D.A:s rollspel

"En testral? Har du sett någon dött?" frågade jag impat. Inte för att döden var så imponerande, men jag hade hört en sån fin historia från mormor om dem.

"ja, det har jag" sa han nu ledsamt "fast det var länge sedan"

"jag beklagar." sa jag deppigt.
"men det är förmodligen inte en testral för jag kan se den och, jag har aldrig sett någon dö,"

jag gör mitt bästa för att glömma bort allt om död och sånt. " jag tror at det är en Hippogriff som har rymt från Hogwarts" sa jag fundersamt.

"min farfar blev nästan av med armen från en sån en gång, men mamma har sagt att de inte är farliga så länge man inte förolämpar dem," sa jag.
"Ska vi gå fram till den?"

"japp! men kom ihåg att vara respektfull" sa jag till honom glatt.

"jag tror jag borde klara det," sa jag självgott.

(ska äta ses senare)

okej!

Jag hade deppat ihop igen när jag som vanligt gick till fängelsehålorna. Något slingrar sig runt mig där, täcker mig, blod! Lukten letar sig in i mig. Jag håller på att svimma. Men något hindrar mig, någon kraft. Jag rusar ut, jag rusar vidare till den förbjudna skogen. Den kalla höstluften pressar sig in i mig, där den paralyserar min lungor, jag är andfådd och kan inte andas. Men allt jag kan tänka på är att komma bort, bort, bort och bort. Allt annat kvittar, mitt liv kvittade. Jag lämnar ett synligt blodspår efter mig. Jag springer tills benen inte bär mig. Jag stannar och sätter mig på en sten. Jag gråter allt jag kan tänka på blodet. Blodet som luktade Eric. Jag grät ännu mer. Eric som var så snäll. Han hade aldrig gjort någonting! Jäkla mördare! Jag ville springa tillbaka men hade inte krafterna som behövs. Plötsligt ser jag två killar som klappar en hippogriff! Jag vill springa men benen bär mig inte. Försent! Ena killen får syn på mig och säger "Vad du här" med en bekymrad röst. Joe!