De utvalda

Barnen verkade vara glada och spralliga och Eletha gav dem lov att leka ute på gården medans hon kokade te till dem vuxna och hämtade sedan Simon, som för att lätta den spända stämningen.

Ethans föräldrar var så avslappnade som man kunde bli. "Åh, vilken liten sötnos" sa Ann och Tilde nästan i kör då ELetha kom in med Simon. Ethan log och nickade. "Vi har döpt honom till Simon".

Ann sträckte fram armarna och Eletha la Simon i hennes famn, "Simon efter en vän på slottet" sa hon leende och lutade sig mot Ethan.

Ann höll i honom varsamt och det märktes att hon var van att ta hand om barn. "Lika bruna ögon som Ethan hade när han var liten" log hon. Sedan hade han fått ett turkost öga.

"Jag var gråögd när jag var liten." sa Eletha, sedan hade hon fått sitt klargröna öga som fick henne till slottet som det missfoster hon var.

Ethan la en arm om Eletha. Ann höll Simon länge, han gurglade glatt igen och verkade förtjust över nya personer.
Tillslut räckte hon över honom till Tilde.

Tilde tog med glädje emot honom, hon hade saknat ett litet barn sedan Sonja blivit stor men ville inte ha ett till med Elethas fader.

Ethan såg leende på. De två andra kvinnorna och deras män sa inte mycket, de såg mest avvaktande på det som hände.
"Visst är han underbar?" frågade han sedan Tilde glatt.

Eletha ler och tar Simon från Tilde och ger honom till en av kvinnorna, "Ni ska ha tack för att ni hjälpte mig. Många skulle inte gjort det." sa hon vänligt och log.

Kvinnan nickade sakta och studerade den lille i sin famn. Utan att tänka på det själv log hon då hon såg den oskuldsfulla glädjen hos honom. Hon räckte sedan tillbaka pojken.