade inget med det att göra. Jag dödar inte folk det är min fara projekt." sa jag lätt
"så du har inget imot oss mugglare?" sa Peter
"nej. Jag är vän med Laura hon är min bästa kompis och jag brydde mig inte om att hon är mugglare. För mig spelar personens bakgrund och blod någon roll jag lär känna personen bakom alla titlar och grejer" sa jag vänligt och log mot honom och han var inte riktigt säker "jag kanske inte är rätt person att försöka övertala dig. Du får nog snarare fråga någon annan" sa jag och han vände sig mot Laura

- Hallå jag har redan berättat allt för dig, sa jag och flinade åt honom men fortsatte sedan.
- Det är som hon säger, jag lovar hon är inte som sin far, sa jag vänligt mot honom.
Han drog ett djupt andetag och sträckte fram handen.
- Okej, jag litar på dej, säger Laura att du är okej så är du det.
Jag heter Peter Blackstone, sa han leende och väntade på att Cara skulle ta hanns hand.
Och jag log stort mot honom.
- Härligt Peter, du kan alltid lita på mig, du minna väll vad som hände på matten?, sa jag med ett flin mot honom.