[PRS] Back to shcool

"OMGSSSSSSSSSSSSS DET DÄR ÄR SKIT NICE!!!!!!!!!!!" ropar jag, vilket får alla i närheten att vända sig om och stirra.
Jag ger dem en blick som säger ungefär, vad? har ni aldrig sett en exalterad ADHD nörd förut?! De verkar fatta vinken och vänder sig om igen.
"Kan du dämpa dig lite!" säger Ren

"Förlåt..." säger hon och ler.
Jag kan inte bli arg på henne. Jag vet inte varför, hon känns bara så svår att bli arg på. Plus att det hon gjorde var ju inte så farligt. Hon kunde ropat nåt värre.
"Äsch, det är lugnt." svarar jag och ler tillbaka.
Jag skulle vilja sitta här längre och prata med Rachel, men när jag lyfter armen och tittar på klockan så ser jag att vi redan måste gå.
"Oj!" utbrister jag. "Vi måste tillbaks nu, ifall du inte vill bli sen igen."
Jag ler mot henne och hon gör en grimas, men sedan återgäldar hon mitt leende.
På vägen tillbaka så surrar det till i min telefon. Jag plockar upp den ur fickan helt normalt tills jag ser vad som står där. Det är en Facebook notis.
"Jace Andersen sent you a message"
Högst förvånad saktar jag ner farten lite grann. Vad vill han nu?
Jag öppnar Facebook och läser.
"Är du ihop med hon där Rachel?"
Ännu mer förvånad stirrar jag på telefonen. Varför undrar han det? Sen blir jag arg. Det klart jag inte är, men vad har han med det att göra?! Jag ska precis svara när Rachel också saktar farten och kollar ner lite på min telefon.
"Vad gör du?" frågar hon och sneglar ner på min telefon.
Jag rycker snabbt undan telefonen, förhoppningsvis innan hon hinner se.
"Äsch" säger jag bara. "Inget viktigt"

"Okej" säger jag och låtasas att jag inte sett vad det stod. Inte för att jag bryr mig eller så.
Vi går en stund under tystnad, och jag kan inte låta bli att undra varför Jace skulle bry sig om något som att jag och Ren skulle vara ihop (vilket vi verkligen inte är!). Det finns egentligen två alternativ antingen så gillar han mig (vilket inte är så rimligt) eller så är det som jag tror, JACE GILLAR REN!!!!!!!
"Vad går du och tänker på?" frågar Ren tillslut
Jag ger honom ett litet leende samtidigt som jag biter mig själv lite i läppen.
"Inget" mumlar jag.

Vi går under tystnad tillbaks in i skolbyggnaden.
"Vad har du för ämne nu?" frågar jag till slut och bryter tystnaden.
"Bild" svarar hon. En svag rodnad smyger sig fram på hennes kinder och hon ler ner mot marken igen. Efter det jag såg första gången vi träffades, och hennes reaktion nu så borde hon gilla bild.
"Kul" svarar jag. "Har fysik"
"Gillar du fysik?"
"Meh, sådär. Om jag måste välja ett NO ämne så väljer jag kemi."
Vi har kommit fram till mitt skåp och jag stannar.
"Här är mitt skåp". säger jag sedan.
"Åh!" svarar hon. "Låt mig se numret så jag kan komma ihåg!". Hon tittar över min axel på numret längst upp på skåpen.
"468..." mumlar hon. "Ok!" säger hon sedan. Hon är så entusiastisk att hon får mig att hoppa till. "Vi ses på lunchen!"
"Jadå!" säger jag och ler. Hon småspringer iväg i motsatt riktning.
Jag känner att en liten stråle glädje går genom kroppen. Hon vill frivilligt veta vart mitt skåp ligger. Det känns härligt. Jag måste ta reda på vart hennes skåp ligger...
Plötsligt börjar jag tänka på Jace meddelande igen, vilket får min glädje att försvinna. Lite smått ilsket öppnar jag Facebook.
"Vad har du med det att göra?" skriver jag snabbt och frustrerat och stoppar sedan telefonen i fickan. Jag tar ut fysikböckerna och går mot fysiksalen.

