Denices sjunde år tillsammans med Marodörerna [ SV ]

Aw ♥

Mer Sirius och Denice!

igår blev det inte för att jag var i Örebro på äventyrsbad. Gustavsvik hette det.
Någon som varit där? Skitkul var det!

Aja här kommer iallafall nytt kapitel.


Kapitel 22:

Lily kom inrusande just som Mathilda och Remus avslutade kyssen.
Hon stannade upp och kollade häpet på dem. Sedan tittade hon olyckligt på mig och sedan på James. Men då förvreds hennes ansikte till något med vrede och hon hade uppspärrade ögon.
- Kan du förklara, kanske? frågade hon surt till James.
James verkade ha tappat rösten så Sirius sa:
- Jaa,man kan säga att du har missat en del.
Lily vände sig mot Sirius.
- Vad menar du med det? frågade hon lite vresigt.
- Vill du verkligen höra allt? frågade Sirius.
Lily nickade snabbt.
- Okej,det började när Remus blev varulv, och han hittade Denice och Mathilda och så hände några saker.
Han gjorde en paus och nickade mot mitt bandagerade ben. Sedan fortsatte han:
- James och jag är oregistrerade animagusar och när vi hörde dem så förvandlade vi oss och så...ja,vi kan säga att vi jagade bort Remus. Sen så bar vi upp Denice och Mathilda till sjukhusflygeln och när de vaknade nästa morgon...ehm...pratade vi och sedan vaknade Remus och Mathilda blev arg på honom och det är därför de står och kysser varandra.
Sirius sa allt detta väldigt snabbt. Det var som om någon tog tid på honom och han skulle göra det så fort som möjligt.
Lily såg ut som om hon skulle explodera när som helst.
Hon stormade fram till James så att de stod öga mot öga.
Han såg ut som om han väntade sig att bli slagen när som helst. Han tittade oroligt på Lily.
- REMUS VARULV! OREGISTRERADE ANIMAGUSAR! OCH DETTA HAR DU INTE BERÄTTAT FÖR MIG! vrålade Lily åt James.
- Ehm...jo...alltså, var det ända James fick fram.
Då kom jag på att det var konstigt att Madam Pomfrey inte hade hört Lilys utbrott.
Sirius verkade ha läst mina tankar för han viskade till mig.
- Jag kände på mig det där. Använde Muffliato.
Jag nickade och log.
- Lily jag kan förklara, sa James.
- Det är bäst att du gör det! sa Lily argt.
- Kom,så ska jag förklara,men jag tycker vi går ut, sa James och sträckte ut en hand som han ville att Lily skulle ta.
Lily såg ut att fundera om hon skulle ta den eller inte men tillslut tog hon den.
De gick ut.
- Tänk om Madam Pomfrey kommer, sa jag.
Sirius skrattade.
- Jag tror inte han kan få mer trubbel än vad han redan har, sa Sirius.
- Nej men utifall att, så går jag och lägger mig, sa Mathilda och kysste Remus innan hon gick och la sig i sin säng.
Remus gjorde samma sak.
- Det är nog bäst att du också går till din säng, sa jag till Sirius.
Då tittade Sirius på väggen mittemot oss ganska högt upp så man såg hans profil.( Hur man nu säger )
- Jag tänker inte kyssa dig! sa jag som visste vad Sirius gjorde.
- Nehe, sa han och tittade på mig.
Sedan reste han sig upp och gick mycket långsamt till sin säng.
- Sirius!
Han skyndade på stegen lite och tillslut låg han i sin säng.
Även om jag trodde mig vela kyssa honom ville jag inte göra det nu.
Så somnade jag.


Dagarna gick och jag tjatade mer än någonsin på Madam Pomfrey för att komma ut.
Efter en vecka frågade jag som alla andra dagar:
- Får jag gå nu?
- Nej, sa hon.
- Men James och Sirius fick ju gå igår!
- Ja,men det var för att de var friska.
Jag suckade.
- Men varför måste mitt ben vara bandagerat? Jag kommer få blodförstoppning snart.
- Nej det kommer du inte och du har det för att benet är skadat.
- Ja, det är ruttet tack vare bandaget, muttrade jag.
Jag menade inte att vara vresig till Madam Pomfrey men hon lät mig aldrig gå.
- Förresten är det ju bara ett sår, sa jag.
- Det är ett sår som är nästan 2 centimeter djupt, sa Madam Pomfrey medan hon gjorde iordning mina lakan.
- Men jag är säker på att det bara är ärr nu.
- Nej, det är det inte.
- Jo,men ge mig någon medicin då!
Hon suckade.
- Okej, jag har faktiskt en medicin mot sånt där, sa hon och gick till sitt kontor.
- Och det säger du nu, muttrade jag för mig själv.

