Argus Filch [SV]

SUPERBRA!!!!

åhhh tacktacktack!

Nu är det så att det bara är två kapitel kvar, sen är denna fanfiction slut. Ska jag dra ut på dem så de räcker länge, eller vill ni ha båda rätt så snart?

Jag vill gärna ha kapitlen snart, haha! Den var ju så bra...♥

Jag måste tyvärr hålla med på den punkten. Gimmiegimmiegimmie!

mmmmh mmmmmh jag tror nog forsta snabbt och andra segare om du forstor vad jag menar hehe

Kapitel 19 - näst sista

Argus sprang. Han sprang och sprang och sprang. Upp för trappor, igenom dörrar. Han hade ingen aning om var han var, men han visste att han ville ännu längre bort. Till slut sjönk han flåsande ned på golvet bredvid ett porträtt på en mycket tjock kvinna. Han gömde ansiktet i händerna. Efter några minuter kom Mrs Norris tassande.
”Anthonia är min”, väste Argus lågt medan tårar rann ned för hans kinder och gjorde Mrs Norris päls fuktig.
”Ni kan inte acceptera att jag ska få vara lycklig, därför tar ni allt ifrån mig!” Argus reste sig upp med en väldig hastighet och sparkade sin fot i väggen för allt han var värd. Smärtan var oerhörd och Argus sjönk kvidande ned på golvet igen. Porträttet på den feta damen suckade ljudligt. En ny röst hördes.
”Någon är visst på lite dåligt humör?” Argus tittade upp. Han gnuggade sig i ögonen, men såg fortfarande en liten man klädd i mycket besynnerliga kläder sväva fritt i luften.
”Vem... Vem är ni?”, var allt han fick fram.
”Jag är Peeves, vem är du själv?”
”Argus Filch”, mumlade Argus. Han vågade inte säga att han egentligen undrat vad den lustiga lilla mannen var.
”Filch...? Kan det möjligtvis vara Theas ynkliga ynkbror som sitter här och lipar?” Argus begravde sitt ansikte i händerna, medan Peeves flinade elakt.
”Yyyyyyynk! Yyyyyyyyyyyyynk! Faktiskt ska du veta att jag hjälpte din syster en gång. Ställde till trubbel så att inga lärare skulle komma springande, sånt är jag bra på. Hennes lilla regelbrott lyckades också. Hon den där andra flickan, hon blonda blåögda, hon glömde bort alltihopa...”
Argus stelnade till. Peeves hade varit delaktig i att få Anthonia att tappa minnet. Återigen fylldes han av ett fruktansvärt raseri.
”Du hjälpte henne! Det är ditt fel också att Anthonia inte kommer ihåg mig! Jag ska döda dig!”
”Lycka till med det!”, flinade Peeves och började sväva nedför trapporna precis utom räckhåll för Argus som satte efter honom.
”Ynken är kär i Anthooooniaaaa, ynken är kär i Anthooooniaaaa”, sjöng Peeves falskt medan ett elakt flin prydde hans ansikte. Detta fick Argus att öka takten. Mrs Norris följde honom hack i häl och jamade ilsket.

Efter att ha blivit jagad i närmare femton minuter stannade Peeves plötsligt upp. Argus såg sin chans, men innan han hann göra någonting fick han syn på vad som fått Peeves att stanna.
”Dumbledore!” Mannen som lett mot Argus i Stora Salen, som han antagit var den nya rektorn stod framför de båda.
”God afton, Peeves”, log den eventuelle rektorn som tydligen hette Dumbledore. ”Varför är du här, och inte fyra trappor ned och deltar i festligheterna?”
”Jag, öh... Jag...”, började Peeves. ”Jag... Han... Han är, öh...”
”Seså, iväg med dig nu”, sa Dumbledore bestämt. Utan att ifrågasätta svävade Peeves iväg längs korridoren de befann sig i.
Dumbledore log mot Argus. ”Argus Filch, inte sant? Vad tycker du om Hogwarts?”
”Sir, jag... Hur vet ni vem jag är?”
”Som rektor på Hogwarts har man skyldighet att veta en hel del”, sa Dumbledore och ryckte på axlarna. ”Förresten så glömde jag helt bort att presentera mig. Albus Dumbledore, fast efternamnet är du väl redan bekant med vid det här laget.” Albus Dumbledore räckte fram handen och Argus, som var förstummad, skakade den.
Mrs Norris, som dittills stått gömt bakom Argus ben, kilade nu fram mot Dumbledore och strök sig mot hans ben. Rektorn böjde sig ned och strök katten, med två fingrar från nosen till svanstippen, som att han visste precis hur Mrs Norris ville ha det. Hon spann nöjt.
”Förtjusande katt, må jag säga”, skrockade Dumbledore.
”Dumbledore, sir, jag...”, började Argus. Dumbledore avbröt honom.
”Du har frågor och vill ha svar, men inte ens Hogwarts rektor kan svara på alla dina funderingar.” Argus stängde munnen, förbluffad. Hur kunde den besynnerliga mannen framför honom veta att han tänkt fråga om anledningen till att han inte hade några magiska krafter?
Dumbledore öppnade munnen för att säga något mer, men blev avbruten av en kort mörkhårig man som kom springande.
”Albus, äntligen, trodde aldrig jag skulle hitta dig”, flåsade han. ”En olycka har inträffat.”

"SUPERBRA!!!"

Jättejättebra!♥
Men kan inte nästa kapitel också komma idag?

JÄTTEBRA!!!

Tack!

Tyvärr Ugglan Hedwig, du får hålla dig lite