Dör för dig - A Wolfstar Story

WooopWooooopp X)

ay, vad bra

Ay?? Tack BTW :3

Del 22- Hogwarts

Sirius

Efter fyra timmars tågresa vaknade jag. Jag mindes inte ens hur vi somnat, men jag verkade vara den enda vakna. Remus låg bakom mig med en hand runt mig, Lily och James tätt hopslingrade på några säten på andra sidan kupén. Peter sov sittande, lutad mot fönstret. Utanför fönstret smattrade regnet och tjock dimma gjorde att jag inte såg skogen jag visste låg där. Det var den tjugosjunde gången jag åkte med hogwartsexpressen, och det var lika underbart varje gång. Jag slöt ögonen igen och försökte bara ta in hur bra allt var i mitt liv just nu. Så sjukt bra, utan en riktig familj, en vanlig läggning eller egna pengar.
Shit happens.

"Hallå, vi är framme!"
Jag suckade och öppnade ögonen igen. Lily gick omkring i kupén och väckte de sovande killarna som inte verkade vilja vakna.
"Meh, vi åker hem igen," sa James.
"Skämtar du? Aldrig att jag skulle missa ett skolår här!" sa Peter.
Vi andra höll med och tåget bromsade in. Dimman hade inte skingrats än, men fönstrena i det enorma slottet sken starkt. Hogwarts. Hemma.
"Där är vår sovsal," sa Remus och pekade.
Jag nickade och kände en stark längtan efter den varma brasan i uppehållsrummet, de mysiga kvällarna i de sköna sofforna, de långa nätterna i sovsalen, allt.
Vi gick av tåget och märkte att vi var nästan sist av.
Lily, James och Peter började springa mot en vagn, men jag och Remus stannade kvar på perrongen.
"Vad säger du Tramptass? Ska vi gå?"
Jag nickade och log mot honom.
"Självklart, Måntand."

Månen skulle snart bli full igen, men än var det några dagar kvar. Vi njöt av den korta promenaden upp till slottet. Kvällsluften var sval och det hade slutat regna. Det doftade blöt asfalt och skog. Middagen hade säkert redan börjat, men jag myste hellre med min kille än lyssnade på Dumbledores oändliga babbel.
Plötsligt avbröts mina tankar av en tunn röst. Som sjöng, lågt.
"And i mean it from the botttom of my heart..."
Jag fyllde i;
"I just need to say i love you. "
"I just need to say, how mouch i care," sjöng Remus.
"I just got to say it, i love you."
Vi stannade på den slingrande vägen och jag drog honom närmare mig.
När hans läppar snuddade vid mina slöts mina ögon automatiskt. Jag kunde stannat här för alltid.

Asbra! ♥

This is beautiful :3

Bara att det är DUMBLEDOREN och inte DIPPER (ändra indelas namn jag vet) som är rektor

Ah men jag orkade inte kolla upp de xD
Men är det inte Dippet fortfarande? Aja jag vet inte

Nej under marodörernas tid var det Dumbledore, det var därför Remus kom in.
Citat från Fången från azkaban sidan 429:
Sen emellertid vart Dumbledore rektor, och han greps av medkänsla med mig. Han sa att så länge vi vidtog vissa säkerhetsregler fanns det inget skäll att utestänga mig från skolan.

Hoppas det var till hjälp

Aha justeeeee
Ändrar de nu xD

JÄTTE BRAA!