Jag springer bort till mitt skåp och tar ut mina bild grejer. Jag älskar verkligen bild. Vi har en väldigt snäll lärare som verkar gilla mig lite extra mycket, antagligen för att jag är riktigt duktig. Sen så har jag det med Niki vilket är också är något som bidrar till att jag älskar det!
"Hej Rachel!" säger helt någon bakom mig, och jag brister ut i ett leende eftersom hon som sa det har en extremt vacker klar röst.
"Hej Niki!" svarar jag och vänder mig om.
Hon och Lydia står bakom mig, Niki har på sig en vit 5sos tröja och en jeans kjol medans Lydia har en svart skinkjol och en mörkblå tröja.
"Gillar du också 5sos!?" utbrister jag (egentligen så visste jag det redan........)

När jag står utanför dörren så surrar det igen. Motvilligt tar jag upp telefonen och kollar.
"Inget egentligen. Bara undra"
Först vet jag inte riktigt vad jag ska svara eller hur jag ska reagera. Vi har gått på samma skola i två år och han har inte sagt ett ord till mig förrän två dagar sen, då han dessutom bjöd in mig till nån fest. Nu undrar han vem jag dejtar.
"Nej" bestämmer jag mig till slut för att svara. "Det är jag inte"
Jag förstår mig verkligen inte på honom. Vissa dagar vill jag inte ens vistas i samma rum som honom, men det känns som att min uppfattning på nåt sätt ändras ibland. Varenda gång vi gör ögonkontakt så känns det som att allt blir slow-motion. Som att allt försvinner och jorden trycker på mute-knappen. Jag har ingen aning hur eller varför, och jag kan inte kontrollera det heller. Som om jag blir i trans.
Jag stoppar tillbaks mobilen i fickan och dörren till lektionssalen öppnas.

"JA! JAG ÄLSKAR DEM!!!" utropar Niki, när hon säger det så får hon ett väldigt exalterad blick i sina ögon och den gör henne till och med vackrare än vanligt!
"Same" svarar jag med ett svagt leende

Jag går i salen och sätter mig vid min plats. Jag sitter vid fönstret i den här salen, vilket är skönt. Man kan bara sitta och stirra ut genom fönstret och dagdrömma eller nåt. Fysikläraren är en brunhårig kvinna i 40-årsåldern, Mrs Richardson. Som tur är så är hon inte lika vaksam som Mr Kazoo. Och andra sidan har han ögon som en hök och ser allt, så honom ska man inte jämföra med...
"Ok klassen!" sa hon när alla hade satt sig ner. "Idag ska vi fortsätta prata och skriva om konstruktionen till ett klassiskt passagerarflygplan..."

"Men snälla nån, varför kan jag inte få ett lungt liv utan 5sos fangirls!" sucker Lydia
"Kanske för att de är ett brilliant band!" svarar jag och Niki med en mun.
Lydia himlar med ögonen, sen så vänder hon på klacken och börjar gå. Jag och Niki står kvar smått förvirrade tills hon vänder på huvudet och ropar.
"Men kom nu! Vad står ni där för!?"
Vi skyndar smått generade (Lydoia lyckas på något vis alltid med att få folk generade) ikapp henne.

Den första delen av lektionen går fort, som tur är. Jag lyssnar inte så mycket, det är inte riktigt det mest intressanta ämnet. Ibland blir jag förvånad att jag inte är kuggad. Jag lyssnar typ aldrig på lektionerna, förutom på musiken, men ändå brukar jag få alla rätt på nästan alla prov. Jag fokuserar mer på skolan hemma än i skolan, vilket är ganska ironiskt.
Jag kollar runt i klassrummet.
Hmmmm....
Borde inte Jace vara här? Jag har alla NO ämnen med honom, Edward, Joseph och några till av deras kompisar. Äh, de skolkar säkert igen. Hade jag nog också gjort ärligt talat.
Just som tanken slår mig så ser jag dem. Lite längre bort, i samma korridor som musikrummen och toaletterna. Men är de heldumma eller? Lärare kan ju se dem!
Äh, som om de skulle bry sig. Sen blir jag nästan lite full i skratt. Jag kan inte inte fatta att jag just blev förvånad över att sportkillarna gjorde något korkat.
Jag är plötsligt tvungen att stoppa mina tankar.
"Mr Akiyama!"
Mrs Richardson tittar på mig. Det gör alla andra också. Fan också. Hur länge har hon pratat med mig?
"Ja, fröken?" svarar jag och försöker låta oberörd.