Hon kom tillbaka med en burk med någon konstig salva i.
När hon ställde burken på sängbordet drog hon fram sin trollstav och viftade lätt med den och bandaget på mitt ben var borta.
Jag tittade på det. Det såg lite smalare ut än det andra benet.
- Ehm, varför är det...
- Smalare? sa Madam Pomfrey och fuyllde i min mening. Sedan fortsatte hon.
- Det kommer bli som vanligt efter att du har ätit något eller rört på dig lite.
Tre långa sår på mitt lår syntes också tydligt.
Det såg ganska så läskigt ut att se på så jag tittade istället på Madam Pomfrey som tog lite av salvan och började smörja där såren var.
Ingenting hände. Men sen såg jag att desto mer tiden gick desto mindre läskigt såg det ut.
När det bara var vita, och när lite röt syntes, sträck där såren hade varit sa hon:
- Sådär, det får räcka för idag.
- Snälla,får jag gå, frågade jag även om jag väntade mig ett nej.
Hon funderade.
- Okej,men du får ta det lugnt.
Jag blev så glad att jag bokstavligt hoppade ur sängen.
Sedan kom jag på vad hon hade sagt om att ta det lugnt så jag sa hejdå till henne och sedan gick jag långsamt ut medam jag undrade när Mathilda fick gå.
Det kändes konstigt att gå med ett så slappt ben,men jag vande mig strax.
Jag tittade på mitt armbandsur och såg att det var dags för lunch.
Det var ingen skola idag för det var en lördag.
Jag gick till lunchen när jag mötte upp Lily precis vid porten till Stora Salen.
- Hej Denice!
Hon blev väldigt glad av att se mig på fötter igen.
- Åhh, hur mår du? frågade hon.
- Bara bra.
Jag hade skorts på mig så hon tittade på mitt ben,precis där såren var.
- Säkert? frågade hon milt.
- Jadå,ska vi gå?
Hon nickade och vi gick in.
Det var en härlig stund att se salen igen även om jag bara hade varit i sjukhusflygeln i en vecka.
Jag såg James, Sirius och Peter sitta vid Gryffindorbordet. De hade inte sett oss en.
Jag började gå mot dem och Lily följde efter. Då kom jag på en sak.
- Har du och James,du vet löst, ehm...problemen? frågada jag Lily på vägen dit.
- Jadå, sa Lily strålande.

Killarna såg oss inte förren vi satte oss bredvid dem.
- Hej Denice! Roligt att se dig igen! sa Sirius.
- Jag är mer fövånad att Madam Pomfrey lät dig gå, sa James och skrattade.
- Hej Denice! sa Peter.
- Hej, sa jag till dem och sedan började jag hugga in i maten.


När vi hade ätit färdigt gick vi allesammans ( förutom Peter som skulle skicka brev till sin farmor och gratta henne) ner till sjön.
Vi gjorde massa roliga saker där som till exempel ett annat vattenkrig.
Det var verkligen en toppen dag.



När jag och Lily hade vunnit slängde vi oss på gräset alldeles genom dränkta med vatten.
Sirius och James gjorde samma sak.
- Kan inte fatta att vi förlorade mot tjejer, hörde jag James säga. Jag visste att han skojade.
- Jaså? sa Lily och skrattade.

- Ärligt så måste jag nog gå nu tyvärr, sa James när vi var torra.
- Måste planera nästa quidditch träningen, det är snart dags för march.
- Jag kan hjälpa, sa Lily och gick upp samtidigt som James.
- Ni klarar er fint va? frågade James oss med ett flin på läpparna.
- Jadå, sa Sirius.
Jag vände mig om så att jag låg på mage och tittade när James och Lily hand i hand gick till slottet och snart var de utom synhåll.
Då ställde Sirius sig upp. Jag med.
- Så vad ska vi göra nu då? frågade han.
Han tog ett steg närmare mig.
Vi stod öga mot öga.
Jag tittade upp och såg att solen var borta. Istället var där mörka moln men inte för mörka. De såg faktiskt rätt så vänliga ut.
Jag tittade på Sirius.
- Vad vet jag? sa jag.
Han tog mina händer.
Jag suckade.
- Först var det Lily som föll för James, nu Mathilda som föll för Remus... och jag tror jag börjar känna mig lite knäsvag för en annan av Marodörerna , sa jag och tittade djupt in i Sirius ögon.
- Jaså? Vem kan det vara då? sa han och låtsades att inte veta.
- Du
Och då kom vi bara närmare och närmare varandra tills vi kysstes precis när det började regna.
I vanliga fall hade jag puttat bort honom men jag var inte vanlig. Jag var speciell. Sirius gjorde så att jag kände mig speciell.
Det var en av de mest lyckligaste stunderna i mitt liv.
Att stå där och kyssa de underbara läpparna var mer än jag kunde begära.
Vi blev mer och mer blöta desto mer regnet öste ner.
När vi tillslut avslutade kyssen log jag med hela kroppen.
- Jag har alltid gillat regn, sa Sirius och log.
- Jag med, sa jag.
Sedan hörde jag någon harkla sig.
Tydligen hade Sirius också det för vi gled genast minst två meter ifrån varandra.
Där stod Lily med det häpnaste uttrycket jag någonsin sett och James med sitt vanliga retliga flin.
- Jag glömde min tröja, sa Lily tyst men de gick inte därifrån.
- Så det är såhär det ligger till, sa James och tittade på oss.

------------------------------------------------------------

Vill ni ha mer ?

Mer som alltid!
Hoppas det blir mer ikväll..

Tydligen hade Sirius också det för vi gled genast minst två meter ifrån varandra. Där stod Lily med det häpnaste uttrycket jag någonsin sett och James med sitt vanliga retliga flin.
- Jag glömde min tröja, sa Lily tyst men de gick inte därifrån.
- Så det är såhär det ligger till, sa James och tittade på oss.

Hahahaha!
Mer =)

gud så bra! mer

Har du också gått och blivit galen?? JA; KLART VI VILL HA MER!!!!!

Mer

Tack

Mer kommer...
hmm...
Idag hinner jag inte eftersom jag inte har skrivit klart kapitlet på block än.
Imörrn så ska jag till Grönalund =D
Och på måndag börjar skolan
Men måndag kväll blir det nog.

Tråkigt att ha skola när man har en fanfic att skriva och underbara läsare som väntar ♥

mer